Visar målningar med hopp och ljus

Lerum

Daniel Sandén är en stark profil i kommunen. Den forne kyrkoherden är inte bara en man med genuint intresse för människor och Gud, han är också konstnär. Till helgen finns chans att se en rad nya akvareller av honom.

Daniel Sandén, 80 år, växte upp i Utbynäs med en pappa som var rederitjänsteman och en mamma som var hemmafru. Det var en öppen kristen familj där föräldrarna var engagerade i att hjälpa andra.

– En bra barndom med en inspirerande hemmiljö, summerar han.

Efter grundskolan läste Daniel vidare. Han studerade först på Hvitfeldtska gymnasiet och sedan på Lunds universitet, ämnesvalen på universitetet var teologi och teoretisk filosofi.

En sympatisk man

Det var under gymnasietiden som övertygelsen om att det var präst han skulle bli växte sig allt starkare. Så blev det också. Daniel prästvigdes 1962, och arbetade först i några församlingar söder om Ulricehamn och sedan i Hindås. Därefter blev han studentpräst (präst för studenterna på Göteborgs universitet).

– Jag höll bland annat i kurser för dem som läste arkitektur på Chalmers. Den perioden träffade jag fantastiska människor, som Harry Martinson. Han var precis så sympatisk som han framstår, blyg, vänlig och uppmuntrande.

Den stora kärleken, Birgitta, träffade Daniel på Åh stiftsgård sommaren 1963.

– Det var omedelbar förälskelse, säger han med ett leende.

I februari året därpå gifte de sig.

Parets första son, Martin, föddes 1965.

Efter ett tag kände Daniel att livet som studentpräst inte var förenligt med livet som småbarnsförälder.

– Studenterna kunde ringa för att prata om något de funderade över när de tyckte att det var lägligt, vilket kunde vara vid ettiden på natten.

Daniel och Birgitta fick ytterligare två pojkar, tvillingarna Tomas och David, 1971.

Till Lerums kommun kom familjen 1970, först arbetade Daniel som präst i Aspenäs kyrka och sedan som kyrkoherde i Lerums kyrka. Han trivdes ypperligt med sitt jobb.

– De många personliga kontakterna är viktiga, slår han fast och fortsätter:

– Jag har verkligen tyckt om mitt yrke, och det som har varit allra roligast har varit möten med människor.

Möten är privilegium

Det kunde handla om att träffa barnen i förskolan, de gamla på Tuvängen och konfirmander. De många vigsel- och sorgesamtalen har också betytt oerhört mycket för honom.

– Det är ett privilegium att få möta människor i både glädje och sorg. Jag har varit särskilt noga med sorgesamtalen, det känns viktigt att se till att det inte kan vara en begravning för vem som helst utan att den är för just den människan, säger han.

Har det inte varit tungt ibland?

– Jo, men det är samtidigt viktigt att lyssna, människor måste få berätta, svarar Daniel och fortsätter:

– Man ska aldrig inbilla sig att man helt och hållet kan förstå en annan människa. Men man kan alltid försöka förstå. Och jag tror att upplevelsen av att någon försöker förstå kan ge den personen kraft.

Har du tvivlat på din tro någon gång?

– Nej, egentligen inte, svarar han och fortsätter:

– Men jag har en skeptisk natur och tycker om att problematisera. Tron har dock alltid hållit för att problematiseras.

Han har även trivts i predikstolen.

– Det viktigaste är att budskapet träder fram, sedan får personligheten tjäna budskapet.

Vill du att så många som möjligt ska bli kristna?

– Ja. Gudstjänsten ska hjälpa människor att möta Gud och då får prästen vara ett bräckligt budskap.

Dröjde många år

Konstintresset har funnits sedan barnsben. Någonstans i tonåren lade han dock ner måleriet.

– Jag kände att jag ändå aldrig skulle bli någon Cézanne eller van Gogh.

Sedan var intresset nedlagt under många år. När tvillingarna var i förskoleåldern hittade de hans gamla tavlor på vinden och gav honom en akvarellåda i julklapp. Där såddes ett frö. Det dröjde dock ett tag innan lusten att skapa inte längre kunde motstås.

Det var en sommar när en av sönerna fick punkterad lunga. Daniel hade semester och familjen skulle egentligen ha rest utomlands, nu var de dock tvungna att hålla sig hemma. Under den sommaren började han ta promenader ner till Säveåns dalgång för att måla. Och det var där och då han återupptäckte passionen.

Visar sin konst

Hösten 1990 hade han sin första utställning.

– På Holland House. Det var odelat roligt.

Det där med att du inte blev någon van Gogh då?

– Jag blev en Daniel Sandén, och kände att det räckte gott och väl.

Han sålde en hel del tavlor och har därefter fortsatt ha utställningar med jämna mellanrum. Till helgen är det dags igen. Alla som vill är välkomna att titta på den forne kyrkoherdens akvareller i Tingshuset i Lerum.

veckansluncher