Foto: CARIN ÖSTERDAHL
GLADA PENSIONÄRER. Paret Winberg är Frivillighem till Mohammad Ahmadi.
Foto: CARIN ÖSTERDAHL
GLADA PENSIONÄRER. Paret Winberg är Frivillighem till Mohammad Ahmadi.

Pensionärsparet

Lerum

I en artikelserie i två delar kommer LT:s läsare få stifta bekantskap med tre olika familjer som valt att öppna upp sina hem för ensamkommande ungdomar i Lerum. I del 1 möter vi pensionärsparet Kerstin och Per-Erik Winberg, som tagit emot Mohammad Ahmadi.

Vi är hemma hos Kerstin och Per-Erik Winberg, i deras vita villa med utsikt över Aspen.

Kerstin och Per-Erik har alltid haft ett intresse för mänskliga rättigheter och har engagerat sig i olika ideella organisationer i många år.

När de hörde att Ekåsagruppen sökte personer som var villiga att öppna upp sitt hem för ensamkommande kände de att de ville göra något. Paret fick träffa Mohammad som var i akut behov av nytt boende för att få stanna kvar i Lerum.

– Vi kom hem från semester på måndag den första maj, på fredagen flyttade Mohammad in, säger paret och skrattar.

Att allting gick så snabbt var för att Mohammad fyllde 18 år samma fredag och inte längre fick bo kvar på kommunens ungdomsboende.

– Det var lite snabba ryck där men han var så trevlig och behaglig att vi fattade tycke direkt och ville hjälpa honom, säger Kerstin.

Har tid och plats

Paret ringde upp yngsta sonen och berättade att Mohammad skulle flytta in i hans gamla rum.

– Han reagerade med att säga att det var roligt att han hade fått en lillebror och att han såg fram emot att träffa honom, säger Kerstin.

– Det är ingen stor insats för oss som har både tid och utrymme, dessutom klarar Mohammad sig väldigt bra själv, vilket också var ett av våra kriterier eftersom vi reser en del och inte är hemma så ofta.

För paret var det viktigt att engagera sig här och nu, och inte enbart skänka pengar till välgörenhets- organisationer.

– Det är klart att det är nödvändigt, men på det här sättet får du ett absolut kvitto på att du gör skillnad, säger Per-Erik.

Positiv upplevelse

På frågan om hur Mohammad känner inför sitt nya liv med Kerstin och Per-Erik är han uppenbart tacksam när han lägger armen om dem.

– De är väldigt snälla och har hjälpt mig jättemycket genom att låta mig bo här. De är som en mamma och pappa för mig faktiskt, säger han.

Per-Erik tror att många människor har farhågor om att bli ett frivillighem för att kulturkrocken ska vara för stor men själva tycker de enbart att upplevelsen har varit positiv.

– Vi är alla människor i grunden, med samma behov av trygghet och stabilitet i vardagen, kan vi ge Mohammad det så är vi bara glada.

– Vi har inte ändrat vårt sätt att leva för att vi har en kille från Afghanistan boende hos oss, att vi kommer från olika kulturella bakgrunder har snarare varit berikande och bjudit in till intressanta samtal, säger Kerstin.

veckansluncher