Ledarna för Lerums IS juniorer trivs väldigt bra med laget och vill inte missa en träning. Foto: Peter Welling

Dedikerade ledare i Lerum

fotboll

LT:s jury utsåg gruppen runt Lerums IS damjuniorer till årets ungdomsledare i Lerum 2013.
En regnig torsdagskväll i februari träffade LT sextetten på Stenkullens konstgräs. De hade kommit för träning tillsammans med 24 spelare, alla obekymrade om väderleken.

De är glada och inspirerade av att ha blivit utsedda till årets ungdomsledare 2013.

– Det betyder mycket med en sådan uppmuntran, förklarar de med en mun.

Ledarsextetten består av ansvarige ledaren, Hans Mossberg, Hugo Petersens, Anders Telder, Jan Sörbo, Jonas Almqvist och Lennart Strandin. Den sistnämnde slutade dock efter säsongen 2013, då han hunnit med tolv år som ledare.

– Nu känns det rätt bra att inte vara med längre, men det kommer dra ordentligt framåt maj, när vädret är perfekt och det är underbart med fotboll igen, säger Lennart.

Alla ledarna har erfarenhet från många år med LIS. En del har varit med flickorna från början, när de äldsta var sju år. Nu är de 19 år. Tankarna går i det här ögonblicket även till en kollega som haft hand om delar av det nuvarande laget under tidigare år.

– Klas Oddeby ska ha en eloge för sitt fina arbete med 95:orna.
– Det är så roligt att jobba med den här gruppen att ingen av oss ledare vill missa ett träningspass. Och det kommer alltid 15-25 tjejer till träningarna, oavsett väderlek.

Några tjejer i truppen finns inte med under vinterträningen. De är upptagna av innebandy, och ansluter till truppen när den säsongen är över. Två av fjolårets spelare har blivit för gamla för juniorfotboll. Och några har sökt sig till klubbar i Göteborg för att fortsätta sin satsning där. Det är bara att glädja sig åt att de har sådan aptit på fotbollen och vill försöka nå vidare uppåt. Sofie Johansson har gått till Holmalund, Klara Bergstrand till Jitex, och Sara Rydén har sökt sig till Qviding.

– Det är kul att dom kan vara med och ta platser i lag på en högre nivå, säger Hans Mossberg.

Man träffas en kvart före träningen, så man hinner med lite socialt umgänge före kvällens pass. Under täta regnskurar värmer tjejerna upp inför kvällens träning. De verkar ha det trevligt, pratar och skrattar medan de joggar runt planen några varv.

– Om vi inte hade varit så många ledare hade det inte fungerat. I många lag är det kanske  en till två ledare som gör ett fantastiskt jobb, men sliter ut sig på kuppen, säger någon i gruppen.

– Vi kan ta på oss olika roller, någon fixar träningslägret eller skidresor, någon fixar matchstrategier, någon arbetar med att söka sponsorer, ordnar jobb så tjejerna kan dra in pengar till verksamheten, och vi kan hoppa in för varandra vid behov. Det är viktigt, flera av oss reser en hel del i jobbet.

– Vi har roligt tillsammans, det smittar av sig på tjejerna, och hjälper dom att lära känna varandra.  Dom får också tid att vara det som dom fortfarande är, barn, skratta och skoja tillsammans.

Ledarna har också bjudit spelarna på olika kul inslag, de har tränat ishockey med Lerums BK:s nu försvunna damlag, provat lerduveskytte, eller spelat bandy tillsammans på Stamsjöns is.

LIS damjuniorer är en ovanligt väl sammanhållen grupp. Även om tjejerna tycks ha utrymme för att ha mycket kul ihop, så är de seriösa när det kommer till fotbollen. De äldsta är 19 år, yngre kommer in successivt i laget, och det är inga problem.

– Dom äldre tar emot dom nya bra och ser till att dom kommer in i gänget. Annars är fyra års åldersskillnad rätt mycket i den här åldern. Dom visar varandra och oss respekt, och vi visar dom det samma. Det är ödmjuka och fina människor, tjejerna.

Några av tjejerna som började i LIS följde med till Stenkullen ett par år med tränare Tony Kola, men återvände sedan till Lerum när några spelare ur det framgångsrika men kortlivade laget gick till föreningar i Göteborg. Ett fåtal kommer från Tollered eller Lekstorp, där det inte finns underlag för juniorlag.

Flickorna har vunnit division 2 2012, varpå de gick upp och vann ettan 2013. Truppen, som är ovanligt stor, omfattar i dagsläget 35 spelare. I fjol var de 37. Andralaget spelar i division 3.

De var på Donosti cup i Spanien under 2013 och vann B-finalen där. På sådana äventyr bjuds spelarna på en dos allmänbildning dessutom.

– Vi försöker se till att det alltid finns tre rätter på middagarna när vi reser. Vi vill ge tjejerna chansen att lära sig uppskatta maten i de länder vi besöker, och att uppskatta de människor vi möter där.

Träningen innehåller bland annat viktiga skadeförebyggande inslag.

– I fjol hade vi inte en enda knäskada bland alla våra spelare. Annars är kvinnliga spelare särskilt utsatta för den skadan, och 100 per år blir mer eller mindre invalidiserade av den. Man måste träna speciella övningar för att minska skaderisken, och det ska pågå hela tiden, för skyddet är en färskvara, säger Jan Sörbo, som kommer tillbaka efter att ha lett truppen i specialövningarna.

Anders Telder leder träningen med bollövningar och avslutar med en stunds matchspel, där man hör hans stämma från långsidan ge råd och uppmuntran i de situationer som snabbt avlöser varandra. Två ledare står i mål, så även målvakterna får känna på spelet ute på planen. Regnet duggar fortfarande tätt.

Så är det över för kvällen. Ett kort möte, man dricker och får höra vad som väntar på programmet senare i veckan. En träningsmatch är planerad och tjejerna ser ut att se fram mot den. Men det blir snabbt uppbrott. Klockan är nästan 21, vädret har inte blivit bättre, och de behöver skynda sig hemåt.
När tjejerna lämnar junioråldern och fyller 20 år, kommer en kritisk stund i deras fotbollsliv.

– Vi vill gärna att tjejerna ska ha lust att fortsätta efter junioråldern. Det svåra kommer när dom slutar gymnasiet och skingras till olika utbildningar eller jobb. Alla är inte så intresserade av seniorfotboll.