Foto: Daniel Elfvelin
Foto: Daniel Elfvelin

Acceptans och respekt – nyckelord för Gösta

STENKULLEN

Han tackar mamma för sitt öppna sinnelag och pappa för yrkesvalet. När Gösta Janson berättar om sitt liv på och vid sidan av scenen landar han ofta i föräldrarna. Minne efter minne bubblar upp till ytan hos mannen som efter 30 år lämnar över sitt skötebarn –  Lerums gymnasiecabaré – i andras händer.

– Oförskämda gubbe att sitta och röka på kyrkogården.
Gösta Janson tittar sig förvirrat omkring och undrar vem den gälla rösten tillhör.
– Oförskämda gubbe att sitta och röka på kyrkogården, hör han igen och den här gången ser han vem som skäller ut honom.
Innanför staketet till förskolan intill står en ilsken liten kille i fyra-femårsåldern. Gösta hör att det är vuxna ord från ett barns mun och förstår att pedagogerna haft ett och annat att säga om att han sitter och röker cigarr bland alla gravar.
Efter att Gösta senare berättat för kyrkogårdspersonalen om händelsen återupprepas inte utskällningen. Förklaringen når uppenbarligen fram. Meningen är nämligen inte alls att vara någon oförskämd gubbe. Stunderna framför graven är ett löfte till mamma. När hon levde tyckte hon att det var mysigt när Gösta avnjöt en cigarr när de sågs, det påminde henne om Göstas pappa Knut, och innan hon dog 2013 bad hon honom att då och då åka till hennes och pappas grav för att röka och minnas.

En berättare
Och många av minnena som brukar dyka upp då framträder också nu under vårt nästan en och en halv timmes långa samtal i Göstas bekväma vardagsrumsfåtöljer.
– Jag känner mig som en flipperkula, säger han när vi kommer fram till slutet.
Det är en bra beskrivning. Flipperkulan studsar snabbt och oförutsägbart. Vi rör oss fram och tillbaka mellan barndomsminnen, teateranekdoter, ämnen som ledarskap och gruppkänsla, samhällsutveckling och skolpolitik. Det finns ingen krono­logi, vid ett par tillfällen blir det nästan lite svårt att hänga med i svängarna, men det blir aldrig tråkigt. Gösta har många historier i sitt bagage, och han vet hur de ska berättas.

Under ett långt yrkesliv har han jobbat både som teaterkonsulent, dramalärare, skådespelare, regissör och en kort period som bilförsäljare. Han är bland annat känd från flera av Stefan och Kristers revyer och Lerumsrevyn, han har stått scen tillsammans med Kent Andersson på Aftonstjärnan, och på 90-talet gjorde han succé som den döende pingvinen i SVT:s Musikjägarna.

Men plattformen, som Gösta själv uttrycker det, har under 43 års tid varit att jobba med skolelever i Lerums kommun. Hans stora arv är gymnasiecabarén, som han startade 1987. Det skulle bli precis 30 produktioner som spindeln i nätet innan han tackade för sig i våras och Gösta kommer ihåg exakt när han tog beslutet.
– Det var onsdagen den 5 april, under den sista skolföreställningen. När första låten började fejda ut kände jag att ”det är bra nu”. Känslan kom som en svallvåg och blev allt starkare under föreställningen. Det kändes skönt.
Direkt efteråt gick han till rektorn Göran Careborg, som skrattade när Gösta berättade att han skulle sluta. Gösta hade kommit med samma besked vid ett flertal tillfällen under årens lopp, men till skillnad från tidigare tog han nu inte tillbaka sitt beslut och den 16 juni stämplade han officiellt ut från gymnasiet.

Åren med cabarén sammanfattar han i tre ord: stolthet, ödmjukhet och tacksamhet.
– Det har varit en eufori att varje år se eleverna när en föreställning närmar sig. Två veckor innan föreställningen och under de två veckor den spelas, där överbryggas mycket. Jag tror inte att lösningen på segregation är teater, men här gör elever från olika bakgrunder saker tillsammans och alla är lika viktiga, oavsett om du står på scen, eller håller på med smink eller kostym.

Som ung skådespelare tvingades Gösta själv uppleva mycket strikta hierarkier och detta har gett honom en stark vilja att skapa en miljö där allas åsikter räknas och där alla är lika viktiga.
– Det var många män, för det var nästan alltid män, eller gubbslem som jag tidigt började kalla dem för, som alltid trodde att de visste bäst. Och där ville jag inte hamna, jag hoppas inte att jag hamnat där i alla fall.

Lärorik uppväxt
Gösta lärde sig tidigt att inte göra skillnad på människor, något han framför allt tackar sin mamma Ingegerd för. Det är med stor kärlek han beskriver en kvinna med skinn på näsan, vass tunga och stor empati. Gösta minns till exempel en gång i början av 60-talet när han och mamma besökte hennes tidigare kollega, som var kock, i Dalarna. Han bodde tillsammans med en annan man och Ingegerd förklarade sakligt att de var homosexuella.
– Hon tyckte inte att det var något märkvärdigt att hennes före detta kollega var homosexuell så för mig blev det ingenting konstigt heller, säger Gösta.

Han målar upp flera bilder av uppväxten i Sjövik med något av ett romantiskt skimmer över sig. Gösta tycks ha varit en tvättäkta Emil i Lönneberga-figur som ständigt, men oftast ofrivilligt, ställde till med hyss. På en ort där alla kände alla kunde han vara säker på att djungeltrumman snart nådde hem till mamma. Till exempel hade Gösta en märklig förmåga att sparka sönder fönsterrutor med fotbollen och då var det han själv som fick gå med rutan till glasmästaren och sedan lämna tillbaka ett helt exemplar.

Gösta fick lära sig att agerande får konsekvenser och detta är något som han som vuxen pedagog tagit med sig in i undervisningen. När han årligen fått ett 70-tal cabaréelever att ro jätteprojekt i hamn har strategin varit att pränta in två ledord i dem redan från dag ett.
– Acceptans och respekt. Gör du inte din grej så ställer du till det för alla andra.
Om värdegrunderna kommer från mamma Ingegerd och uppväxten i Sjövik så har pappa Knut spelat en central roll på ett helt annat sätt. På sovrumsväggen hänger två inramade affischer med hyllningar av revykungen Knut Jansson.

Chaplinkopia
Gösta skrattar när han läser rubriker som: ”Mr. Jansson gjorde en skrattretande och perfekt Harry Reso-imitation och en väl utstuderad apachedans inför en begeistrad salong”, och ”Aldrig har applåderna dånat så… det gäller Mr Janssons prestationer.” Därefter går han ut i vardagsrummet och plockar fram ett foto från bokhyllan. Liksom två planscher på väggen är det en bild på Charlie Chaplin. Eller…? Gösta avslöjar att det faktiskt inte är den äkta varan utan pappa Knut, vinnare av flertalet look alike-tävlingar.

Han berättar att hans pappa alltid känts väldigt levande, trots att han dog när Gösta bara var tre år gammal.
– Jag tror att jag har ett minne av att jag satt på pappas arm när vi var hos mormor, men jag vet inte säkert.
Pappas bortgång satte djupa spår. Gösta kommer ihåg ett återkommande tema i samband med fars dag.
– På den tiden gjorde man alltid fars dag-presenter i skolan och varje år fick mamma likadana presenter. Jag gjorde kyrkor. Kyrkor i papier maché, akvarell, pastell och alla möjliga olika varianter.

Tår i ögat
En sorglig, men så här många år i efterhand också rolig, historia. Gösta viker sig fram i fåtöljen och ger ifrån sig ett hest skratt så att han nästan kiknar åt minnet.
– Min fröken Maj Larsson fick en tår i ögat varje år, pressar Gösta ur sig samtidigt som han kippar efter andan.
Att Gösta skulle följa i pappas fotspår var inget hans visste när han sprutade ur sig papier machékyrkor, men redan tidigt fick han upp ett intresse för att stå på scen och än har han inte avslutat sin karriär. Liksom han gjort i flera år kommer han under hösten att jobba med Engelholmsrevyn, men när det är dags för ny gymnasiecabaré i december sitter Gösta i Dergårdsteatern som en vanlig åskådare.
Hur kommer det att kännas?
– Det kommer att kännas alldeles utmärkt, tror jag. Jag är inte ett dugg orolig för resultatet. Ingen är oersättlig.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher