KONSTNÄR. Kent Larsson bodde 17 år i kommunen innan dragningen till Göteborg blev för stor. Nästa helg visar han upp sina senaste verk i Tingshuset.
KONSTNÄR. Kent Larsson bodde 17 år i kommunen innan dragningen till Göteborg blev för stor. Nästa helg visar han upp sina senaste verk i Tingshuset.

Kent Larsson ställer ut i Tingshuset

LERUM

Sedan 25-årsåldern har 58-årige Kent Larsson levt på sin konst. Det har inte alltid varit lätt, men idag behöver han inte stå med mössan i handen för att få jobb.

Kent Larsson är ett välkänt ansikte i konstkretsarna och nästa helg ställer han ut i Tingshuset.
– Jag ser verkligen fram emot utställningen och det ska bli otroligt roligt, säger han när vi träffas på ett fik i Lerum.
– Kul att vara tillbaka på hemmaplan där jag bott så länge, haft flera ateljéer och många konstelever.
I dag är Kent etablerad i konstvärlden och har råd att säga nej till något han inte känner för. Hans konstnärliga självförtroende har funnits sedan tonåren.
Han berättar att han var 15 år när han började tro på sin målarbana, även om den inte började spikrak.
– Jag lämnade in tre tavlor till en tävling som NK i Göteborg ordnade och var så säker på att juryn skulle ställa ut min konst att jag bjöd in alla jag kände till min första utställning, minns han.
– Jag var stöddig och när mina tavlor inte blev utvalda anklagade jag dem för att ha fuskat.

Den unga Kent var ”görsur” och tog sina tavlor under armen och traskade till Göteborgs största galleri på Kungsgatan, där han berättade vad som hänt och att han tänkte ställa ut på galleriet.
Ägaren bad honom ta det lite lugnt, men sa att han tyckte konsten såg lovande ut, men att den spretade för mycket. Däremot gillade han Kents attityd. Han ringde en god vän, en bankman i Frölunda, som ställde ut tavlorna i bankens lokaler. Det ena ledde till det andra och fler ville se den unge konstnärens konst.
– Det var där det började på allvar, konstaterar han.

Ateljé på Kvarnberget

Under många år levde Kent i kommunen och hade ateljé vid Garveriet och på Nääs Fabriker. För några år sedan blev dock längtan till Göteborg för stor och Kent skaffade ateljé ute vid Långedrag.
– Det var vackert med havet, som jag älskar, men jag trivdes aldrig där. Jag var som en apa i bur och fick inte vara ifred, för alla som kom och besökte mig.
– Jag vill gärna jobba för mig själv och klarar inte att hela tiden sitta och diskutera med andra människor.
Nu har Kent sin ateljé på Kvarnberget med utsikt över hamnen, operan och Ramberget.
– Naturligtvis påverkar utsikten min konst och det har blivit mer och mer Göteborgsmotiv. Jag har alltid gillat Göteborg med vattnet, kranarna och spårvagnarna.
Så i den kommande utställningen finns dessa motiv med, men även kvinnorna i rött och festmotiven. Nytt är nog ändå den nostalgiska konsten, då Kent gärna ser tillbaka på barndomen. Där finns hans leksaksbilar, men också träbåtar.

– Jag har börjat tänka på min barndom och fler och fler minnen kommer till mig och det har väl med åldern att göra.
– Som liten brukade jag tälja barkbåtar och minns vilken skön känsla det gav i kroppen. Jag letade upp en vattenpöl och placerade den där och låtsades att det var mitt hav. På äldre dar täljer jag inte, men nu målar jag dem som jag minns dem i vattenpölen.
Kent berättar att han som ung alltid tecknade, vilket gjorde att han inte var så koncentrerad i skolan. Det fanns dock de som berömde honom.
– Min teckningslärare i Kortedala gav mig mycket beröm och har följt mig hela livet. Han har varit på många av mina utställningar.
Och många utställningar har det blivit. Över hundra stycken, varav fyra i London.
– För två år sedan fick jag frågan om att hänga i New York, men tackade nej. Jag orkade helt enkelt inte. Det är väldigt mycket runt en utställning, framför allt om jag ska frakta över konsten.
– Det är en annan sak att ställa ut i Tingshuset. Det är lätt att få hit tavlorna och jag får mycket hjälp med det praktiska, men jag är noga med att hänga utställningen själv. Det är en väldigt viktig del.

Tillbaka till den unge Kent som efter högstadietiden sökte sig till Konstindustriskolan och kom in. Där trivdes han inte alls.
– Att måla av gipsföremål var inte min grej och jag trivdes verkligen inte med att passa alla tider.
Under åren fram till 1982 jobbade Kent bland annat på Arla innan han fick jobb på Volvo. Ett jobb han tyckte var perfekt, då han utförde sitt jobb, hängde på dörrar på löpande band, för att sedan skynda hem för att måla.

Det var det här jobbet som ledde till att Kent några år senare började måla på heltid. Vid sidan av dörrhängandet gjorde han på en massonitskiva karikatyrer av sina chefer. En dag kom verkmästaren fram till honom och sa att han skulle följa med till kontoret. Kent och hans arbetskamrater trodde det var slutet för karikatyrritaren Kent Larsson, men så var det inte.
– De hade sett att jag tyckte om att rita, så de erbjöd mig ett jobb som reklamare och under ett år blev jag verkligen ompysslad. Jag ansvarade och gjorde reklam för olika jippon som ordnades för de anställda och deras familjer.
– Då fick jag även möjlighet att ställa ut min egen konst, vilket var fantastiskt.

Året var 1984 och Kent kände att det var dags att gå vidare i konstnärslivet. Han ville måla på heltid, och så blev det också. De första åren spenderade han en hel del tid på Öland, där han målade av den varierande naturen. Han reste också till Teneriffa, där han fördjupade sig i murar. Under många år kunde Kent måla över 80 timmar i veckan. Han var som uppslukad av sitt målande och det hände att han varken sov eller åt.
– Så orkar jag inte leva idag. Jag har flera krämpor att dras med och ibland orkar jag inte ta mig till ateljén, utan sitter hemma och målar.
– I min kommande utställning finns flera mindre tavlor, som inte är så vanligt för mig. Eftersom mina leder är dåliga måste jag ibland sitta ner och då blir det svårt att måla de stora tavlorna.
Barkbåten i vattenpölen, leksaksbilar och kvinnor i rött samt ytterligare ett 30-tal verk kommer att hänga i Tingshuset under nästa helg. Vernissage blir det nästa lördag. Därefter finns Kent Larsson i Lerum under lördagen och söndagen, fram till klockan fyra.

 

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher