• Glädjefylld. Fotografen Linda Jönér trivs oerhört bra i sin studio på Nääs fabriker. Foto: Carina Svensson
  • Ögonblick. Ett av fotografens utvalda bilder. Foto: Linda Jönér
  • Själv. Ett självporträtt av Linda Jönér. Foto: Linda Jönér
  • Spännande. Barnen var kanske de enda på semesterorten som var oerhört nöjda med det pågående byggarbetet. Foto: Linda Jönér
  • Fartfyllt. Linda far fram i hög hastighet på sin mountain bike. Foto: Privat

Linda stormtrivs med jobbet som fotograf

Floda

Linda Jöner tar sig an utmaningar med kämparglöd. och det gäller vare sig det handlar om jobbet som fotograf, sjukdom eller att slänga sig ner för en brant backe på mountainbike.
Men när hon är ledig finns det inget hon gör hellre än att vara med sin familj.

Linda är uppvuxen på Danderyd i Stockholm.

– Men det kändes aldrig som att jag passade in där. Det gör jag här. Jag trivs med både människorna och platsen, säger hon med ett leende.

Det var inte så att hon var ensam när hon var liten men de flesta av de andra tjejerna var annorlunda.

– När vi gick i grundskolan fanns det tjejer som köpte kläder för 10 000 kronor i månaden. Sådan var inte jag, förklarar hon.

Det fanns dock några lika- sinnade som hon umgicks med, och Linda tillbringade också så mycket tid hon kunde i stallet.

Tuff tid i livet

Skolgången gick bra. Efter grundskolan gick hon naturprogrammet på en friskola, och därefter läste hon på agronomprogrammet i Uppsala. Hon kände att hon inte ville jobba med människor, och då passade den här utbildningen i lantbruksarbete bra.

Efter ett år i Uppsala valde Linda att flytta till London för att studera. Orsaken var dels att hon behövde ta en paus och dels att hon ville läsa engelska. Efter utbildningen stannade hon kvar och jobbade på en italiensk restaurang, något hon trivdes väldigt bra med.

I London upptäckte hon att hon trots allt trivdes väldigt bra med att jobba med människor. Och det har hon fortsatt att tycka.

Någonstans längs vägen blev Linda sjuk i anorexia, en ätstörning. Hon blev allt sämre under tiden hon var i London.

– När jag kom hem var jag väldigt dålig.

Vill inspirera andra

Hon visste hela tiden att hon ville bli frisk och kämpade för att bli det.

– Jag väljer att berätta för att inge hopp hos andra som är sjuka. Det går att blir frisk, allt det sjuka kan försvinna. Man kan faktiskt bli så bra att man glömmer att man ens har varit dålig, säger hon med emfas och ett leende.

Vet du varför du blev sjuk?

– Nej, men jag tror att det fanns flera olika orsaker. Mamma fick en hjärntumör ungefär samtidigt som jag flyttade till Uppsala och det påverkade mig väldigt. Sedan kände jag också en slags rotlöshet, och undrade om det skulle kännas så att vara vuxen. Jag har dessutom alltid haft ett starkt driv att prestera.

Hittade till fotot

Hennes mamma blev frisk. Och det blev alltså även Linda. Hon hittade en bra balans i vardagen, vilket bland annat innebar att hon utbildade sig till och började arbeta som fotograf.

– Tidigare har jag alltid gått utbildningar där man behöver prestera, men fotograferandet var något annat. Och jag behövde något annat. För mig var det bra att plugga och få möjlighet att uttrycka mig, konstaterar hon.

Inledningsvis arbetade hon som pressfotograf på Hallandsposten och sedan var hon mäklarfotograf. Hon driver sitt eget företag och efter hand har hon gått över till att främst göra barn-, bröllops- och företagsfotograferingar.

– Jag trivs oerhört bra med flexibiliteten, det är fantastiskt att få göra så många olika saker. Ena dagen kan jag göra en fotografering för ett företag, nästa fotar jag en busig tvååring och sedan får jag vara med och fota världens coolaste brudpar.

Har stort filmintresse

Hon tycker inte bara om bild i stilla format, att titta på filmer är en annan passion. Och det var på en fest efter Göteborgs filmfestival som hon träffade sin man, Martin.

– Jag föll för honom för att han har en sådan skön humor. Orsaken till att det har fortsatt fungera är för att han är så lugn, det behöver jag.

Just nu hinner hon dock inte titta på mycket film, och tyvärr inte heller gå på Göteborgs filmfestival, som hon älskar. Men det kommer hon att göra när barnen blir äldre.

Hon och maken har fått två barn. Och sedan de föddes är de det absolut viktigaste.

– Jag ägnar så mycket tid jag kan med min familj, och tycker oerhört mycket om att vara med dem.

Den lilla tid som blir över ägnar hon och maken åt träning. Båda tävlar i enduro med mountainbike. Tävlingen går ut på att man tävlar ett antal delsträckor som sedan läggs ihop till en totaltid där den snabbaste totaltiden vinner. Det kan röra sig om allt från fyra till tio olika tävlingsbanor. Deltagarna tar sig oftast mellan de olika banorna genom att trampa upp till start, ibland används dock sittlift. Det kan gå riktigt snabbt nerför.

Är du inte rädd?

– Jag skadade mig förra sommaren och efteråt har jag varit lite mer försiktig. Men jag tycker att det är jätteroligt, säger hon med ett stort leende.

veckansluncher