Bildmontage: Linnea Sandell
Vapenexport - restriktivt eller inhumant
2010-04-20:
Varje år spenderar världens länder tillsammans 7000 miljarder kronor på militärverksamhet. I Sverige får 100 000 människor sin lön genom vapenexporten som omsätter 50 miljarder kronor varje år. De senaste åren har exporten trappats upp, vilket många finner oroande.
- Vapenexporten har ökat fyrfaldigt under den senaste tioårsperioden, berättar Anna Ek, som arbetar aktivt mot vapenexporten. Inspektionen för strategiska produkter, IPS, är ansvarig för vad som får exporteras och inte. Annika Malm som arbetar som informatör hos inspektionen berättar om hur de arbetar. - Exportkontrollprocessen har flera instanser som gör kontrollen restriktiv och noggrann. När ett land har importerat en svensk produkt får de inte sälja det vidare om det inte ingick i avtalet med Sverige. IPS menar att Sverige exporterar vapen mycket restriktivt, Svenska freds- och skiljedomsföreningen hävdar motsatsen. Föreningen, som arbetar genom att påverka politiker och bilda allmän opinion, anser att Sverige borde leda världen mot fred genom att rusta ned helt och hållet. Föreningens ordförande, Anna Ek, ser med oro på att vapenexportpolitiken har blivit mer tillåtande. - Vapenexporten har ökat fyrfaldigt under den senaste tioårs-perioden och vi säljer till fler och fler stater. Dessutom ger allt färre tillståndsansökningar avslag. Då flera politiker talar för att en nedrustning är problematisk med tanke på alla de människor som har ett arbete som rör området, menar Ek att exporten snarare är en kostnad än en vinst för befolkningen. Hon tror inte att sysselsättningen, som riskerar att sänkas, är huvudproblemet. - I Storbritannien har det skrivits forskarrapporter som beskriver hur arbetslösheten sjunker om vapenindustrin läggs ner. Det spenderas miljarder i direkt stöd till vapenindustrin varje år och vinsterna från exportförsäljningen går tillbaka till de utländska företagen, inte till staten.
I en debattartikel från 12 december 2009 skriver Anna Ek tillsammans med Lise Bergh från Amnesty, Bo Forsberg från Diakonia och Håkan Mårtensson från Kristna Fredsrörelsen om vilka typer av vapen som exporteras. De skriver att Sverige göder flera länder som saknar demokrati, såsom Burma, USA och Pakistan med bland annat stridsfordon, robotar, pansar-värnsvapen. De kritiserar ansvariga politiker och myndigheter för att kringgå de antagna riktlinjerna. Anna Ek argumenterar för att en nedrustning är mycket rimlig och menar att de som är kunniga nog för att bedöma under vilka hot Sverige kan befinna sig i framtiden, inte ser dessa som överhängande. Att attackera ett land som valt att ta avstånd från vapenindustrin skulle anses som fegt och dessutom finns det då många länder till vår undsättning. - Om det är något som historien har visat så är det att ned-rustning är förtroendeskapande för omgivningen och leder till mindre konflikter. Det är inte ett rent sammanträffande att de stater som idag satsar mest pengar på militära utgifter också är de som är indragna i flest krig.
Trots den starka kritiken mot exporten av vapen är det få politiker som står för en total nedrustning av vapenindustrin. En anledning är att exporten är ett sätt att skapa långvariga relationer med andra stater och viktiga vid militära samarbeten. Ek ser även en andra anledning. - Frågan är känslig och kontroversiell, men det finns politiker som kritiserar det faktum att vi exporterar vapen till diktaturer. Krigsmateriel håller i mellan femton till tjugo år och ett vapen som exporteras till en fredlig stat leder mindre risk att tas i bruk än ett vapen som säljs åt en krigförande stat. Trots IPS:s noggranna kontroller kan vi aldrig vara riktigt säkra på i vilka händer de vapen som lämnar våra gränser hamnar i, menar Anna Ek. - Egentligen kan man inte förutse var vapnen kommer att hamna. Det man kan göra är en avvägning och en trolig bedömning. Det Svenska freds- och skiljedomsföreningen med Anna Ek i spetsen önskar av framtidens vapenindustri är att reglerna först och främst börjar efterlevas. - Vi måste fasa ut vapenexporten med målsättningen att lägga ner helt och hållet.
|