Efter 19 år i Floda missionskyrka blir nu Gusten Anderzén pensionär.

Nytt kapitel för pastorn

Reportage

Han tog avstånd från det aktiva troendet i tonåren, men hittade vägen tillbaka.
Innan tron åter kom in i hans liv utbildade han sig till järnhandlare.
Nu har han varit pastor i 37 år, drygt hälften av dem i Floda missionskyrka.
Nästa söndag håller Gusten Anderzén sin sista predikan innan han blir pensionär.

– Att gå i pension är spännande och ett nytt kapitel i mitt liv.
– Jag har suttit 40 år på rumpan, så nu vill jag göra någonting där jag får använda kroppen. Jag tänker mig att börja påta i trädgården och sedan hjälpa mina kusiner som har bondgård. Framför allt ska jag råda över min almenacka.

Att han suttit på rumpan är inte riktigt sant. Som den Vårgårdason han är blev han tidigt intresserad av cykling, eftersom några av hans nära vänner var Fåglumbröderna.
– Jag kom alltid efter när vi tävlade, så det blev en kort cykelkarriär, konstaterar han.
– Lite senare höll jag på med friidrott och satsade på juniorlandslaget i höjdhopp, men tvingades sluta på grund av skador.

Aktiv motionär har han fortsatt vara genom åren och bland annat har han sprungit Göteborgsvarvet flera gånger.
– Bästa tiden var 1.30 och det är jag stolt över. Jag springer fortfarande och ser det som ett bra sätt att tömma huvudet.
Gusten Anderzén är uppvuxen i ett hem där föräldrarna var missionare. När han var 15 år bestämde han sig för att bryta med kyrkan, och satsa på något annat.

– Jag visste inte vad jag ville och hade flera småjobb. Efter några år utbildade jag mig till järnhandlare. Det var kul, eftersom jag tycker om relationer med andra människor.
När Gusten var dryga 20 år kände han att han åter var mogen att satsa på sin tro. Han studerade teologi i fyra år och arbetade sedan som ungdomspastor i Degerfors, Stenungsund, Arvika och Surte innan det var dags för Floda för 19 år sedan. Han har haft över 600 konfirmander, hållit ett 40-tal vigslar och ett 100-tal begravningar.

– Att viga människor är spännande och den rätten kommer jag att ha kvar efter pensioneringen.
– Vad det gäller begravningar är det en fördel att ha varit länge i en församling. Jag känner och har haft en relation med den avlidne och oftast har de haft en kristen tro. Relationen gör att jag kan ge ett bättre och personligare tal.

De senaste åren har arbetet tagit mycket tid och Gusten Anderzén har i snitt jobbat  60 timmar i veckan.
– Som pastor har jag fått ett förtoende och jobbet är ett kall och jag vill finnas till hands. Även om jag är hemma har jag jour.
– Det har handlat om många kvällar och helger. Nu har jag haft en ledig helg i månaden. Tidigare var det en i kvartalet, så det har blivit bättre.

Det Gusten Anderzén uppskattat mest med sitt jobb som pastor har varit relationen till människor, samarbetet med de andra kyrkorna och kontakten ute i samhället.

För det mesta har arbetet handlat om positiva saker, men inte alltid. Under åren har Gusten varit operativ chef för Floda i POSOM-gruppen, vilket inneburet att han varit inkopplad i bland annat Backabranden och Tsunamin på annandagen.
– Tyvärr har dessa jobbiga händelser etsat sig fast och bland annat minns jag starkt när en elev på Alléskolan inte orkade leva vidare. Vi ordnade minnesstund och det var en tuff tid.
– Efter en sådan händelse måste även jag prata av mig och vi har inom kyrkan samtalsgrupper. Det är nödvändigt för alla att få ur sig det tragiska som hänt.

På lördag är det avtackningsfest för pastorn och söndagen  därpå håller han sin sista predikan innan pensioneringen.
– Jag gillar att predika och jag gillar att prata.
– Det är viktigt att förnya sig så det jag säger inte blir en upprepning.
– Att predika är ett hantverk och det handlar om att vara påläst och aktuell. Jag har försökt göra avstamp och landa i vår tillvaro.