Karin Manzoor.
Foto: Daniel Elfvelin
Karin Manzoor. Foto: Daniel Elfvelin

Borta bra, men hemma bäst

KRÖNIKA

Det var nästan natt och fortfarande varmt när jag kom fram till Dubais flygplats. Luften darrade, så även jag. Jag skulle snart stiga på planet till Amsterdam och sedan vidare till Göteborg.
När jag lämnade Lerum i slutet av mars föreställde jag mig att våren skulle vara i full blom och varm i april. En ljum vind skulle omfamna mig på Landvetter. En underbar känsla.

Royal Dutch Airlines, KLM stod det på det gigantiska plan, som stod parkerat en dryg halvtimmas promenad från incheckningen, inklusive en kortare färd med ett ultramodernt tåg.
Förväntansfulla, vana och ovana resenärer fyllde flygplatsens caféer, restauranger och taxfree butiker. Jag var förväntansfull, men samtidigt nervös för flygresan. Jag måste erkänna att jag är flygrädd.

Allt var i sin ordning, pass, digitalbiljett och boardingpass. Inget kunde gå fel.

Jag blev tilldelad flygplanets enda stol utan möjlighet att fälla bakåt. Bredvid mig på höger sida, satt en medelålders brittisk dam och på min vänstra sida, ett äldre par från Indien, som inte behärskade engelska. Kvinnan från England somnade så fort planet lyft och paret från Indien strax efter. Jag var fast i min stol och önskade att jag hade förmågan att koppla av och sova. Men det var helt omöjligt. För övrigt snarkade damen till höger med täta intervaller. Jag satt spänd under den sju timmar långa resan och för säkerhets skull med säkerhetsbältet på. Jag kunde inte röra mig och väntade bara på att planet skulle landa i Amsterdam. Äntligen! Ett meddelande från kaptenen.

Vädret är kyligt med regn i Amsterdam, endast två grader och måttlig vind. Vind, lät obehagligt. Men, jag var ändå glad att vi snart skulle landa. 35 graders skillnad vad gör det? Huvudsaken var att jag snart var nere på marken och att jag klarat av den längsta biten av resan.

Klockan sex på morgonen stiger jag och de andra resenärerna av planet. Det är bråttom! Planet till Landvetter lyfter om bara en halvtimma. Hinner inte tänka, halvspringer på rullband, följer gateskyltarna och gör en kort avstickare till toaletten. Jag lyckad komma fram i tid till ännu en incheckning. Vågar snegla ut genom planets fönster och konstaterar även att planet är betydligt mindre än det förra. En obehagskänsla infinner sig. Kraftiga vindar och ett litet plan låter turbulent. Det är bara att hoppas på det bästa. Vi lyfter, resan blir relativt lugn.

Strax innan landning, meddelar kapten att det är minus två och snö i Göteborg. Våren, som jag hoppats på hade inte infunnit sig. Planet kunde inte landa, is på banan, alltså cirka 30 minuters försening.

Rädslan infinner sig, blickar ut över snötäckt skog, vita tak och istäckta sjöar. Ett nytt försök! Närmare landningsbanan! Vi landar!

Känner mig lättad och konstaterar, borta bra, men hemma bäst, trots den obefintliga våren och glad att vara hemma i Lerum igen.

  • Karin Manzoor
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher