Gäster och värdar. Carl-Hampus Hansson, Akshara Raju, Marcus Salwén, Priya Caroline, Amanda Edgren, Andrea Ågren, Hampus Preifelt och Allen Peter Stanley.

Indiska elever mötte kontraster

Reportage

Från 37-gradig värme, kryddstark mat och trafikkaos, till kylslagen svensk vår, punktlighet och housemusik.
Det var stora kontraster för de indiska studenter som nyligen var på utbyte i Lerum.

Sju studenter och två lärare från niomiljonersstaden Bangalore i södra Indien har de senaste två veckorna varit på besök i Lerum. Här har de fått bo i svenska värdfamiljer, ätit svensk mat, och haft ett späckat schema där de bland annat fått träffa politiker, prova på Friskis och svettis, besökt Liseberg, sett Volvos fabrik, besökt dagis och vandrat i naturreservat.

De indiska ungdomarna är mellan 16 och 17 år gamla, och läser en universitetsförberedande utbildning vid Christ junior college i Bangalore. Syftet med utbytet är att stärka kontakterna mellan ungdomar i Sverige och Indien, och att skapa medvetenhet och förståelse för kulturella skillnader.

Priya Caroline, en av studenterna, säger att folk har varit väldigt vänliga och fått dem att känna sig som hemma.
– De svenska familjerna är väldigt öppna.
Hon beskriver Sverige som väldigt organiserat, och med en trafiksituation väldigt annorlunda från den i Bangalore. En sak som förvånade dem alla tre var att bilar faktiskt stannade för att låta folk gå över gatan.

I Bangalore är det just nu sommar vilket innebär en stor temperaturskillnad mot den svenska våren.
– Som lägst i Bangalore är det 13 grader. Nu det 37 grader, säger Allen Peter Stanley.
Han var förberedd på att det var kallare här och hade packat ned gott om varma kläder.
Ett av stoppen under besöket gjorde gruppen på äldreboendet Höjdenhemmet.

I Indien är det väldigt dyrt med äldreboende, och inte lika vanligt som i Sverige. Det är främst överklassen som har råd.
– Samhället accepterar inte att man sätter föräldrarna på ett boende. Det förväntas att man tar hand om dem som de har tagit hand om oss, säger Allen Peter Stanley.

Akshara Raju tycker att de svenska ungdomarna är mer självständiga än de indiska. ”Matha, Pitha, Guru, Deivam” är ett populärt talesätt på sanskrit som betyder att mor, far och lärare likställs med gud. Det handlar om att man ska visa respekt för sina föräldrar och sina lärare.
För studenterna i Indien innebär det till exempel att de inte får kalla sina lärare vid förnamn, utan använder titlarna Sir och Mam.

Skolklasserna är också betydligt större i deras hemland. På sitt college har de 80 elever i varje klass. Det stora antalet beror förvisso på att det är populär skola, men det är normalt med 35-40 personer i indiska klasser.
Maten är en annan sak som givetvis skiljer sig åt mellan länderna. Den svenska maten beskriver de som god men mindre kryddad. En sak som förvånade dem var att man åt kött varje dag i Sverige.

Några favoriter i det svenska köket har de redan lyckats få; Allen Peter Stanley fastnade för skagenröra och korv, medan Akshara Raju säger att hon gillar prinsesstårta och knäckebröd.
Även musiksmaken skiljer sig åt mellan Lerum och Bangalore, tycker de.

– Svenskar gillar house och techno. Vi lyssnar mer på rock, säger Allen Peter Stanley.
Bland de äldre i Indien brukar musiken ur Bollywoodfilmerna vara väldigt populär.
Rapmusik är också en populär genre, och en stor stjärna just nu är Honey Singh som rappar på språket punjabi
– Han är nästan som Indiens Eminem, säger Allen Peter Stanley och skrattar.

Gruppen fick även träffa kommunfullmäktiges ordförande Ingvar Frid (FP) för att få en inblick i det svenska politiska systemet.
I likhet med Sverige får man rösträtt vid 18 års ålder i Indien, och val hålls även där vart fjärde år. En skillnad är att det inte finns några fritidspolitiker i Indien – där är politik ett heltidsjobb.
Och istället för att ens namn prickas av i en röstlängd när man har röstat, får man i Indien ett finger färgat med bläck som inte går att ta bort, för att man inte ska kunna rösta flera gånger.