Sex, sju timmar om dagen jobbar Eivor Lundqvist med växterna på Lerum Andersväg. Under tolv år har hon förvandlat bostadsområdet till en prunkande trädgård. Foto: Anna Mattisson
Gröna fingrar glädjer grannar
2010-07-15:
Det prunkar rejält på Lerum Anders väg.
Översvallande rosenbuskar, yviga daggkåpor och solgula ringblommor får området att spraka.
Eivor Lundqvist, 77, har förvandlat hela området till sin trädgård.
Eivor Lundqvist rör sig raskt fram över gräsmattorna på Lerum Andersväg.
Kryssar fram mellan rabatterna med krattan redo. Klockan är nio och det är hög tid för trädgårdsarbete.
Det tar inte många sekunder att förstå att här påtar en riktig eldsjäl.
Grannar kommer förbi och hälsar. Knähundar kastar sig fram mot henne med ivrigt viftande svansar.
Eivor känner dem alla, hälsar och småpratar, fnittrar med hundarna som rullar omkring under hennes händer.
Det är inte konstigt att hon är välkänd. I tolv år har hon lagt sin tid och sitt engagemang på att bygga upp och ta hand om bostadsrättsföreningens alla planteringar.
Varje dag blir det sex, sju timmar i rabatterna.
– Men skryt nu inte för mycket.
Allt började när Eivor gick i pension och plötsligt fick tid att se sig omkring i sitt bostadsområde. Upptäckte hur kalt det var. Upptäckte hur väldigt vita väggarna var.
Eivor böjer en gren rätt hos de starkt cerise rosorna som numera döljer väggens blekhet, och berättar.
Från början handlade det bara om hennes egen gård i området.
Hon började plantera ut växter, lite försiktigt för att inte kliva fastighetsskötaren på tårna.
Numera får hon sköta alla gårdarna precis som hon vill och föreningen står för kostnaden för blommorna.
– Men jag får inte betalt, så jag har ingen piska på ryggen. Då hade det inte varit roligt. Nöjet är att gå ut när jag känner för det, säger Eivor och stegar iväg till nästa rabatt.
Känner för det gör hon nästan alltid. Varje dag går hon ut och påtar, inget får förfalla.
– En del spelar boule eller tennis, jag vill jobba med jorden. Det är en sån livskvalitet för mig att ha det här, säger hon och ser ut över blomstren.
Gårdarna har rundlar med löjtnantshjärta, daggkåpa och kärringtand, rabatter utefter väggarna. Här och där breder kattmynta ut sig, som en hälsning till de boendes jamande vänner.
Från vår till höst spirar olika blomster. Allt är noggrant uttänkt: när en omgång perenner börjat vissna ska nästa stå i knopp.
Och det är viktigt att det ser bra ut. Om en rabatt inte blir som hon tänkt river hon upp allt och flyttar om växterna.
För att spara pengar är Eivor noga med att dela på perennerna. På så sätt kan hon använda samma planta i flera rabatter. Hon samlar också in frön från ringblommorna, som hon sedan planterar.
Trädgårdsintresset har Eivor med sig från barndomen. Hennes pappa var nästan färdigutbildad trädgårdsmästare och gården där hon växte upp var full av både växter och djur.
– Jag var pappas son. Jag följde honom i allt, säger hon och låter tankarna nå sin far.
Trots att Eivor fyllt 77 år har hon inga problem med att jobba så mycket.
Tvärt om. Att hon är ute så mycket i odlingarna tror hon är en viktig anledning till att hon är så frisk och stark.
När våren kommer släpar hon 25-kilossäckarna med jord på egen hand. Men rabatterna är inte det enda hon sysslar med.
– Jag börjar dagen med att styrketräna. Sen äter jag frukost och går stavgång en timme. Så duschar jag innan jag sätter igång med trädgården. Men det är ju inte det du ska skriva om. Bre inte på för mycket nu.
Säger hon och funderar en stund över vilken tur hon haft som har gener som gjort det möjligt att hålla igång och fortsätta hålla sig frisk.
Vad som ska hända sedan, när hon själv inte kan ta hand om planteringarna, vet hon inte. Föreningen har sökt efter fler volontärer, men ingen är intresserad.
– Den största sorgen är när jag inte orkar mer, hur ska jag kunna se förfallet, funderar hon och blir allvarlig ett tag.
Och så stegar hon iväg igen. Det är dags att binda upp rosorna.
|
Skriv ut 
Tipsa en vän 
Dela
