• Pressbild
  • Pressbild
  • Pressbild
  • Ahang Bashi framför en av väggarna med familjefoton i fötäldrahemmet. Foto: Carina Svensson

Skörheten på nära håll

Floda

Ahang Bashi är oerhört stark när hon visar upp sig själv i sitt sköraste tillstånd i sin dokumentära långfilm Skörheten. Åskådaren får på nära håll se henne kämpa med sin panikångest.
Skörheten har premiär på Göteborgs filmfestival i morgon, torsdag.

Ahang tror att en orsak till att hon vågar göra filmen är sitt starka sociala nätverk.

– Min familj har stöttat mig i alla lägen, och jag har också oerhört fina vänner som är ett väldigt stort stöd.

Filmidén föddes när producenten David Herdies ringde upp Ahang och frågade om hon höll på med något projekt.

– Jag svarade som det var, att jag var sjukskriven och knappt orkade ta mig ur sängen på grund av depression.

Förnekade

De pratade en stund och lade sedan på. Ett kort tag senare ringde Ahang upp David och sa att hon ville göra en film om situationen hon befann sig i:

– Jag kände att det var en historia som var viktig att berätta. Jag är inte typen av dokumentärfilmare som åker iväg långt bort för att hitta historier, jag filmar saker som händer mig själv och dem som är mig nära.

– Det här är något som har varit nära mig i så många år. Något jag först förnekade och förträngde men som nu är en del av mig som jag inte skäms över.

Hon ville visa svärtan men också det som är positivt. Filmen innehåller glädje, humor och en enorm värme. Att de inblandade är människor som verkligen älskar och bryr sig om varandra är tydligt. Men den berättar också om en människas stora skörhet. Ahang visar upp sig själv när hon har panikångest och när hon är hos olika psykologer. Eftersom hon mådde så dålig när de började filma var det hennes kompis Maria Åkesson, som hon bodde med då, som stod bakom kameran de flesta av scenerna.

Ahangs mamma och pappa Oranus Dabestani och Mahmood Bashi har stora roller i filmen liksom systrarna Nanna, Golbarg och Afrodite samt bästa vännen Roxy Farhat.

Närgånget

– Jag har insett att jag inte klarar mig utan hjälp från dem, därför var det självklart att de skulle vara med. Det är faktiskt en av de starkaste insikterna jag har fått sedan jag först blev dålig, att jag inte klarar det här själv. Jag behöver stöd när jag mår dåligt och det betyder inte att jag är svag.

Varför ville du göra filmen?

– Främst kom drivkraften till filmen ur en slags desperation att göra något åt min situation. Samtidigt ville jag närgånget skildra hur det är att leva med ångest. Kameran blev ett redskap för att försöka förstå ångesten.

– Jag tror att filmen talar till olika människor på olika sätt. Jag hoppas att den inspirerar och berör. Det är många som kan sätta sig in i någon av situationerna, antingen mår man dåligt själv eller så har man en anhörig eller nära vän som gör det.

Hur var det att se dig själv mitt i en panikångestattack?

– När jag började klippa var det väldigt jobbigt, men det var också terapeutiskt att se sig själv i det tillståndet. Sedan var bra att höra vilken ton jag har mot mig själv, jag dömer inte mig själv lika hårt efter att ha lyssnat på hur jag lät när jag pratade om mig själv.

– Det har också varit väldigt bra att få möjligheten att höra terapisessionerna igen, när man kommer ut från terapin minns man oftast bara en liten del av det som sagts. Nu fick jag chansen att gå igenom materialet flera gånger.

– Jag är glad att jag har fått lära känna mig själv bättre.

Filmen visas på Göteborgs Filmfestival 4, 5 och 6 februari. Därefter ska den gå upp på biografer i andra städer. Den kommer även att visas på SVT.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher