En halv eller möjligtvis en sida. Mer plats än så brukar gudinnorna inte få i böcker om nordisk mytologi. I Britt-Mari Näsströms nya bok står figurer som Freyja och Frigg i centrum. Foto: Daniel Elfvelin
Slår hål på mytologin
2010-05-20:
Britt-Mari Näsström har ägnat sitt liv åt ett bortglömt ämne i en åsidosatt forskning.
Som nykläckt doktorand började hon på 70-talet studera asatrons gudinnor. Ett år efter sin pension har hon nu gett ut boken Nordiska gudinnor.
”Skriver du om nordiska gudinnor? Det kan inte bli många sidor”, kommenterade en kollega när Britt-Mari Näsström berättade om sitt forskningsprojekt.
Religionshistorikern är van vid att bli ifrågasatt. Hennes överordnade på Uppsala universitet hade en negativ inställning redan när hon började som doktorand.
Men tålmodigt har hon forskat och nu kommit ut med en 376 sidor tjock bok i ämnet. En bok som har gjort henne till pionjär och en eftertraktad föreläsare.
– Det blir ungefär ett föredrag i veckan, säger Britt-Mari.
Genom att gå tillbaka till mytologins ursprung – de gamla isländska sagorna – har hon hittat fakta som i praktiken raderades ut i Sverige på 1800-talet. Det på grund av att några framstående författare i ämnet förvrängde historierna. De starka och självständiga kvinnorna passade inte in. Gudinnorna formades därför om och passerades till periferin, där de fått stanna ända tills i dag då Britt-Mari Näsström gett dem upprättelse.
Men det är inte bara gudinnorna som behandlats styvmoderligt i religionsforskningen. Hon anser att hela den nordiska mytologin är undanskuffad.
– Allmänheten är intresserad, men statsmakten och universiteten är det inte. När jag jobbade i Uppsala kom flera besökare från USA och frågade efter professorn i nordisk mytologi, då fick jag svara att ”vi har ingen”, säger Britt-Mari.
– De senaste 20 åren har all fokus riktats mot islam och efter den 11 september har det blivit ännu mer. I mina deppigaste stunder har jag sagt att man lika gärna kan döpa om religionshistoria till islamkunskap.
I grannländerna Danmark och Norge ser hon en framtid för forskningen, men i Sverige tror hon att den håller på att försvinna. Nazisterna ”vrängde ut och in” på den nordiska mytologin under andra världskriget, bland annat genom att lägga beslag på symboler. Om universiteten inte agerar är hon rädd att okunniga och destruktiva krafter kan göra samma sak en gång till.
Och fastän det tycks som att hon vänt på varje sten i forskningen om nordiska gudinnor, fastslår Brit-Mari Näsström att boken inte är något avslut efter fyra decenniers arbete.
– Jag ser det som en process. Allting har en fortsättning, förklarar hon.
Hon är pensionerad från Göteborgs universitet sedan ett år tillbaka, med titeln professor emeritus. Men hon är bara pensionär på pappret. Forskar gör hon lika mycket som tidigare.
– Det är det roligaste jag vet. Det är som att vara detektiv. Man följer upp spår som tio av elva gånger inte leder någon vart, men den elfte gången blir man väldigt nöjd med sig själv.
Flera recensenter har berömt henne just för noggrannheten.
– Jag är envis till min läggning. Vill jag göra något går jag verkligen in för det och gör det grundligt. När jag forskar blir jag lätt som karikatyren av galna professorn och kan hitta tvålen i kylskåpet istället för på handfatet, säger Britt-Mari.
En religionshistoriker måste inte bara ha stor kunskap om världens religioner, utan också breda språkkunskaper.
– Tyska och engelska kan jag flytande, franska och italienska hyfsat, sen har jag även läst isländska, grekiska och latin och nosat på fornindiska och keltiska, säger hon.
Det lätt att imponeras, men Brit-Mari tycker ”inte att det är så märkvärdigt”. Hon ser det som nödvändiga verktyg i jobbet.
– Det finns inga genvägar, konstaterar hon.
 Skriv ut
 Tipsa en vän
 Dela |
Daniel Elfvelin
daniel.elfvelin@lerumstinding.com |
|
