livet förändrades. 2010 blev Johanna Almgren sjukskriven för stress. Hon har kommit långt med hjälp av rehabilitering, men säger att livet aldrig kommer att bli detsamma. Foto: Daniel Elfvelin
livet förändrades. 2010 blev Johanna Almgren sjukskriven för stress. Hon har kommit långt med hjälp av rehabilitering, men säger att livet aldrig kommer att bli detsamma. Foto: Daniel Elfvelin

”Det är som en krigsskada som jag får leva med”

Träning och hälsa

TRÄNING OCH HÄLSA: Johanna Almgren brukade tänka på sig själv som en evighetsmaskin som klarar allt. När hon gick in i väggen blev hon bryskt bevisad om motsatsen. Livslinjens kurs Balans i tillvaron har hjälpt henne att hantera stressen.

Kunskap om stress, kost och motion, samt sömn. Mycket av det som togs upp på Livslinjens kurs kände Johanna till sedan tidigare. Men det är med stresshantering som med så mycket annat, det måste nötas in.

– Och det är en väldigt bra grej att sitta i en grupp tillsammans med andra i samma situation. Det är lätt att känna sig ensam, även om du läser i tidningarna att du inte är det, säger Johanna.

När hon fick tipset om kursen hade hon haft problem med stress under en lång period.

– Kursen fanns inte 2010 när jag gick in i väggen, så jag blev jätteglad när detta dök upp.

Johanna tycker att bland annat företag borde använda kursen i förebyggande syfte. Men för egen del är hon glad att hon var långt inne i sin rehabilitering när hon gick den.

– I början var jag så kass att jag inte vet om jag hade kunnat ta till mig allt, säger hon.

Det var alltså sex år sedan tillvaron föll i bitar. Johanna hade nyligen separerat från ett slitsamt förhållande och samma vecka som hon flyttade började hon ett nytt jobb.

– Jag arbetar som landskapsarkitekt och en kollega hade sagt upp sig, så det blev många uppdrag när jag fick ta mig an hennes jobb också. Idag hade jag aldrig gett mig in i den situationen, men då tänkte jag alltid att jag klarade allt, förklarar hon.

I backspegeln kan hon se hur den negativa spiralen pågått under lång tid, med de privata problemen samtidigt som hon yrkesmässigt var i ständig jakt efter prestationer. Hon beskriver sig själv som en långdistanslöpare som sprang i ett övermodigt sprintertempo tills fötterna blödde.

– Jag hade sovit dåligt i tio år och var aldrig riktigt avslappnad. Till slut gick jag sönder.

Månaderna innan sjukskrivningen kändes det precis som en förkylning var på väg att bryta ut. Hon hade ont i halsen, huvudvärk, och kände sig febrig och ständigt trött.

– Jag gick till läkaren som direkt fattade att det berodde på stress.

Från början blev hon sjukskriven i två veckor och det var under den perioden som den verkliga kraschen kom. Det var som om kroppen äntligen förstod att det inte fanns några energireserver kvar.

– Jag orkade ingenting. Jag orkade knappt gå och handla mjölk, jag orkade inte träffa folk. Minnet försvann, på eftermiddagarna visste jag inte vad jag hade gjort på förmiddagen, och jag orkade inte ta hand om mina två små barn som fick vara hos sin pappa eller hos mormor eller morfar. Det var total katastrof.

Vägen tillbaka är lång och Johanna går fortfarande kontinuerligt till en samtalsterapeut. Livet är förändrat för alltid, förklarar hon. Fortfarande undviker hon till exempel att åka buss och spårvagn när det är mycket folk.

– Jag kan inte filtrera bort intryck utan ser och hör allt som händer. Det ger mig ångestattacker.

På jobbet, där hon nu arbetar 70 procent, undviker hon stora konferenser, och först nyligen har hon börjat sitta med på de gemensamma fikarasterna som är påfrestande med många röster.

– Jag är lättirriterad och lättstressad. Det räcker med att mina barn ropar mamma samtidigt. Det är som en krigsskada som jag får leva med. Jag kommer aldrig att kunna leva helt som förut, men jag hoppas att jag ska bli mindre känslig.

Trots allt har Johanna fått flera viktiga insikter.

– När det dyker upp något frågar jag mig själv om det är rimligt att säga ja eller inte. Det gäller att se sina begränsningar och vara nöjd med det man gör. Det är jättesvårt, men det är det som är själva nyckeln.

Känslan av att hon måste prestera och göra karriär är som bortblåst. Nu är det viktiga istället att försöka känna sig harmonisk och se sina barn, 11 och 13 år gamla, växa upp.

– Det skulle dröja tills jag fyllt 40 år innan jag förstod, men det viktiga är inte karriären utan att höra koltrasten som sjunga. Det är grymt att jag har kommit på det.

Precis som att en bil behöver besiktigas varje år rekommenderar Johanna alla att stanna upp och fundera över sin fysiska och mentala hälsa, hur livet ser ut och om du gör det du vill göra.

I samband med sjukskrivningen började hon att måla. Hon har haft två utställningar och en tredje är på gång i slutet av året. Via Livslinjen har Johanna även gått en kurs i medicinsk yoga, som hon har fortsatt med.
Och framför allt har hon dagligen börjat göra något som hon aldrig tillät sig göra förut – att vila.

– Jag är som Skalman och sover middag varje dag, även på jobbet. Då går jag in i vilorummet och ställer klockan på 20 minuter och då skiter jag i om någon ringer.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher