Foto: Daniel Elfvelin
Foto: Daniel Elfvelin

Anständig omsorg för den som behöver

KRÖNIKA

Jag blev omsimmad av maneterna, så dålig var jag. Men ingen vet var gränsen går för vad man kan göra bättre. Så säger David Lega vid seniorernas månadsträff, han som senare vann massor av simtävlingar, till exempel i de handikappades olympiad. Det som behövs är att mötas av en kombination av beröm och krav och, ska nog tilläggas, en egen sjusärdeles sisu, så som David visat i idrott, företag och politik.

Många av oss har själva eller har någon nära som kämpar med ett eller annat handikapp. Eller funktionshinder som man ska säga numera. Med ålder kommer sämre syn, hörsel och balans och själv har jag tremo, det vill säga är darrhänt. Att träffa rätt siffra som kod för att komma in till bastun på Vattenpalatset är en ren chansning. Att äta soppa med sked eller dricka kaffe ur liten kopp är ingen succé. Sådana funktionshinder kan dock pareras.

16 000 i landet har det besvärligare och har därför personlig assistent. Nog är det skam att regeringen sätter tryck att dra ner på detta stöd! En period var jag ledamot av det handikappråd som då fanns i kommunen. I rådet fick vi oss till livs av Birgitta, Ingemar, Hans, Denise, Lars och flera hur det är att leva med olika hinder. Så nyttigt det var av Denise att öva oss att som blinda gå från kommunhuset över torget till Solkatten. Inte hittade jag!

Nyligen har fullmäktige behandlat villkor för färdtjänst ännu en gång, säkert med gott hjärta, men har man nått ända fram? Samråd har skett med berördas organisationer men tycks inte ha påverkat. En ekonomisk fråga? Jovisst, men vad är anständig omsorg om de som verkligen behöver samhällets insatser?

En stillsam rullstolsbunden dam i Gråbo hade fått avslag på önskan om riksfärdtjänst, möjligen fick hon åka tåg. Men allt däromkring? Hon var av den sorten som inte orkar klaga.

Ett annat minne. En dam som gick med rullator kom samtidigt som jag till ett sammanträde i kommunhuset. Trappfundamentet hade sjunkit några centimeter mer än kommunhuset i Lerumsleran och så hade det varit en tid. För henne chanslöst att lyfta rullatorns framdel i höjd med ingången. Mötets ämne var tillgänglighet!

David lyfte vattenglaset med munnen och drack. Men för att fixa ljudet för föredraget behövdes assistenten. Bra för alla som inte hör så bra.

  • Jerry Fondén
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher