Sprintern Linnea Svensson (till vänster) blev stirrig av glädje efter fjolårets serieseger. Ellen Sjöstrand hoppade stav i laget.
Sprintern Linnea Svensson (till vänster) blev stirrig av glädje efter fjolårets serieseger. Ellen Sjöstrand hoppade stav i laget.

Äntligen stolpe in 2013

Friidrott

ÅRETS IDROTTARE: Skador, stavbrott och förlorade centimeterstrider. Otursförföljda Lerum Friidrott har varit den eviga tvåan. Ända till 2013 då man vann serien med minsta möjliga marginal och gick upp i division 1.

Det var lördagen den 24 augusti, efter en lång dag hemma på Stonehill, som den stora gruppen med Lerumsatleter fick springa ärovarv med en stor flagga fladdrande bakom sig. Inte en vardaglig syn i en sport som i vanliga fall är en individuell idrott.

Det är enbart i det årliga seriespelet, som avgörs i två omgångar, som Lerumsfriidrottarna tävlar i lag. Spänningen är hela tiden hög, då varje placering i varje gren ger poäng och är viktig.

En sanning som ställdes på sin spets den aktuella tävlingsdagen. Ettan Lerum och tvåan Kalmar hamnade på exakt samma poäng, bara antalet grensegrar skilde dem åt.

Lerum låg bara trea efter den första omgången och hade många poäng att plocka in. Men på Stonehill var prestationerna på en helt annan nivå. Personliga rekord och klubbrekord slogs på löpande band och inför den avslutande stafetten, 4 x 400 meter, fanns fortfarande chansen att ta sig upp på förstaplatsen. Men det krävdes en vinst samtidigt som Kalmar inte fick bli bättre än trea.

– Det var helt sjukt nervöst, faktiskt. Jag blundade nästan hela loppet, säger diskuskastaren och kulstötaren Mia Callenberg, som dock öppnade ögonen för att se slutet.

Där fick hon se Linnea Ivarsson göra sin bästa 400-sträcka någonsin då hon hämtade igen ett underläge på 25 meter och med god marginal säkrade grensegern. Uppgörelsen där bakom var dock långt ifrån över.

– Jag stod i höjdhoppskurvan och skrek som en galning och hejade på Ymers löpare, säger Mia.
Strax därefter kunde hon byta ut hejarop mot segerjubel när Ymers löpare sprang förbi en trött Kalmarlöpare och hjälpte Lerum till seriesegern.

– Jag minns att jag blev så fruktansvärt glad, stirrig, det var lite för mycket endorfiner i kroppen. Det som hände den dagen hjälpte mig med motivationen under många pass i höstas, säger sprintern Linnea Svensson.

Både Linnea och Mia tillhör 89-kullen, som utgör en stomme i laget med många unga atleter. Duon var med redan när Lerum för första gången deltog i seriespelet 2008. Ganska omgående tog sig klubben upp från den lägsta division 3 till division 2. Men där har man blivit kvar efter att ha prenumererat på andraplatser.

Avancemanget har varit nära flera gånger, men poängskörden har inte riktigt räckt till. När Linnea Svensson räknar upp alla incidenter låter det nästan som att det har vilat en förbannelse över Lerum Friidrott.

– Vi har haft problem med skador och sjukdomar och en gång var det någon som ramlade på en häck, en gång bröt någon en stav och något år hade två centimeter till i längdhopp betytt två placeringar bättre, säger hon.

Att vinsten kom inför hemmapubliken var givetvis extra kul och det är alltid en speciell stämning i lagtävlingarna.

– I vanliga fall är aldrig alla samlade samtidigt. När kastarna lämnar arenan kommer löparna dit, förklarar tränaren Ralf Ivarsson.

Kanske är det också skälet till de många rekorden?

– Jag känner alltid en extra press när jag inte bara tävlar för mig själv utan för hela laget. Men det gör att jag blir extra inspirerad och peppad, säger Mia.
Nu väntar alltså division 1, där man till skillnad från tvåan tävlar med fullt grenprogram. En större trupp krävs.

– Om alla är hela och friska har vi fullt lag, säger Ralf Ivarsson.
– Och vi har några nya, unga tjejer som är på väg upp, fyller Mia i.

Den 29 maj och 15 juni avgörs årets seriespel. Motståndet tror de håller ungefär samma kaliber som i division 2, även om Lerum inte räknar med att ha med slutstriden att göra. Inte den här säsongen i alla fall.

– Men om vi lyckas ha kvar våra äldsta samtidigt som våra yngre blir lite äldre så kan vi får ett jättebra lag, förutspår Mia.

veckansluncher