| 
Rollerna som lärare tycks aldrig riktigt försvinna. Men samarbetet fungerar bra mellan Bosse Melin och Jane Jerndal.
Lärare och elev slog sig samman
2010-06-24:
Han är läraren, hon var hans elev. Bosse Melin och Jane Jerndal slog sig samman och öppnade en ateljé i Tollered.
De två silversmederna ser båda utmaningen i att bemästra ett material, som många hantverkare ryggar för.
Det andas historia när man kliver in på Bosse Melins och Jane Jerndals ateljé på J.T Bergs väg. Men det beror i första hand inte på den gamla fabriksbyggnaden, utan av de smycken, ljusstakar och andra föremål i silver, tenn och koppar som ligger på ett bord med blå duk. De flesta ser ut att vara tagna ur Robin Hood eller Ivanhoe.
Många av konstverken säljer de också på medeltida marknader. Bland köparna finns bland annat världsmästaren i tornerspel, som förra året köpte ett pannband av dem i Uppsala. Men tvärtemot vad man kan tro är varken Bosse eller Jane några fantaster av epoken.
– Folk som tittar på grejerna tycker att de ser medeltida ut, men det är ingen kopiering utan associering, förklarar Bosse, som helt skapar efter sin egen fantasi.
– Jag får en idé och så omsätter jag den. Ibland har jag inte ens någon idé när jag sätter mig, utan den växer fram me-dan jag jobbar. Jag gör aldrig några ritningar innan, fortsätter han.
Jane kan ibland göra lite mer förarbete, men också hon låter fantasin flöda medan hon jobbar.
– Ofta vill jag inte pula och rita för mycket innan, säger hon.
Duon träffades på en smideskurs på Nääs 2001. Bosse var lärare och Jane hans elev. De upptäckte att de hade mycket gemensamt. Inte bara intresset för smide, utan även musik. De utgör även ett band, som ”på hobbynivå spelar popmusik och allt mellan himmel och jord”.
När Jane tog examen från kursen efter två år öppnade de ateljén i Tollered. Trots att flera år har gått har rollerna som elev och lärare inte helt suddats ut.
– Ibland brukar du stå och titta över axeln och har synpunkter, men när jag säger till att jag vill göra på mitt sätt respekterar du det, säger Jane till Bosse.
– Ja, hon är envis och det är kul. Men jag kommer att fortsätta att titta över axeln, svarar Bosse med glimten i ögat.
– Och jag kommer att fortsätta vara envis, kommer den snabba repliken.
En envishet som kommer väl till pass i smidet av ”ett ogästvänligt material som många ryggar för”. Det är kallt, hårt och tar tid att lära sig forma. Men Bosse och Jane ser det som en utmaning.
– Det är ett spännande material att utforska, säger Jane.
Bosse greppar sin välanvända pennhammare och visar grunderna. Han tar fram en avlång bit tenn, som är det material de använder mest. Det är både billigare och mer lättarbetat än silver. Med snabba, exakta rörelser slår han med spetsen på ena långsidan, och sakta men säkert kröker sig tennstycket i en jämn böj.
Timmarna i ateljén är också en skön flykt från verkligheten utanför. Hantverket med tusenåriga anor ger en meditativ inverkan.
– Den moderna världsbilden med datoriseringen som vi lever i dag orsakar passivitet, anser Bosse.
– Smidet är som en motreaktion till den världen.
 Skriv ut
 Tipsa en vän
 Dela |
Daniel Elfvelindaniel.elfvelin@lerumstidning.com |
|
