| 
Zoltan Bruckner har bott halva sitt liv i Sverige, men minns ännu flykten från Ungern på cykel. Foto: Björn Jansson
Flydde från Ungern på cykel
2010-07-15:
1956 flydde Zoltan Bruckner under Ungernupproret.
Han kom tillbaka efter tolv år och blev genast kastad i fängelse. Efter ett år frigavs han och blev utvisad.
Nu har han bott halva sitt liv i Lerum, och i morgon fyller han 80 år.
Han flydde från Ungern tillsammans med en vän från universitetet, på cykel.
Han tog sig till Österrike, där han genast fick arbete, och sedan möjlighet att avsluta sin utbildning som civilingenjör.
Tre år senare åkte han till USA. Där blev han kvar i drygt två år, innan han åkte tillbaka till Österrike, och 1964 till Sverige. 1968 fick han visum för att besöka sitt hemland. Men det var bara för att luras tillbaka in i landet.
– När jag kom tillbaka åkte jag i fängelse i Budapest.
Zoltan var då utbildad civilingenjör och under fängelsetiden fick han åka landet runt för att hjälpa till vid olika fängelsebyggen – ständigt övervakad av beväpnade vakter.
Det kunde handla om allt från att bygga ett helt nytt fängelse till att bygga bostäder åt fängelsepersonalen. Kontakten med omvärlden var minst sagt begränsad.
– När vi åkte in fick vi uppge namnet på två personer som vi skulle få brevväxla med. Men det var max ett brev i månaden, och inte mer än 30 rader. Hade man otur kunde en av de två dö, eller sluta skriva, och då fick man inte välja någon ny.
Han hade dömts till ett och ett halvt år i fängelse men släpptes efter ett år.
– Det går inte att beskriva hur det var i fängelset. Jag blev aldrig slagen, men förnedrad på alla andra tänkbara sätt. Jag fick se med egna ögon vad kommunismen kan ställa till med, och jag kommer aldrig själv att ramla i den fällan.
Dagen efter att han frigavs från fängelset blev han utvisad och stod där utan medborgarskap. Först 1970 var han officiellt välkommen tillbaka in i det som en gång var hans hemland. Då hade han bott i Sverige i sex år.
– Sverige kändes som en plats där man kan leva precis som man vill. Ingen bryr sig om vad andra gör.
Det är ett förhållningssätt som har både positiva och negativa sidor, menar Zoltan:
– Det är ju bra att ingen sticker in näsan var och varannan dag och snokar runt. Men samtidigt, det har vi ju sett i tidningarna, kan människor dö ensamma i sina lägenheter utan att någon märker det.
I sin egen lägenhet har han bara ytterdörren stängd, alla andra dörrar är alltid öppna. Sedan tiden i fängelset har han svårt för att vara instängd, om än av en olåst dörr.
Till Lerum kom han efter två år i Mölndal. Han värdesätter den närliggande naturen högt.
– Alla sjöar, Häcksjön, Vällsjön, Kullsjön… det är vackert.
När han kom till Sverige hade han redan jobb. Han började som civilingenjör på Västsvenska Byggkonsult och var kvar där i åtta år. Sedan gick han över till Energiverken, det som i dag heter Göteborgs Energi.
– Där blev jag kvar i 25 år och sex dagar.
Två år före pensionering, 63 år gammal, lärde han sig att dyka.
Efter att ha gjort 30-40 dyk i Sverige kände han sig redo för mer exotiska resmål.
– Det bästa stället jag har dykt på är Egypten och Röda havet.
Där har jag varit flera gånger, och dit vill jag gärna åka tillbaka.
Som 72-åring dök han runt och under den spanska ön Menorca, som ligger öster om Mallorca.
– Ön är egentligen bara en enda stor kalkstenspaj.
Zoltan berättar att det finns många undervattensgrottor under Menorca, och hur han blev andäktig första gången han simmade in i en.
– Först fick man dyka i en tunnel som var runt 130 meter lång, och helt fylld med vatten. Sedan kom man in i droppstensgrottan. Tack vare att kalkstenen släpper igenom så mycket luft kan man ta av sig regulatorn och andas där inne.
Det som fascinerar mest med dykningen är den biologiska mångfalden.
– Det finns en överraskande mångfald även i svenska vatten, men det går inte att jämföra med till exempel Röda havet. Hundratals olika koraller och fiskar av alla tänkbara slag och färger, havssköldpaddor, men även däggdjur som delfiner och sjökor gör att man känner sig i ett gränslöst akvarium.
Han säger också att han i Sverige har vant sig vid svenska badförutsättningar och har 20 grader som smärtgräns.
– Det går bra så länge man simmar ordentligt och håller sig varm.
Efter arbetslivet som civilingenjör har Zoltan jobbat mer humanistiskt. Siffror och uträkningar har bytts ut mot böcker och översättningar.
Han översätter både till och från ungerska, tyska, engelska och svenska. Bland annat har han översatt flera böcker inom ett av hans intresseområden: nutidshistoria. Han är även flitig insändarskribent på LT:s sidor.
Han har dessutom gett sig på spanska – flera gånger.
– Men det går inte. Det är något främmande med de latinska språken.
Att lära sig svenska var rätt så enkelt, tack vare hans familjs tyska ursprung. Dessutom hade han gått i tysk förskola.
Nu för tiden åker Zoltan gärna tillbaka till Ungern flera gånger per år. Han säger att det är bra att landet har blivit av med den sovjetiska närvaron, men att dagens system nästan är värre.
– Den internationella kapitalismen har gjort att Ungern är fullständigt utblottat. Alla landets naturtillgångar ägs nu av utländska företag. Man måste kämpa för att få tillbaka landets grundläggande resurser.
|
Skriv ut 
Tipsa en vän 
Dela
