• Foto: Ann-Charlotte Edgar
    FIN KOPP. Anita Borke visar Inger Johansson, Ingrid Båth, och lilla Alva runt bland de gamla sakerna.
  • Foto: Ann-Charlotte Edgar
    Hembygdsföreningens ordförande Anita Borke iförd tidsenlig klädsel.
  • Foto: Ann-Charlotte Edgar
    Telefon modell äldre.
  • Foto: Ann-Charlotte Edgar
    Tvättbräda från förr.
  • Foto: Ann-Charlotte Edgar
    Broderad bonad.
  • Foto: Ann-Charlotte Edgar
    LYCKOSLANTEN. Alwa Hendtman hade aldrig tidigaresett Lyckoslanten med huvudfigurerna Spara och Slösa.

Det gamla väcker minnen

Lerum

Besökarna i Dergårdens hembygdsstuga var överens om att det gamla väcker många minnen. Här finns de konserverade äggen, de krusade örngotten, de broderade näsdukarna, skrivmaskinen och begravningskaramellen.
Så här levde man i Sverige för cirka 70 år sedan.

Besökarna i Dergårdens hembygdsstuga var överens om att det gamla väcker många minnen. Här finns de konserverade äggen, de krusade örngotten, de broderade näsdukarna, skrivmaskinen och begravningskaramellen. Så här levde man i Sverige för cirka 70 år sedan.

Mitt på köksbordet i stugan står en liten burk med röda gryn. Det visade sig var sagogryn, som det gjordes sagosoppa på.
– Bara namnet gör att man förstår att det var vansinnigt gott, konstaterade Anita Borke, ordförande i hembygdsföreningen, som berättar att på den tiden var grynen röda, idag finns det bara vita.

På samma bord finns konserverade ägg, som Anita också kan berätta om.

– Hönsen värpte inte på vintern, så man konserverade äggen i tre, fyra veckors tid genom att lägga dem i vattenglas, natriumsilikat. Sedan kunde de förvaras under åtta månader och användas i matlagning.

– Men det gick inte att koka dem efter konserveringen.

Unica-boxen är också placerad i köket, där matlådan fylldes för en svensk arbetare. Den innehöll vanligtvis den så kallade snuskburken för maten, en termos med kaffe och vatten.
– Sedan tog männen sin cykel och for till sitt arbete.

Vanligt var ju att mannen tjänade pengarna och kvinnan var hemma med barnen. De uträttade de flesta sysslorna i hemmet, men hade också tid för att sy, virka och brodera.
– På den tiden krusade man örngotten, så att det såg fint ut i linneskåpet och man broderade fint på tygnäsdukarna, som oftast var gjorda av gamla lakan.
– Redan i skolan fick man lära sig detta, samt att stoppa strumpor och laga andra kläder som gått sönder.

Begravningskaramell

En avdelning i hembygdsstugan är vad Anita kallar sorgeavdelningen. Hon berättar att det sedan 1800-talet var vanligt med begravningskarameller, som var inlindade i svart papper.
– Det var ovanligt att barn var med på begravningar och det var heller inte vanligt att de fick godis, så de här karamellerna var välkomna.

Den gamla telefonen, där uppringaren fick tala med en telefonist som kopplade samtalet vidare, och skrivmaskin visade sig vara uppskattade inslag för de mindre barnen. En liten flicka tyckte det var roligare att skriva på den än på en dator.

Den svartvita tv:n var inte en vanlig syn i hemmen på slutet av 40-talet. Om det fanns någon som skaffat sig den radade släkt och vänner upp sig framför den. Det var också här uttrycket tv-kanna myntades, då det oftast drack en kopp när kvällssändningarna visades.
– Familjen Ahlsén här i Lerum skaffade tv tidigt, så där brukade vi samlas. Det visades program några timmar på kvällen, men aldrig på onsdagarna. Jag har faktiskt inga aning om varför.

I ett hörn ligger en bunt med tidningar, som var vanligt att barn samlade på för att sedan sälja dem. 1946 fick de tre öre betalt för varje kilo
– Det där har jag varit med om, berättar Inger Johansson, som vandrar runt bland sakerna med barnbarnet Alwa.
– Det kom en bil och samlade upp dem och jag fick en slant. I bilen spelade man papperspolka, ungefär som glassbilen idag spelar sin melodi.

Lyfter på hatten

Runt 40-talet var mycket annorlunda mot idag och överallt kunde men se männen lyfta på sin hatt och artigt hälsa. Barnen kallade de vuxna för tant och farbror och de bockade och neg. Vad man absolut inte gjorde vara att dua varandra, om man inte stod varandra väldigt nära.

– Vi har ordnat den här utställningen för att vi inte ska glömma bort saker som var brukliga förr i tiden, säger Anita, vilket också förklarar utställningens namn Bruk ur bruk.
– Det här har varit väldigt spännande och det är kul att lyssna på Anita, säger Inger Johansson och får medhåll av Inger Båth.
– Hembygdsföreningen har varit väldigt duktiga som ordnat detta och Anita berättar så bra.

Utställning Bruk ur bruk visas på torsdagarna under hela juli månad.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher