• På bokmässan. Efter flera års jobb med den självbiografiska boken Aneyrusmdimma är Per Myrhill färdig med sin berättelse. Under veckoslutet finns han på bokmässan där han signerar boken och deltar i scensamtal. Foto: Daniel Elfvelin
  • på bokmässan. Efter flera års jobb med den självbiografiska boken Aneyrusmdimma är Per Myrhill färdig med sin berättelse. Under veckoslutet finns han på bokmässan där han signerar boken och deltar i scensamtal. Foto: Daniel Elfvelin
  • på bokmässan. Efter flera års jobb med den självbiografiska boken Aneyrusmdimma är Per Myrhill färdig med sin berättelse. Under veckoslutet finns han på bokmässan där han signerar boken och deltar i scensamtal. Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • stor leksakssamling. På sitt arbetsrum har Per Myrhill en stor samling leksaker, bland annat figurer från Star Wars och olika superhjältar. Många av fynden gör han på loppmarknader och att åka på leksaksjakt på loppmarknader har fungerat som en träning i att vistas i miljöer med mycket människor efter hjärnblödningen. Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin

Per har gjort bok om sin kamp på liv och död

Floda

En Per dog, en annan Per föddes. Det är så han själv beskriver livet före och efter hjärnblödningen. Serietecknaren Per Myrhill har gjort en självbiografisk bok om den mardrömslika tiden som höll på att kosta honom livet.

Mannen grimaserar med sammanbitna tänder blottade. Händerna är tryckta mot ett bandagerat huvud och sjukhusslangar ringlar sig från näsan och höger arm. Det är en illustration, omslaget av Per Myrhills nya bok Aneyrusmdimma, och mannen föreställer Per själv.
– Det här är en pojkdröm som går i uppfyllelse. Jag är väldigt stolt och glad över detta. Synd bara att det skulle krävas en hjärnblödning för att jag skulle få till en sån här serie, säger han med ett snett leende.

Det var en kväll strax före jul 2012 som Per lade sig på soffan med kraftig huvudvärk, yrsel, illamående och en nacke som smärtade enormt. Till slut svimmade han och på morgonen hittades han av sin fru Josefine. Det skulle snart visa sig att Per drabbats av en massiv stroke och under en lång tid svävade han mellan liv och död, med oddsen 1 mot 50.

Redan när han återhämtade sig på sjukhuset plockade han fram block och pennor. Att göra en bok av händelserna var en självklarhet.
– Jag gör nästan uteslutande självbiografiska serier och detta är min bästa story nånsin.

Som brinnande lava
Då menar han naturligtvis dramaturgiskt, för hjärnblödningen i sig sviterna med svåra kroniska skador önskar han inte sin värsta fiende. Idag lever han med ständig smärta och hjärntrötthet, ”två mörker som göder varandra”, förklarar Per. Han tar av sig kepsen och drar med handen över ett långt ärr som löper längs med skallen på höger sida. Det känns konstant som om ett vitglödgat föremål av järn dras fram och tillbaka längs skallen och när smärtan är som mest intensiv är det som om brinnande lava sakta rinner ner för huvudet.

Hur lyckas du hantera smärtan?
– Det undrar jag också vissa dagar. Smärtan är en varningssignal att något är fel och den triggar igång en känsla av slåss eller sticka. Jag försöker övertyga mig om att jag inte behöver vara rädd, jag försöker programmera om min kropp men när smärtan är som värst så är jag chanslös. Då använder jag min cannabis.
Preparatet finns utplacerat i munsprayer på olika ställen i huset så att han snabbt ska kunna få tag på dem. Det verkar på några sekunder, men Per använder dem sparsamt.
– Tre flaskor kostar 5 000 spänn. Egentligen skulle jag behöva göra tre, fyra såna uttag per månad men det är lite tufft ekonomiskt.

I början av året tog Läkemedelsverket ett beslut som innebär att svenska patienter för första gången kan få cannabis utskrivet på recept. För Per är cannabis betydligt mer effektivt, och enligt honom också mer hälsosamt, än de morfinpreparat som hans läkare skriver ut. Nu kämpar han för att få sina munsprayer subventionerade, men än så länge har han inte lyckats övertyga sina läkare. Cannabispreparaten har skapat en debatt inom sjukvårds- och läkemedelsbranschen och Per har framträtt i media vid flera tillfällen.
– Vad gäller akutsjukvården när det verkligen är allvar så är vår sjukvård i Sverige outstanding och det finns underbara personer i eftervården också. Men tyvärr sitter det andra personer med mycket makt och inflytande som är svåra att ta sig förbi, säger han.

Den intensiva smärtan kan slå till snabbt och skoningslöst. Just nu mår Per okej, säger han. Ibland tappar han tråden, ursäktar sig och förklarar att det beror på hjärntröttheten. Men han är verbal och beskriver på ett målande och träffande sätt om händelser, tankar och känslor.

Envist tragglande
Tack vare sjukhusjournaler och Josefine har Per lyckats pussla ihop historien till en bok, som också innehåller hans skruvande drömmar som han fick när han pendlade mellan sömn och vakenhet.
– För mig är det mycket lösryckta bilder utan sammanhang så tidslinjen blev besvärlig.
Och en ännu tuffare utmaning var att återskapa händelser och drömmar i teckningar.
– Strecken blev inte rätt, förklarar han.

Frustrationen var stor när hans händer förvandlats till klumpiga verktyg och en person utan Pers envishet hade förmodligen gett upp. Det tog två år av tragglande innan han kände att förmågan var tillbaka, även om stilen blivit annorlunda.
– Den är hårdare, kallare, mörkare. Resultatet beror mycket på hur jag mår den dagen och ju mer hjärntrött jag är desto mörkare blir det.
När de värsta smärtattackerna slår in är det omöjligt att arbeta överhuvudtaget.
– Det är svårt att vara kreativ när det gör så ont att jag vill skrika.

Ett rum i övervåningen i radhuset i Floda utgör numera hans arbetsrum, som han annekterat sedan dottern Lovis flyttat ut. Rummet är fyllt med en gedigen leksakssamling, hans stora hobby. Här finns allt från serietidningshjältar som Batman till Star Wars-figurer. Per sätter sig vid skrivbordet och gör en skiss. Rummet är mörkt och han arbetar i det gulaktiga skenet från en ensam skrivbordslampa. Blicken borrar sig ner i pappret samtidigt som svarta streck växer fram till en figur.

Den färdiga boken finns en trappa ner i ett ställ i vardagsrummet och Per är väldigt stolt över resultatet. Arbetet har varit viktigt för självkänslan. Tidigare var han en person som hängav sig åt sitt arbete som it-administratör. Även på hemmaplan har den teknikintresserade Per alltid haft olika projekt på gång. Att vara oförmögen att återvända till arbetet var ett hårt slag.
– Jag tappade mycket av min identitet. Boken har gett mig en känsla av att min existens har någon form av betydelse, att jag inte bara driver runt.
I vardagen kastas Per mellan olika känslor.
– Vissa dagar känner jag mig tillfreds, men när det är som tyngst kan jag känna att ”tyvärr, jag överlevde”.

Tacksamheten över att mot usla odds ha klarat sig blandas med bedrövelsen av att ha fått sitt liv förändrat i grunden. De tvetydiga känslorna är en ständigt pågående brottningsmatch.
– Det är nog den tuffaste biten, det är nästan som att en Per dött, idag är jag en annan Per. Det är som en sorgeprocess och jag har gått igenom samma steg som när pappa gick bort, det är samma mentala kamp.
Var boken ett sätt att bearbeta?
– Jag skulle inte säga att den var det till att börja med, men efterhand har jag förstått att det varit ett bra sätt att bearbeta. Med risk för att låta som en scientolog så har det varit skönt att ta kraften från mitt minne och dela med mig till folk så att de förstår vad som hänt inne i mitt huvud.

Genuint orolig
Imorgon startar Bokmässan i Göteborg och Per kommer att vara på plats för signering i sitt förlag Kartagos monter och han ska även delta i två scensamtal. Hjärntröttheten gör dock att han har väldigt svårt för att vistas i stökiga miljöer.
– Jag ser fram emot att träffa bekanta och få visa upp min bok, men jag vet att mässan är den absolut sämsta miljön för mig att vara på och är faktiskt genuint orolig för hur det ska gå, säger Per, som förberett sig så gott det går.

Han har specialgjutna öronproppar, öronkåpor och ett hotellrum i Gothia towers intill där han kan dra sig undan.
Vanligtvis hushåller Per med sina krafter och lägger ner den energin som finns på familjen. Utan viljan att få återvända till sin fru, dotter och son tror han inte att han överlevt den första kritiska tiden på sjukhuset.
– Jag vill inte att de ska ha en pappa som aldrig gör saker som andra pappor gör.
Det kan handla om allt från att gå ut i skogen och plocka svamp, gå på bio eller äta på restaurang.

Tillsammans med Josefine fortsätter han nu serieskapandet på det självbiografiska spåret med en bok om parets IVF-behandling under deras kamp för att få barn. Parallellt kommer han också att börja arbeta med uppföljaren till Aneyrusmdimma, som slutar när Per skrivs ut från sjukhuset.
– Den kommer att ta vid där dimman slutar.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher