Emma Emanuelsson nådde flera framgångar under 2013. Här coachar hon systerdottern Alexandra hemma i stallet i Toleryd. Foto: Daniel Elfvelin
Emma Emanuelsson nådde flera framgångar under 2013. Här coachar hon systerdottern Alexandra hemma i stallet i Toleryd. Foto: Daniel Elfvelin

Emma tog stora steg i karriären

Ridsport

Förväntningarna var höga från början, men i flera år väntade Emma Emanuelsson på att valacken Titan skulle bli mogen för de stora arenorna. 2013 slog ekipaget igenom internationellt och i år är siktet inställt på VM i Frankrike.

Snön har lagt sig som en tunn filt över familjen Emanuelssons stallplan i Toleryd.
I en stor gul byggnad står alla de 14 hästar som rids av Emma Emanuelsson, yngst bland tre systrar som alla satsat på ridsport.

Hästarna tittar nyfiket ut från sina boxar och Emma beskriver det charmiga med att alla har sin egen personlighet. Hon pekar på ”gangstern” i andra änden av stallet, och på den oroliga och nervösa hästen som står med bakdelen mot oss.

Och så finns här den snart elvaårige valacken Titan, som sticker ut som den ende skimmeln i stallet. Ögontjänaren som spelar mycket på att han är söt, och som trots att han är lite lat ändå är den självskrivna stjärnan. Det är tillsammans med honom som Emma nu fått sitt genombrott.

– Vi köpte honom för fem år sedan. Det var min syster Anna som fick upp ögonen för honom och redan då hade vi stora förväntningar.

Hösten 2012 ansåg de honom mogen för att tävla i högre klasser och under hela fjolåret gick ekipaget från klarhet till klarhet och slog sig in i ett stjärnspäckat svenskt landslag.

– Det känns inte som att han har några begränsningar, säger Emma.

Två minnen sticker ut från 2013.

– Det ena är från Sopot i Polen där jag red nationshoppningen. Vi visste att vi var tvungna att hamna i toppen för att nå högsta divisionen. Vi var tokladdade och laget var så här, säger Emma och knäpper händerna för att visa den tajta sammanhållningen.
– Jag var dubbelt felfri och laget vann, fortsätter hon.

Även andra minnet är från en nationshoppning, i Falsterbo.

– Det är prestigefyllt eftersom det är den enda nationshoppningen i Sverige. Visserligen blev det en rivning på sista hindret i första rundan, men han hoppade jättebra.

– Sen var det stort att ta SM-silver, men Sopot och Falsterbo var ännu större känslomässigt.

Sommarens lag-EM minns hon med dubbla känslor. Emma påpekar att det aldrig är roligt att vara femteryttare och därmed reserv. Samtidigt var hon ändå en del av bronslaget och fick nyttig mästerskapsrutin.

Emma pratar länge och gärna om sitt stjärnskott till häst. Men även ryttaren tog stora kliv framåt i fjol.

– Jag har också utvecklats massor. När man rider stora tävlingar med jätteduktiga ryttare lär man sig mycket av att se hur andra gör och det ger stor inspiration.

Hon kan känna sig spänd och nervös inför en tävling, men när det är dags att prestera har hon förmågan att fokusera.

– Jag vänder nervositeten till något positivt, får adrenalin och blir mer skärpt. Jag är en otrolig tävlingsmänniska, säger Emma.

Trots alla framgångar under säsongen var det en tråkig händelse under Stockholm horse show som stal den största uppmärksamheten. Bilden, från en av kvällstidningarna, där Emma i hopkrupen position får en hov i huvudet ser otäck ut.

– När det är så mycket media på plats blir det ju upphaussat, säger hon.

Det var när hon red en av sina unghästar, Obelix, som olyckan inträffade. Hästen missbedömde ett hinder totalt, hoppade för tidigt och kastade av sin ryttare.

– Jag vet inte vad som hände. Han fick kortslutning, error. Jag försökte instinktivt rulla undan och han försökte att inte trampa på mig. Det finns inget ont i honom och även vi män-niskor kan ju vara klumpiga. Men det blir lätt lite värre när det är 600 kilo som flyger genom luften.

Till skillnad från vad det ser ut som på bilden fick hon ingen stor smäll i huvudet, men däremot trampade Obelix henne på armbågen och underarmen. Storleksmässigt ger hästen skäl för sitt namn, men redan två och en halv timme senare tävlade Emma i nästa klass.

Efter åtta veckor har skadan i ett muskelfäste dock inte läkt helt och märket från hoven finns kvar.

– Men det blir bättre och bättre för varje dag, säger Emma, som inte är orolig för årets säsong.

I mitten på februari väntar inomhus-SM i Borås och ett par veckor senare Scandinavian horse show, delmål på väg mot årets stora mål – VM i Frankrike i september.

Planen för säsongen börjar ta form, men en sak återstår att bestämma, nämligen vilken klubb hon ska tävla för. För tillfället tillhör hon Enköpingsföreningen Jump Club, som systern och SVT:s: expertkommentator Lotta Björe startat. Men Emma funderar över ett erbjudande från Nääs, där systerdottern Alexandra rider.

– Jag måste bestämma mig väldigt snart. Nu egentligen.

veckansluncher