Traditionell folkdans i vackra dräkter visades upp vid hembygdsstugan i Gråbo.  FOTO: PER ANGER

Ett tufft men lärorikt år

Reportage

Utbytesåret i Indien var det tuffaste året i Klara Sundbergs liv. Men hon ångrar inte att hon reste.
– Jag har blivit starkare och lärt mig enormt mycket, inte minst att verkligen uppskatta friheten i Sverige, säger hon.

Det är snart två år sedan 18-åriga Klara bestämde sig för att åka på ett utbytesår arrangerat av Rotary.
– Jag ville inte åka till USA eller England utan hittat något annorlunda ställe, säger hon.
Det blev Jalgaon, en stad som ligger ganska centralt i Indien.
– Det var en väldigt liten stad, mindre än jag hade trott. Det var ganska många där som aldrig hade sett en vit person. Det hände flera gånger att folk ville ta på mig, känna på mitt hår och fotografera mig.

– En gång när jag var ute och gick hörde jag ett skrik från en rikshaw. Det var en kvinna som var ute och åkte med sin familj, alla satt bara och tittade på mig. Kvinnan tog kort på mig, sedan kysste hon mina händer. Jag fattade ingenting, säger Klara med ett skratt.

Hon konstaterar att varje dag var ett äventyr. Det var så mycket, nästan allt, som var annorlunda från Sverige.
Klara bodde i två familjer, först i ett flerfamiljshushåll. I huset bodde mamman, hennes tre sönder, deras fruar och barn.
– Det var en väldigt konservativ familj. Jag är glad att det bodde en annan svensk tjej där samtidigt. Vi hade stort stöd av varandra, säger hon.

Familjen var väldigt strikt och ville skicka hem Klara flera gånger.
– Det var svårt att förstå hur man skulle göra i alla situationer. Till exempel bjöd familjen hem en man som var läkare när vi hade varit där ett kort tag. Han pratade om allt möjligt och började berätta om hur det fungerade med euron i Sverige. Jag försökte på ett vänligt sätt tala om att vi inte har euro i Sverige.

Det var tydligen helt fel.
– Som ung tjej eller kvinna ska man inte säga så mycket, framför allt inte till en man som är äldre. Efteråt fick jag veta att jag hade sagt emot en högaktad man som var doktor, man och dessutom äldre än mig.

Det var verkligen inte passande. Efteråt hade familjen vänt sig till organisationen som Klara åkte med och försökte skicka hem henne. Det var inte sista gången.
– Det var jättesvårt att veta exakt hur man skulle bete sig i helt nya situationer. Det kändes som att familjen hade förväntat sig att vi skulle vara exemplariska hinduer redan när vi kom.

Det var jobbigt många gånger och hon funderade på att åka hem vid flera tillfällen.
– Men något gjorde att jag stannade kvar. Det hjälpte att jag visste att det var en tidsbestämd tid som jag skulle vara där.

Hon bodde i en annan familj nästa period, den var mycket modernare. Men Klara reagerade starkt på kvinnosynen.
I Klaras familjer var äktenskapen arrangerade, vilket är mycket vanligt i Indien.
– De har en helt annan syn på kvinnor än vi. De ska helst vara hemmafruar.

Trots att de gifter sig unga hade många av kvinnorna utbildning.
– Männen vill gärna ha en driven utbildad kvinna även om han inte vill att hon ska arbeta.
Det ser dock lite annorlunda ut i storstäderna där är det klart fler kvinnor som jobbar.

Att det var så oerhört religiöst var också en kulturkrock.
– Hela vardagen kretsar runt religionen. Vi hade ett tempel hemma, det har nästan alla. De vet om vetenskapen men förlitar sig på gudar.
Klara var med vid en hel endagspooja, som är en religiös offerceremoni. Anledningen till att värdfamiljen hade den var att mannen hade varit hos en astrolog som sa att han behövde göra en ceremoni.

De gjorde upp en eld i köket. Man offrade kakor, kokosnötter, kläder och guld.
– Det kändes hemskt att vi eldade upp saker när den fattiga personalen stod och tittade på. Men det är ju del i deras kultur så de hade inte velat ha sakerna även om de är fattiga.

Det är vanligt med tjänstefolk, nästan alla som är i medelklass eller över har personal. Klaras första familj hade en grindöppnare, chaufförer och två kvinnor som städade och diskade.
Hon är glad att hon åkte, men ibland var kulturkrocken väldigt stor.
– Jag fick till exempel höra flera gånger att mina föräldrar inte älskade mig eftersom de lät mig åka iväg.

Det fanns mycket som var kul.
– Bland annat fick jag möjlighet att åka på två resor igenom Indien tillsammans med de andra utbytesstudenterna i distriktet. Vi fick ta del av Indiens vackra natur, goda mat samt se hur olika kulturen är på olika ställen.
– Det är inte det roligaste året i mitt liv, snarare det tuffaste, men jag har lärt mig så mycket. Jag har fått stor erfarenhet som har stärkt mig.

– Sedan tycker jag att det är fint att indierna värnar om och visar stor respekt för sina äldre. Men jag tycker att de äldre ska visa respekt för dem som är yngre också, och där brister det.
Största lärdomen är:
– Att jag verkligen uppskattar friheten i Sverige nu. Som ung tjej är det en oerhört stor skillnad från vardagen i Indien. Här kan vi gå ut själva på kvällarna och det är förhållandevis tryggt. Vi har också rätt att uttrycka oss, även om vi pratar med någon som är äldre och man.
Hon är otroligt glad att hon fick åka.
– Och jag rekommenderar alla som är sugna och har möjlighet att åka iväg att ta den chansen. Man får uppleva landet på ett helt annat sätt än om man reser dit som turist.

Carina svensson