Foto: Daniel Elfvelin
Foto: Daniel Elfvelin

Krönika: ”Alla kan växa med rätt förutsättningar”

KRÖNIKA

Vi hade känt det i luften under några dagars tid. En angenäm doft omgav vårt hus entré, i synnerhet på kvällen, då doften stegrade till en tung parfym.
Även om det kändes lockande för känslan att se väldoften som ännu ett romantiskt och mystiskt inslag i tanken om ”hem ljuva hem”, nöjer sig inte förnuftet med sådana förklaringar. Faktum var att vi kunde inte alls identifiera var doften kom ifrån och det förbryllade oss.

Det sägs att man inte skall göra någonting åt en trädgård när man är nyinflyttad förrän minst ett år har förflutit. Då har man fått se de olika skepnader trädgården intar genom årets säsonger. Man vet vilka blommor, buskar och bär man har. Vid det här laget hade vi dock bott i vårt hus i sex år, och kände därför att vi hade bra koll på vad vår trädgård hade att erbjuda. Men det skulle visa sig att vi inte hade sett allt.

En förströdd blick ner mot marken uppdagade mysteriet med den ljuva doften. Under en av de cypresser som kantar vår trappuppgång hade en vit frodig hyacint tittat fram. Tänk att denna lilla lök hade legat i jorden i flera år, i dvala, och bara väntat på rätt förutsättningar för att gro och utvecklas till sin fulla potential – en fin blomma!

Det måste ha varit något speciellt med det året, för två år sedan, för hyacinten var inte den enda överraskningen i vår trädgård. En hög, kraftfull och vacker växt med citrongula blommor uppenbarade sig också i rabatten under högsommaren. Varken hyacinten eller den ännu oidentifierade gula blomman hade vi någonsin sett innan, och inte heller efter det året.

Den slumrande hyacinten som vaknade till liv får mig att tänka på det vi brukar kalla för ”gynnsamma förutsättningar”. För hyacinten krävdes det förmodligen ett ömtåligt samspel mellan väder, temperatur och jordmån, som bara inföll just det året. Vad som utgör rätt förutsättningar för oss människor varierar från person till person, men att miljöer och sammanhang spelar roll för vår utveckling kan vi nog alla vara överens om.

Precis som vi själva behöver vissa förutsättningar för att utvecklas, utgör vi också en del av en annan individs miljö och sammanhang, och hur hen uppfattar dessa. Sålunda kan man, både avsiktligt och oavsiktligt, bli medskapare till allt från exkluderande och hämmande till inkluderande och uppmuntrande miljöer. I de senare kan dock fler bli hyacinter.

  • Sandra Ljung
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher