De tre nya i ensemblen tycks ha gett en nytändning åt de som varit med länge och får dem också att lyfta.
De tre nya i ensemblen tycks ha gett en nytändning åt de som varit med länge och får dem också att lyfta.

Riktig nytändning i årets revy

Kultur och nöje

Revygänget lovade en nystart med ny regissör, orkester och nya i ensemblen.
Och när premiärpubliken lämnar Dergårdsteatern, efter att ha gett ensemblen stående ovationer, så känns det som även vi hade fått en nytändning.

Det var länge sen jag skrattade så gott åt så många nummer i en Lerumsrevy. Men det bestående intrycket är nog ändå framför allt att revyn höll en så jämn, hög nivå – och hängde ihop.
Det är nog första gången en hel revy har skrivits av en och samma person och det märks. Även om andra akten är just en nummerrevy, så hänger det hela ihop.

Kontrasten mellan första aktens gråa mur och andra aktens galainramning känns också bra. Borta är känslan av roliga timmen, vilken också förstärks av ensemblens proffsighet. Det känns som alla har lyft sig ett snäpp, inte minst Jessica Gustafsson, som verkligen får chans att glänsa.

Glänser gör också de tre nykomlingarna. Blott 19-åriga Klara Sandrén, får rama in andra akten och gör det med den äran. Anders Nordahls timing i alla sina roliga gubbar är oslagbar och Viktoria  Sandblom visar att hon både kan agera och sjunga. Enda svagheten är väl dansen. Revyns enda dansnummer skulle definitivt behövt repeteras betydligt mer.

En verklig styrka är dock musiken. Fyra proffsmusiker är inhyrda och får också chans att glänsa när de sitter mitt på scenen i andra akten. Däremot så presenteras de inte alls i programmet, vilket känns mycket märkligt.

Inte heller kapellmästare Niclas Ericsson, som också hjälpt David Anthin i manusförfattandet – och som bidragit med dekoren tillsammans med ljus-och-ljud kollegan Robert Grahn, presenteras i programmet. Han inleder andra akten på roligt och proffsigt sätt – som finsk pausunderhållare vid pianot.

Bland numren har jag flera favoriter. Lerums budgetsåpa förklarad i Klartext är oslagbar Fyndiga var numren om smärtorkestern och storleken som inte spelar roll. Mest skrattade jag åt David Anthins översättning och Anders Nordahls timing i numret om presidentbesöket.

Det var bara ett av flera nummer som kunde ha fallit platt om Anders Nordahl inte varit så bra som han är. Ett annat sånt nummer var de kinesiska bröderna.
Enda numret som kändes för långt – och lite poänglöst – var det om Lerums kyrka. Och så kravet på allsång, som inte var så bekvämt för  alla och som också drogs ut på alldeles för länge.

Men nu ska ju Lerumsrevyn Muren ges ytterligare tio gånger, så David Anthin och revygänget har nog chansen att både tajta och korta.
Revyföreningens satsning på inhyrda proffs gjordes för att locka tillbaka publiken. Hoppas att ryktet sprids att Muren är precis så som en lokal lokalrevy ska vara – och en väl investerad kväll om man vill låta sig underhållas för en stund.

  • Christina Lundin
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher