Cykeln fick Inga när hon var 14 år. Det var på den hon cyklade till danserna där hon träffade Lennart. De har skött både cykeln och kärleken varsamt. Foto: Carina Svensson
Cykeln fick Inga när hon var 14 år. Det var på den hon cyklade till danserna där hon träffade Lennart. De har skött både cykeln och kärleken varsamt. Foto: Carina Svensson

Lika kära efter 60 år

Reportage

– Vi är lika kära i dag som vi var när vi gifte oss, säger Inga Krantz med ett skratt och tittar kärleksfullt på Lennart, hennes make sedan 60 år.
Han tittar tillbaka på samma sätt.
Att ha samma intressen och göra det mesta tillsammans tror de är receptet på deras kärlekssaga.

Den har sin början 1947. Då gjorde Lennart militärtjänstgöring på Rosersberg intill Märsta.

– Jag är uppvuxen på en gård i trakterna däromkring. Militären hade dans varje onsdag, och vi var sex tjejer som brukade cykla till danserna med schaletter runt huvudet.

– Egentligen tyckte inte pappa att fina flickor skulle gå på dans i militärförläggningen, så vi brukade smita iväg när han inte var hemma, säger Inga, med ett skratt.
Och tur var väl det. För det var på en sådan dans som hon träffade Lennart.

Ett tag efter att han hade åkt hem skulle de ha träffats, men Lennart kom aldrig.

– Oj vad jag blev ledsen, säger Inga och fortsätter:
– Jag tänkte att får jag inte honom kommer jag aldrig att gifta mig.
Han återvände till sin egen vardag i Lidköping. Men tänkte mer och mer på Inga.

– Det var trist i Lidköping, jag jobbade med tåg och de höll på att skära ner på verksamheten så det försvann massa arbetstillfällen. Jag tänkte på Inga, som var så rolig, säger Lennart som är lugn och eftertänksam och kompletterar Ingas sprudlande energi.

Det blev många brev dem emellan. Och midsommar 1948 förlova de sig. På hösten året därpå gifte de sig.
Inga flyttade till Lennart, men ganska snart fick han förflyttning till Göteborg.

– Jag stannade kvar i Lidköping till en början, jag var gravid och födde vår första son då. Men vi ville vara tillsammans.
Så hon flyttade till västkusten. Efter att ha bott i Härryda några månader fick de en lägenhet i Göteborg, i ett hus som SJ ägde.
– Ingen av oss trivdes i Göteborg. Vi vill ha naturen nära inpå. Jag brukar säga att de 17 åren som vi bodde i Göteborg, det är förlorade år, konstaterar Inga.

De hade köpt en sommarstuga i Björboholm, och så småningom flyttade de dit på heltid. Då hade de fått ytterligare två söner.

– Det tog lång tid efter den första sonen innan jag blev gravid med vårt andra barn. Först trodde vi att vi inte kunde få några fler. När jag blev gravid med den sista pojken var jag 38 år, jag blev lite ledsen först, för på den tiden var det väldigt ovanligt att få barn när man var så gammal. Men vi är så oerhört glada att vi fick honom, säger Inga.

I Björboholm har de trivts. Men drömmen är egentligen ett hus ännu längre ut i skogen. När paret var 70 år köpte de en sommarstuga.

– Den ligger mitt i skogen, det är tio minuters gångväg från vägen. Åh, vad vi trivs där. Det är vårt paradis, säger Inga.

Paret tittar ofta kärleksfullt varandra i ögonen, och så fort de får tillfälle hjälper de varandra med småsaker.

– Det är en äkta djup kärlek oss emellan. Nog för att jag har bråkat emellanåt, och ibland har jag önskat att du inte skulle vara så snäll mot alla utan kunde säga ifrån lite mer. Men jag har gift mig med världens snällaste man, säger Inga till Lennart.
På frågan hur de gör för att hålla kärleken vid liv svarar Lennart:
– Jag tror att det kan bero på att vi tycker om samma saker, och att vi alltid har arbetat mycket tillsammans i trädgården.

veckansluncher