Foto: Daniel Elfvelin
Foto: Daniel Elfvelin

En värld av poeter och programmerare

KRÖNIKA

Jag hör på P4 att det är ”barnhack” i Stadshuset i Stockholm. Över 400 femteklassare har samlats i Blå hallen för att lära sig koda. En reporter går runt i sorlet och pratar med barnen, vars uppgift för dagen är att skapa digitala berättelser om hjältar med superkrafter. Överlag är intrycket av dagen positivt bland barnen. Reportern undrar om de då kan tänka sig att bli programmerare i framtiden – för det är ju det som är syftet med dagen, att inspirera unga till karriärer inom programmering. De flesta svarar ja, men är öppna för andra vägar också.

Trots att jag tror att det kommer att bli viktigt att kunna koda, gläds jag ändå över barnens, i mitt tycke, mogna inställning. De sitter där i Stadshuset och inhämtar nya kunskaper samtidigt som de har respekt för sin egen nyfikenhet. Kanske blir det programmering, kanske inte…

På senare år har vi matats med många prognoser om vad som kommer att hända med olika yrkesgrupper när allt digitaliseras och automatiseras. Kommer det, exempelvis, att finnas läkare när vi, med hjälp av artificiell intelligens, kan ställa diagnoser? Juridiken tillgängliggörs allt mer genom digitalisering. Vad händer då med juristerna? Vad händer med alla jobb inom tillverkningen när robotar tar över?

Många menar att de enda yrken, branscher och roller som kommer att existera i framtiden är programmerare, de kreativa näringarna, och emotionellt intelligenta ledare. Resonemanget är att det alltid kommer att krävas en programmerare som talar om för roboten vad den ska göra, konst med ”själ” kan en robot inte producera, och den mänskliga gruppdynamikens psykologi kan vi inte göra mycket åt – alltså behöver vi folk som förstår den.

Nåväl, jag tar tvärsäkra prognoser med en nypa salt. Men, om vi för en stund leker med tanken att prognosen om framtidens yrken faktiskt stämmer, så ser det ju ganska ljust ut för alla sorts kreativa yrken. Och då finns det ju goda argument för att stimulera så väl det tekniska som det konstnärliga intresset hos små barn.

Alltså, toppen med Stadshushack, men kan vi inte också testa en Stadshusateljé? En dag av färg, form, ord, och toner. Allt i syfte att förbereda barnen för en framtida värld av programmerare och poeter. Och om emotionell intelligens innebär goda förutsättningar i en sådan värld, låt oss praktisera det här och nu. Varje dag.

  • Sandra Ljung
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher