Anabeli Diaz vill lyfta fram drejandet som konstart. Foto: Daniel Elfvelin

Fick ett helt annat liv

Reportage

Hon kunde ha bott i en liten by i Mexiko. Haft fem, sex barn och jobbat på kaffe-odlingen.
Så blev det inte. Istället bor Anabeli Diaz granne med Nääs och pluggar på HDK i Göteborg.

Kvinnan på bilden har en röd aftonklänning på sig. Hon sitter på en stol i Nääs slott – och drejar en skål av lera. Kontrasten mellan kvinnan, salen hon sitter i och den syssla hon utför är stor. Liksom kontrasten är stor mellan hennes liv i dag, jämfört med uppväxten i Mexiko.

Det är konstnären Anabeli Diaz som själv är modellen på fotona. De sitter på väggen bakom två ännu ofärdiga skålar, som nu ställs ut på Nääs konsthantverk. En av tankarna med projektet är att ge drejandet en upprättelse.

– Drejandet anses inte ha någon hög status i konstkretsar, men det tycker jag att det borde ha. Det krävs en enorm disciplin och erfarenhet. Jag har hållit på i tio år och det är först nu jag börjar tro att jag har den känsla för form som behövs.

Hennes konstnärliga bana började några år efter flytten till Sverige 1995. Kärleken till en svensk turist förde henne till Stockholm. Anabeli funderar mycket på vilken väg livet hade tagit om ödet velat annorlunda.

– Jag kunde ha bott hemma i byn med fem, sex barn och jobbat på kaffeodlingen, säger hon.

Största delen av uppväxten bodde hon hos sin mamma i Mexiko city, men också några år hos sin mormor i en liten by i södra Mexiko.

Hälften av invånarna i byn emigrerade till USA för att söka jobb, de flesta som bodde kvar arbetade på kaffeodlingen. Hushållen saknade elektricitet, alla hade sin egen boskap och odlade sina egna bönor och majs.

– Det var säkert fattigt, men det var inte så jag minns det. Jag fick mycket uppmärksamhet från min mormor och moster och vi var många barn som höll ihop, säger Anabeli Diaz.

Några år efter resan till Sverige flyttade hon till Lofoten i Nordnorge. Hon började på en keramikkurs samtidigt som hon jobbade i fiskindustrin. Även om Anabeli trivdes med det enkla livet hemma i Mexiko var det en häftig känsla när pengarna började rulla in.

– Jag tyckte att det var otroligt att jag kunde spara pengar, skicka pengar till mamma, och slippa stå i affären och välja om jag ville ha gurka eller tomat till salladen.

Men hon tröttnade på jobbet och de ljuva norska fiskepengarna fick stå tillbaka för drömmen att få hålla på med keramiken. 2001 flyttade hon tillbaka till Sverige och pluggade på flera folkhögskolor innan hon för tre år sedan kom in på eftertraktade HDK i Göteborg.

Hon bodde i Frölunda och Kortedala innan hon flyttade till Floda, med 25 minuters gångväg från den verkstad som konsthögskolan har tillgång till på Nääs.

– Jag trivs bättre här och har mer arbetsro. Och så tycker jag att grejerna blir finare. På skolan finns bara el- och gasugnar, här finns vedugnar vilket gör att man ser spår av elden i föremålen. Det blir ett helt annat uttryck.