w16solsken sv

Helt frisk efter demensdiagnos

Lerum

För några år sedan var Lars Albinsson svårt förvirrad och fick diagnosen demenssjuk.
Men så en dag vände det. Sakta men säkert kämpade han sig tillbaka till livet. Efter flera år på demensboende bor han nu i en egen lägenhet – helt utan hjälp.

Hösten 2010 blev Lars sjuk med ont i kroppen och mycket hög sänka. Han blev remitterad till en reumatikerspecialist i Växjö.

– Efter några veckors behandling sa läkaren: ”Det är något konstigt med detta, när vi höjer kortisondosen går sänkan upp ändå, och när vi sänker den går den ner. Jag har aldrig varit med om något sådant tidigare.”

Sedan gick läkaren i pension.

– Och det är det sista jag minns innan jag förlorade minnet, säger Lars.

Sedan gick det två innan han kom ihåg något riktigt klart.

– Det jag vet om vad som hände under de två åren är sådant som mina barn, min syster och vänner har berättat.

– Jag kan inte riktigt förklara det men jag var inte riktigt medveten. Och jag gjorde snurriga saker. Jag var aldrig elak. Men jag kunde få för mig saker som att jag hade fått ett stort arv och att jag skulle dela ut bollar och pengar till massa barn. Jag ville också betala min granne i Småland tusen kronor för att han skulle göra i ordning ett slags utdelningsplats där jag skulle stå och dela ut pengar.

Han fick diagnosen demenssjuk.

– De gjorde ingen röntgen, men jag gjorde nog något slags test med olika övningar som visade att jag var dement, säger Lars.

Han bodde på olika sjukhus och demensboende innan han slutligen hamnade på en demensavdelning på Hedegårdens äldreboende i Stenkullen sommaren 2012.

– Efter en tid där började jag mot alla odds tillfriskna, förmodligen på grund av en fantastisk personal och många glada skratt, säger han med ett leende.

Han prisar Eva Löfås, som har hand om de flesta aktiviteterna på Hedegården.

– Hon är en fantastisk människa och glädjespridare. Hon dansar fram med eller utan gitarr och sjunger och spelar.

Lars började delta i aktiviteter som sittgympa, spa och högläsning.

– Och varannan vecka är Eva Cinthio på Hedegården och spelar klassisk musik, vilket är mycket uppskattat.

Vilken skillnad är det på Lars från det han kom till Hedegården till idag?

– Han är en helt annan person nu. Han har fått alla förmågor tillbaka. Det som är tydligast är det mentala. där är han väldigt skärpt idag, svarar Eva Löfås och fortsätter med ett leende mot Lars:

– Jag är så glad för din skull, och känner att jag har fått en fin vän i dig. Det är så härligt att du har fått ett så bra liv.

Förutom att vara med på boendets aktiviteter tog Lars också tag i sig själv.

– Jag började så smått att röra på mig, gick till Vattenpalatset flera gånger. Sedan tänkte jag ”undrar om jag kan springa”.

Det kunde han.

– Jag började ta ett träningsvarv, sedan två och slutligen tre. Till slut kunde jag springa en och en halv timma utan att stanna. Jag joggar väl mest i lugn takt, men jag springer i alla fall, säger Lars.

Han började också tvinga sig själv att tänka positivt.

– Har jag ont i benet tänker jag att vilken tur att jag inte har ont i armen också. Och om jag tappar plånboken tänker jag att det var tur att jag inte hade mer pengar i den än så. Jag har varit säljare, och som säljare kan man inte tänka negativt, då får man inget sålt, säger han med ett skratt.

Han började också cykla. Och allt eftersom blev han klarare och klarare i huvudet.

Sommaren 2013 friskskrevs han. I ett intyg konstaterar läkaren ”Undertecknad i egenskap av distriktsläkare efter genomgång av patientens journaler, läkarbesök på vårdcentralen och även besök i närvaro av anhöriga samt sammanfattning av observationer i patientens boende får jag härmed intyga att patienten inte lider av en demenssjukdom”.

– Han kunde inte förklara vad det var som hade hänt. Han sa att det var ett mirakel, säger Lars och fortsätter:

– Det är ju helt fantastiskt. Jag har fått ett helt nytt liv.

Lars flyttade först till en så kallad vanlig avdelning på Hedegården.

– Men efter ett tag där kände jag mig så bra att jag ville flytta till mitt eget boende.

Han hittade en fin lägenhet på Lerums Andersvägen. I februari i år flyttade han dit. Idag klarar han sig utan någon hjälp. Han tycker att vardagen är härlig, och sysselsätter sig med aktiviteter, som till exempel boule.

Han är oerhört lycklig, och mycket tacksam och nöjd med vården han har fått.

– Man hör så mycket negativt, men det har varit härligt att se att äldrevården är så oerhört bra.

Teorier på vad som orsakat Lars tillstånd är fästingbett, att han gick in i väggen eller övermedicinering. Det finns dock ingen fastslagen förklaring, och man vet heller inte vad det var som gjorde att han så plötsligt förlorade minnet. Han hade dock varit pressad en tid innan.

– Jag hade mycket skog i Småland, 65 hektar, och så kom stormen Gudrun och blåste ner nästan allt. Det var några år visserligen några år tidigare, men jag var oerhört stressad av situationen, säger Lars.

Har du något mer du vill säga?

– Att man aldrig ska ge upp hoppet.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher