Vem kan lita på L och C inför valet 2018?

Debatt

Fram till valet 2014 hade jag alltid lagt min kommunala röst på Folkpartiet (numera Liberalerna) och känt mig trygg med att de fyra borgerliga partierna skapade goda förutsättningar för frihet och ansvar för medborgarna. Det var ordning och reda. Socialism har aldrig varit en ideologi som passat mig, men mixen av de fyra Allianspartierna stämde väl med mina värderingar. Jag hade också glada minnen från ungdomsåren då ungdomsförbundet (FPU) var en frisk och aktiv del av politiken, likaså CUF och givetvis MUF. Vi stod ofta på barriärerna tillsammans i kamp mot Vänstern.

Sedan hände något, och det var inte ideologi eller värderingar. ”Mitt parti (L)” och Centern klev åt vänster, lierade sig med Socialisterna. Varför var min och mångas fråga? Jag har lagt ner mycket tankemöda för att förstå, utifrån min ideologiska bild är det fullständigt ofattbart. Ju mer jag sökte, desto mer fann jag. Några samband dök upp.
Jag har inte varit aktiv i politiken, bara så där lagom politiskt intresserad. Mitt intresse har stärkts efter valet och sveket från ”mitt parti” 2014. Jag ville förstå.

Politiskt intresse börjar i ungdomsåren och jag sökte efter nuvarande ungdomsförbunden i Lerum och kunde konstatera att LUF och CUF lyste med sin frånvaro, åtminstone gjorde de inget väsen av sig. Det starkaste ungdomsförbunden verkar vara MUF och SSU – motpolerna. Ur det perspektivet framstår L och C som något mossigt.

Jag gjorde också en helt ovetenskaplig granskning om hur de olika partierna kommunicerar i media, där vinner M med hästlängder. ”Mitt parti” syns inte mer än då kommunalrådet får sola sig i glansen av det ”riktiga” socialistiska kommunalrådet. Ur det perspektivet vet jag faktiskt inte vad L står för längre!

I mitt sökande efter någon form av liberal politik har jag roat mig att besöka kommunfullmäktige några gånger, och även följt med på livestream. Jag tycker förvisso att dessa möten är lika spännande som att se gräset växa, med några undantag, jag återkommer med dessa! Det finns ett tydligt mönster i den socialistiska majoriteten. Det är en illa dold intern ”hackordning” där socialisternas ledare enbart kliver in i debatten i de prestigefyllda frågorna, och de övriga får uttala sig i mindre kontroversiella och trista frågor som inte ger många politiska poäng. Och det är väl naturligt, har man majoritet behöver man ju inte anstränga sig. Men det är förödande för ”mitt parti”. Bilden av ett parti som inte får driva sin politik utan blir ett ”hangaround” till ett socialistiskt parti ger inte några borgerliga röster 2018. Men hur kunde det bli så här?

Först och främst, ”mitt parti” har bara fem mandat, Centern har bara fyra, faktiskt lika små som SD. Största partier är M och S med tretton mandat vardera. Hur skall ”mitt parti” få fler mandat nästa val när man inte driver en egen politik, man saknar ett ungdomsförbund och dessutom lierat sig med det stora socialistiska partiet? Att man dessutom inte syns i media och framstår som synnerligt svaga i den politiska debatten gör ju inte saken bättre! Detta gäller även för C, att Mp är ett renodlat vänsterparti är det väl ingen som betvivlar, så det förvånar ju ingen. Den klart tydliga stjärnan i Lerumspolitiken är ju den nuvarande ledaren i moderaterna, Alexander Abenius. Han är ung, aktiv i media och den enda som faktiskt driver politik i kommunfullmäktige. Moderaterna visar ju faktiskt att de vill något. Och de skapar liv och nerv i KF som faktiskt gör mötet intressant.
Frågan kvarstår, hur kunde det bli så här?

Let´s face it, det hade inte så mycket med politik att göra. Det var personligt, Moderaternas tidigare ledning hanterade ”småpartierna” som ”småpartier” och inte så mycket som Allianskollegor. Det var dåligt ledarskap och dålig ”fingerspitzgefüle”. Både C och L hade ju en lång historik av att vara ledande politiska partier och levde/lever väl i den världen fortfarande? Försmådda människor fattar irrationella beslut för att visa att de minsann kan. Det där förstod socialisterna, C och L var lätta byten, och när erbjudandet sockrades med arvoderade kommunalrådstjänster var besluten lätta att fatta. Makt och pengar lockar alltid.

Men tyvärr, detta blev spiken i kistan för mitt liberala och borgerliga hjärta. När mina politiska företrädare enbart ser till position och personliga trätor och fullständigt struntar i partiets väl och ve, då tar jag min ”Mats ur skolan”. Hur skall jag lita på något av dessa två partier i nästa val, borgerliga värderingar har övergetts till fördel av dito socialistiska! Faktiskt ser jag inget positivt hos ”mitt parti”, total osynliga, inga ungdomar, gammalt och mossigt ledarskap. Det finns dock en liten chans, deklarera vart ni står, att ni är ett borgerligt parti och vill se en stark borgerlig Allians, attrahera ungdomar, gör ett ledarskifte, annars ser vi nog slutet på L som ledande kommunalt parti i Lerum! Min röst går nog för första gången i mitt drygt 60-åriga liv till Moderaterna, för jag vågar inte lägga min röst som blir till stöd för en fortsatt socialistisk ledning.

Liberal men inte (L)

veckansluncher