• Daniel Elfvelin
  • Felizia Shin. Daniel Elfvelin
  • Johan Shin. Daniel Elfvelin
  • Daniel Elfvelin
  • Lisa Olsson. Foto: Daniel Elfvelin
  • Jessica Våring. Daniel Elfvelin
  • Heléne Shin. Daniel Elfvelin
  • Daniel Elfvelin

Far och dotter radarpar i taekwon-do

Taekwon-Do

TAEKWON-DO: Tolv år gammal ville Felizia Shin börja med taekwon-do. Det fick fick även pappa Johan att ta upp sporten efter ett över två decennier långt uppehåll.
Fem år senare driver far och dotter en klubb tillsammans.

I takt till korta, pysande utandningar genomför 15-talet vuxna och barn en serie slag och sparkar i luften. Lerums Taekwon-do:s måndagsträning i Tolleredsskolans idrottshall har nyss startat och precis som vanligt håller två par ögon koll på att teknikerna utförs på rätt sätt. Ögonen tillhör Johan och Felizia Shin.

– Det här är något vi brinner för och det är en kul grej att göra tillsammans, det är inte många som får chansen att spendera så mycket tid med sina föräldrar. Sen är det klart att det blir lite bråk ibland som mellan alla andra tonåringar och deras pappor, säger 17-åriga Felizia.

Att samarbetet inte sker helt friktionsfritt är ofrånkomligt. När Felizia ville börja träna taekwon-do 2012 hängde Johan på och gjorde comeback efter ett 25 år långt uppehåll. Nu umgås de intensivt då de utöver sin egen verksamhet även tränar i Göteborgs Taekwon-Do. Veckan har bara en kampsportsfri dag.

– Men söndagar kör Felizia själv med en barngrupp, säger Johan.

Den renodlade barngruppen startade tidigare i höstas och har ett 20-tal deltagare. I och med det passerade Lerums Taekwon-do en gyllene gräns – 50 medlemmar – vilket var målet när klubben bildades för tre år sedan.

– Vi är 52 stycken. Det är bra för att vara på en så liten ort, säger Johan och knyter näven i en segergest.
Starten skedde efter ett önskemål från Göteborgsklubben. Eldsjälarna där ville sprida sporten och Johan tog upp stafettpinnen och bildade Lerums Taekwon-do. Inledningsvis höll klubben enbart till i Tolleredsskolans idrottshall, men numera har man även träningar i Almekärsskolan. Far och dotter har gemensamt arbetat fram ett koncept som de trivs med.

– Vi känner varandra väl och vet hur vi vill ha träningarna och vi kompletterar varandra bra. Jag är bättre på tul (mönster) och tar detaljerna där, medan pappa är bättre på sparring, säger Felizia.

Traditionellt råder en strikt disciplin inom taekwon-do, men Johan och Felizia beskriver sin klubb som modern där de mest strikta etikettsreglerna lagts åt sidan.

– Det är klart att alla är här för att träna, men det ska vara gemenskap också, säger Felizia.

I ena stunden delar hon ut kramar till barnen, i nästa stund påminner hon med vass röst en kille om att buga när han kommer tillbaka från omklädningsrummet.

– Dom är gulliga, men håller också hårt på disciplinen, säger mamma Heléne.

Hon är den enda i familjen som inte håller på med taekwon-do, men tycker ändå att det är roligt att följa med på träningar ibland och agerar hjälpcoach på tävlingar. Med egen bakgrund inom fotboll imponeras hon över den stämning som hennes man och dotter byggt upp.

– Här finns det inga barn som slås ut, det finns inget A-lag, utan alla får vara med och mammor och pappor tränar med sina barn. Det finns en gemenskap över åldrarna.

Starka band knyts och relationerna blir något mer än bara mellan tränare och adept. Felizia pekar på passets minsting, Lisa Olsson, som vigt sparkar ena benet över huvudet på sig själv.

– Hon är som min lillasyster. Hon började träna när hon var fem år och nu är hon åtta, säger Felizia.

Övningarna avlöser varandra i ett högt tempo och även om krafterna tryter ibland genomför Lisa träningen med ett leende på läpparna

– Jag tycker att det är roligt att sparka och så träffar jag nya vänner här, säger hon.

Drygt hälften av deltagarna på kvällens pass är tjejer. Felizia berättar att detsamma gäller i hennes barngrupp och på den senaste tävlingen i Göteborg var det för första gången en knapp övervikt av tjejer.

– Jag tror att det är många föräldrar som vill att deras döttrar ska lära sig självförsvar i dagens samhälle, även om det inte är någon rolig anledning, förklarar Felizia trendbrottet.

Något som bekräftas av Jessica Våring, som står intill och stretchar ljumskarna mot en ribbstol. Idag åkte hon hit själv, men i vanliga fall har hon sällskap av döttrarna Moa och Ebba, 11 och 13 år.

– De har själva sagt att en av anledningarna till att de håller på är att de får lära sig självförsvar, och jag är jätteglad att de gör det. Sen tycker de att det är lite häftigt också, säger hon.

Felizia ser hur många bygger upp ett självförtroende, som ofta får en extra skjuts när de tar mod till sig och tävlar.

– Ebba var med i sin första tävling för några veckor sedan. Hon vågade inte först, men sen gick hon in och vann sin klass. Det var helt fantastiskt, säger Felizia.

Både Johan och Felizia har själva tävlat framgångsrikt. Bland annat har de deltagit i EM i England och på en tävling i Kroatien som slutade med flera medaljer.

– Jag tog guld för juniorer i tul och sparring och pappa tog silver i sparring.

Johan säger dock att han egentligen känner sig klar med det egna tävlandet och även Felizia prioriterar vanligtvis sina adepter.

– Jag tycker att det är roligare att vara coach när det är tävlingar i Sverige. När hela klubben är med har jag svårt att fokusera på mig själv, säger hon.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

veckansluncher