Glädjefylld. Brita Johansson visar några sköna danssteg. Foto: Carina Svensson
Glädjefylld. Brita Johansson visar några sköna danssteg. Foto: Carina Svensson

Med dans i stegen

Lerum

Brita Johansson, 90 år, är fylld av energi.
Hon dansar en gång i veckan och älskar att cykla, och tar gärna en tur till Stenkullen, Floda eller Gråbo.

Brita kom till Lerum 2004 efter att ha bott hela sitt dittillsvarande liv i Värmland.

– Jag trivdes fint i Karlstad men då hade fyra personer i min närhet gått bort, bland annat min make.

Maken hade haft demens de senaste tio åren innan han gick bort.

– Det kunde vara tungt. Han kunde till exempel gå upp mitt i natten och klä på sig. Han var alltid välklädd och det var han även när han var sjuk. Han kammade sig, tog på sig skjorta och väst och satte sig i köket, klockan kunde vara två på natten men han trodde att det var morgon.

När pappan gick bort frågade parets son, som bodde i Lerum, om inte Brita ville flytta hit.

– Jag tänkte att trivs jag inte så går det ett tåg tillbaka, säger hon med ett skratt.

I kommunen bor även Britas två barnbarn och tre barnbarnsbarn, det fjärde kommer den här hösten.

Har fullt upp

Hon har inte ångrat flytten.

– Jag har alltid varit en aktiv person och såg till att ha något att göra här också. Jag gick med i PRO ganska direkt, för jag hade varit med i PRO i Karlstad, och så dansar jag.

– Den sociala biten är viktig för mig. Jag tycker inte om att bara sitta inne och uggla.

Hon brukar också vara på Rias andrahandsbutik och på Östhjälpen i Jonsered.

Brita berättar med inlevelse och glittrande ögon, det är tydligt att hon har mängder med energi.

Har du något tips på hur man ska göra för att vara så fylld av energi i en högre ålder?

– Nja, det handlar väl mycket om gener, jag brukar säga tack mamma och pappa. Sedan tror jag också att det är väsentligt att jag har fått vara frisk och att jag inte har fått någon skada.

Hon lyfter också fram att hon lagar all mat själv och till och med odlar en del av den.

– Det gör inget om det tar tid, jag gör till exempel gärna fläskcarré, som jag rostar fem timmar i ugnen, med rostade grönsaker. Och varannan morgon äter jag havregrynsgröt och varannan yoghurt. Sedan varken super eller röker jag. Enda lasten är choklad, och med den är jag måttlig.

Hon är gärna ute och arbetar i trädgården, och har grönsaksplantering utanför det gamla flerfamiljshuset vid Prippska villan (villa Ekebacken).

Mycket dans

Britas dansintresset har funnits länge, hon och maken tyckte om att vara runt på olika dansbanor i Värmland. Brita var också med i en jazzdansgrupp i Karlstad. Här dansar hon line dance.

– Vi står bredvid varandra och dansar på rad, det är väldigt roligt. Världens roligaste, säger hon med emfas och ett skratt.

Hon cyklar till Riddarsten för att dansa en gång i veckan. Och just cyklandet är en annan sak som ger henne energi.

– Jag har en cykelkompis som jag brukar cykla tillsammans med när det är längre sträckor. Vi har bland annat cyklat till Gråbo, och ätit på Parasollen, och till Floda, och ätit på Lilla Ön. Ibland cyklar jag bara till Stenkullen, och då cyklar jag själv, då brukar jag ta en kaffe i affären där.

– Och känns det långsamt någon dag så tar jag en tur till Bagges Torg och går in och tar mig en kopp kaffe på något café.

Hon tycker också om att läsa, helst kriminalromaner med långdragna utredningar.

– Jag brukar köpa böcker på Röda Korset i Lerum och skänker tillbaka dem när jag har läst färdigt.

Bäst av allt

Hon bor i samma hus som sitt barnbarn och hennes barn.

– Det gör mig alert. Vi åker och slänger skräp tillsammans och ibland äter jag hos dem och ibland äter de hos mig. Barnbarnen kan komma hem och säga ”farmor, idag gick det inte att äta maten i skolan, finns det något i frysen?” Det ger mig energi. Och får mig att känna mig behövd.

Vilken period i livet var allra bäst?

– Det var när Peter, vår son, var liten och jag var hemma med honom. Vi bodde i ett villaområde där de flesta var barnfamiljer och nästan alla mammor var hemma med barnen.

Hon var hemma fram till 1967. Därefter läste hon in-nan hon fick ett arbete på ett kontor, där hon var kvar till hon var 63 år.

– Min man var några år äldre och vi ville gå i pension tillsammans. Vi hade några härliga år innan han blev sjuk. Vi var bland annat ute och reste i Europa och hade det mysigt.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher