Hillefors grynkvarns framtid?

Debatt

Efter min insändare där jag ställde några frågor om kvarnen, dess verksamhet och kostnaderna för den svarade föreningen och beskrev för oss om deras syn på verksamheten och kvarnens berättigande. Självklart är de måna om sin verksamhet och idé bakom föreningen. Det är naturligtvis en fråga vi kan ha olika tankar och åsikter om. Politik är bland annat att kunna prioritera och att säga nej till verksamheter som inte ligger i det offentligas intresse. Föreningen skriver att kvarnen och dess produktion av havregryn är unik. Kvarnmiljön är på intet sätt unik. det finns många kvarnmiljöer kvar i Sverige, Några av dem har omvandlats till museer och andra till restauranger, mijörum medmera. För intresserade, besök gärna kvarnen och bilda er en uppfattning om hur kommunen och föreningen har skött sitt uppdrag under trettio år. En tillverkning som inte längre är möjlig och där väsentliga delar gått sönder på olika sätt är den unik eller har den varit unik? Kanske är det dags för länsstyrelsen att göra en annan bedömning än den gjorde för trettio år sedan?

Föreningen skriver vidare:

” det är inte vår mening att återuppta produktionen av havregryn.”

På deras hemsida kan man läsa :
”Vi i föreningen arbetar med att återställa kvarnen i sådant skick att tillverkning av havregryn åter blir möjlig”

Och på nätet kan man läsa om trettioårsfirandet:
”–Ja, bara en ny ångpanna kostar 300 000. Men vi fortsätter att söka bidrag för upprustning och under tiden ordnar vi utställningar och konserter här, säger Birgitta Waldenborg
–Vår intention är och förblir densamma – att tillverka havregryn på museal väg i Hillerfors grynkvarn, säger Birgitta Waldenborg och skrattar. ” Citat ifrån Floda Nyheter 20150908

Vad det roliga är berättar inte artikeln.
Vet inte föreningen vad den vill? Skall man eller skall man inte återuppta möjligheten att producera havregryn. Förhoppningsvis kommer några av de som beslutar i frågan att säga nej till denna med offentliga medel finansierade sysselsättning.

Det verkligt unika och det som skulle locka besökare ifrån hela världen är att riva ut dammanläggningen, kraftverket och alla andra dammar och kraftverk längs hela Säveån. Själva kvarnbyggnaden kan naturligtvis vara kvar om någon skulle vilja betala och ansvara för den. Genom att återställa den vilda, otämjda och öppna ån skulle vi kunna få ett verkligt unikt system där utter, bäver, fåglar och fiskar lever sida vid sida med människan som de gjorde de tusentals år innan människan kom på hur man tillverkar havregryn. Det skulle vara politik av bästa sort och att bevara något ursprungligt som är viktigt för oss alla.

För min del har jag inget mer att debattera i frågan.

med vänliga hälsningar

Marcus Edstam

En kommentar
Dela innehållet

Skriv en kommentar

  1. ”Politik är bland annat att kunna prioritera och att säga nej till verksamheter som inte ligger i det offentligas intresse.”
    ”Genom att återställa den vilda, otämjda och öppna ån skulle vi kunna få ett verkligt unikt system… Det skulle vara politik av bästa sort och att bevara något ursprungligt som är viktigt för oss alla.”

    I en och samma artikel återfinns dessa citat. Min fråga: Vem bestämmer/avgör vad som är ”politik av bästa sort” och ”viktigt för oss alla?” Är det du Marcus Edstam? Är det kommunens invånare när de (vi) röstar? Är det Kulturmiljölagen? Kvarnens museiförening?

    Frågar du mig finns det inget rätt eller enkelt svar på den frågan, även om du verkar ha hittat ditt. Jag bor, arbetar och verkar i och för Lerum på många sätt, inte minst som grundskollärare. I vårt uppdrag ingår att undervisa eleverna i historia. Så här står det bland annat i kursplanen för ämnet historia: ”Hemortens historia: Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder…Yrken och verksamheter i närområdet… Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur historiska berättelser används i samhället och i vardagslivet. Därigenom ska eleverna få olika perspektiv på sina egna och andras identiteter, värderingar och föreställningar.”

    Vilken skatt det är att ha Hillefors Grynkvarn inom räckhåll! Vi behöver inte hyra bussar som kostar skjortan, vi behöver inte välja bort utflyktsmålet på grund av att det ligger långt bort, vi behöver inte visa på olika värderingar, levnadssätt och villkor enbart genom att läsa nyheter eller se på film. Det finns nära, i vår hembygd. Något att vara stolt över!

    Oavsett vem eller vilka som anser sig bestämma vad som ”ligger i offentlighetens intresse” finns Kulturmiljölagen av en anledning. Ska du gå på någon om kvarnens vara eller icke vara, Marcus Edstam, ska du gå på kulturförvaltningen i Lerums kommun. Det närmar sig en traditionsenlig, mycket välbesökt och uppskattad julmarknad där både utställare och besökare tvingas gå på ett iskallt utedass när det tränger på. Där besökare och utställare måste ställa bilen vid Stenkullen station och sedan gå, en för många, otillgänglig och lång sträcka i ur och skur, i mörker och i halka. Efter jul följer utställningar, vårmarknad, skolbesök med mera, hela tiden med denna otillgänglighet som försvårar för museiföreningen att få människor att komma dit.

    I stället för att kritisera och klaga, på ett icke konstruktivt sätt, skulle du kunna komma med några egna förslag på hur vi BÅDE kan bevara kvarnen OCH öppna upp dammanläggningen. För det ena kanske inte behöver utesluta det andra? Det ena kanske inte ligger mer i offentlighetens intresse än det andra?

    Klaga mindre. Samverka mer.

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher