| 
Elsa, Allan och Ulrika Cronsjö trivs med livet vid Stamsjön i Furulund. Foto: Björn Jansson
Grannsämjan är god i Furulund
2010-07-15:
En skällande och nafsande hund, en försiktig katt, några tjuvbadare, och grannar så goda att de varken behöver häck eller staket mellan tomterna.
Furulund ligger avsides, men samtidigt nära centrum.
Folkmyllret på Stamsjöns badplats försvinner ur backspegeln. En sväng åt höger in på Östra Stamsjövägen, som leder längs med sjön.
När husen upphör syns en uppfälld träbom och en skylt som förbjuder obehörig trafik.
Efter några hundra meter med träd och buskar på sidorna dyker ytterligare ett fåtal hus upp i en liten klunga. Där övergår också vägen i en gångstig. Framme.
De enda personerna i sikte är två kvinnor och två barn som njuter av solen på en brygga som går ut i sjön. Med sig har de också två hundar, varav den ena springer den nya besökaren till mötes.
För någon med en stor portion respekt för hundar låter skallet inte välkomnande, och nafsandet efter den försiktiga handen som sträcks ut känns mer som en varning än ett hej.
Men kvinnan som kommer på fötter försäkrar att hunden Tilda, en blandras mellan en leonberger, rottweiler och doberman, inte är farlig.
– Vi är också här trots att vi inte får, skrattar kvinnan, och syftar på förbudsskylten
Jannike Vermehren heter hon och är på plats tillsammans med kompisen Monika Ohlén och hennes två barn Joel och John. Som hundägare är det svårt att hitta bra badplatser i kommunen, tycker hon.
– Vi hittade hit första gången för sju år sedan, en riktigt trevlig badplats. Vi kommer tillbaks så länge vi inte blir bortkörda, säger Jannike.
Vilket inte är aktuellt, ska det snart visa sig.
Jakten på de som bor i området går till en början inte bra. Det finns bara fyra villor och vid de två första visar sig bara en grå katt som försiktigt smyger fram. Även Frälsningsarméns lägergård med sina två huskroppar i flagnande röd färg ekar tomma.
Bättre lycka i den tredje villan. Här bor Fredrik Bolin tillsammans med frun Margareta och barnen Albin och Ida.
– Här är skönt, beskriver han området.
Fastän att det fågelvägen inte är mer än två kilometer till E20 hörs inget avlägset motorljud som stör fågelkvittret.
Ett berg blockerar effektivt ljudet. Eftersom Östra Stamsjön slutar i en gångstig är det heller inga bilar, utan bara ryttare, cyklister och joggare som passerar utanför fönstren.
Lugnt är det – och lugnt hoppas han att det förblir. Men han har inte så stora förhoppningar om den saken.
– Det blir säkert mer bebyggelse här också, säger Fredrik, som julen 2008 flyttade till Furulund, bort från det växande Höjdenområdet.
– Det är lite synd att det ska byggas överallt, men ska man slippa bebyggelse får man nog flytta till Lappland.
Gäster har han dock ingenting emot. Varken lägergårdens besökare eller utsocknes som lånar bryggan.
– Det är en privat väg, men det finns ingen som vet vem som satte upp förbudsskylten, säger han.
Plötsligt kommer en blond liten tjej springandes över gräsmattan. Det är Elsa Cronsjö.
– Hon kommer på besök varje dag, säger Fredrik glatt.
Springer mellan
Varken häck eller staket hindrar den treåriga grannen att springa mellan tomterna.
– Det är skönt och slippa, säger Elsas mamma Ulrika, som snart dyker upp med lillebror Allan på armen.
Fyra familjer som bor tätt för sig själva är en potentiell mardröm med ”fel” grannar. Men i Furulund kommer man bra överrens.
– Vi är alla i ungefär samma ålder och har barn som är mellan
ett och tio år gamla, säger Ulrika.
Men när familjen Bolin skulle flytta in medger hon att nyfikenheten blandandes med viss oro. Hon och maken Lasse fick tipset att passa på att odla en häck, ”man vet ju aldrig vem som flyttar in”.
– Men vi hade is i magen, säger hon.
1,5 år senare ångrar de sig inte.
|
Skriv ut 
Tipsa en vän 
Dela
