Andra världskriget hade precis brutit ut när Hulda och Gösta Axelsson gifte sig. Nu firar de 70-årig bröllopsdag. Foto: Christina Lundin

I nöd och lust i 70 år

Reportage

– Vi har vuxit samman, säger Hulda Axelsson och hennes Gösta nickar instämmande.
Det har levt tillsammans i nöd och lust.
Nu firar de 70-årig bröllopsdag.

– Kanske heter det järnbröllop. Järn är väl starkare än guld, gissar Hulda.

För att fira 70-årig bröllopsdag är det inte så många som gör.

– Det hade vi inte heller trott att vi skulle göra. Vi har också haft våra motgångar och våra sjukdomar. Men nu är vi pigga och krya, säger Hulda.

Hon träffade sin Gösta på dans i Lekhuset på Nääs när hon var 16 år och han snart 20.

– Hon började prata med mig, jag var alldeles för blyg, minns Gösta.

Efter ett tag började de gå stadigt – och planera för ett liv tillsammans.

– Vi ville bygga ett hus och köpte en tomt i Hyltorna i Floda. Det var bara sommarstugor där då, berättar Gösta.

Det unga paret hade inte mycket pengar, men en stor släkt, som hjälpte dem att bygga.
Två år senare stod huset klart. Då var Hulda 20, men inte myndig.

– Så mamma fick skriva på att vi fick gifta oss.
Året var 1939 och kriget hade precis brutit ut.

– Hade vi inte byggt huset, hade vi nog väntat med bröllopet. Allt var så rörigt då, säger Hulda.

Men bröllop blev det – i all enkelhet. Gösta jobbade på bageriet i Nääs fabriker och slutade klockan ett på lördagen. Då tog de unga tu en taxi till Alingsås för vigsel och bröllopsfotografering. Sedan åkte de hem till Huldas föräldrar där det blev kalas för närmaste släkten.

– Gifta mig ville jag, men barn ville jag vänta med, säger Hulda.

Därför dröjde det fyra år, nästan till krigsslutet innan första sonen kom.

Det var tuffa år. Gösta miste jobbet och hankade sig fram på olika jobb – på Garveriet och parkettfabriken i Floda, i skogen på Nääs och på ett bageri i Alingsås.

När kriget var över öppnade de eget bageri hemma i villan.

– Det drev vi tillsammans i 17 år. Vi fick sluta för jag hade sån astma, berättar Gösta, som sedan fick jobb på kommunen där han blev kvar tills han gick i pension.

För tolv år sedan flyttade de från villan till en lägenhet på Floda allé.

– Vi gör allt tillsammans. Vi har stor tröst i varandra, konstaterar Hulda.

Det tror hon är receptet på att leva tillsammans i så många år – och att man är snäll och inte bråkar, förstås.

Bröllopsdagen firades den 28 oktober – i all enkelhet.
– Vi orkar inte med så mycket stök, säger Hulda.