Foto: Daniel Elfvelin
Målsinne. Krister Granbom hade en stark förmåga att stå på rätt plats vid rätt tillfälle i straffområdet. 1964 blev han allsvenskans skyttekung närmast före Ove Kindvall.

Firar 50 år som allsvensk skyttekung

Allmänt

Gunnar Nordahl, Ralf Edström, Torbjörn Nilsson. Han är i fint sällskap, Krister Granbom. 1964 skrev han in sig i historieböckerna som skyttekung i allsvenskan.
Det har nu gått 50 år sedan bedriften som överraskade hela fotbollssverige.

Jack Russel terriern Aston är den som är först med att komma och hälsa när Krister öppnar dörren till villan i Floda.

– Det är min son Tomas hund som vi brukar passa ibland. Han är döpt efter mitt favoritlag Aston Villa. Ett klassiskt lag, säger Krister.

Med undantag för några år i Anderstorp på 70-talet är han Flodabo sedan 1968, då han flyttade med familjen till det då nybyggda området Kyrkmossen.

– Så jag känner mig som en äkta Flodabo, även om språket inte går att ändra, säger han med den nordskånska dialekten intakt.

Krister är nämligen född och uppvuxen i Perstorp, där hans fotbollskarriär startade som en riktig Åshöjdensaga. Det lilla samhället, med bara 5-6 000 invånare, fick i slutet på 50-talet fram ett fotbollslag som lyckades klättra raka vägen från division 4 till division 2 (nuvarande Superettan). Likt Krister var nästan alla andra killar också från bygden.

– Vi spelade en trevlig fotboll, men i division 2 räckte vi inte riktigt till, säger han.

Eftertraktad innercenter

Men med sin målfarlighet hade den unge innercentern fått ögonen på sig från flera håll, och istället för att följa med Perstorp ner i trean skrev han på för Hälsingborgs IF. Och ja, det var så klubben stavade namnet på den tiden.

– Det var mitt favoritlag och det är klart att det kändes lite nervöst att komma till ett lag med spelare som Rio-Kalle Svensson, som gjorde sitt sista år när jag kom dit 1962. Men det var samma sak på den tiden som nu, det gick ut på att ta en plats i laget. Jag blev väl inlotsad och på sommaren tog jag en ordinarie plats.

Faktum är att han gjorde betydligt mer än att bara ta en plats i startelvan. Han förädlade målsinnet och blev alltså skyttekung i allsvenskan 1964. En prestation som imponerar extra med tanke på att Hälsingborg blev trea från slutet i serien. En stor anledning till att de ändå klarade sig kvar var Krister, som gjorde 22 av lagets 40 mål.

– Och det var inga straffar eller nåt sånt där fusk, utan spelmål allihop, påpekar han.

I historieböckerna beskrivs han som en stark straffområdesspelare, med förmågan att få in bollen i mål oavsett om han använde foten, knäet, låret, huvudet, bröstet eller vilken annan kroppsdel som helst. På frågan om beskrivningen är riktigt blir Krister lite förlägen.

– Jag vet inte. Ja, nej, men bollen skulle in. Jag var inte så stor, men stod på rätt plats. Jag tror att jag läste spelet bra och det hade jag hjälp av. Och många mål blev det, medger han.

Flyttade till Göteborg

”Han kom, han sågs och han segrade”, inleds presentationen av Krister i Helsingborg fyra år gamla medlemsbok, där han intervjuas som en av klubbens profiler genom tiderna. Men mer än två och ett halvt år som HIF:are blev det inte. Tanken var en fortsättning efter hans gyllene år, -64. Men när klubben inte lyckades ordna ett jobb till honom efter studenten och lumpen gick flytten istället till IFK Göteborg, som kunde fixa just detta.

Han spåddes en lysande framtid, spelade några B-landslagsmatcher och knackade på dörren till A-landslaget, där dock storheter som Agne Simonsson och Rune Börjesson stod i vägen. Och efter ett par säsonger i Blåvitt började Krister trappa ner, då han gick till Skogens IF i division 2. När han avancerade från assistent till inköpschef på varuhuskedjan Turitz & Co hade han svårt att få tiden att räcka till.

Med en maximal lön på 200 kronor vid vunnen match var en inkomst vid sidan om fotbollen ett måste. Att Krister var spelare i ”fel” fotbollsera är dock inget han är bitter över.

– Det går ju inte att jämföra nu med då på något vis. Pengarna fanns inte på den tiden och det var inte mer med det. Att sköta jobbet var alltid nummer ett för mig och det är ingenting jag har ångrat. Det är klart att tankarna kan komma att jag slutade när jag var 27-28 år, en ålder där man egentligen borde vara som bäst. Men det är inget som grämer mig.

De glada fotbollsminnena är många, och flertalet är samlade i form av gulnade tidningsklipp i de tiotalet pärmar som hans pappa gjorde i smyg. Här finns bicykletan på den engelske landslagsmålvakten Peter Bonetti i segermatchen mot Chelsea. På en annan sida, under rubriken Halsingborg of Sweden, går det att läsa om resan till Chicago och New York, och på en tredje sida står det om hans fyra mål mot Degerfors.

– Det var enda gången jag gjorde fyra mål, säger Krister.

Spelar med IFK-veteranerna

Och även om elitkarriären inte blev speciellt långvarig så har fotbollen följt med genom livet. Bland annat har han både varit ungdomstränare och ordförande i Floda Boif och än idag spelar han faktiskt själv. Varje lördag samlas IFK-veteranerna på Kamrat-gården för en annorlunda form av fotboll.

– Det ska inte rassla i nätet, utan vi spelar utan målvakter där det räknas som mål om man träffar stolpen eller ribban.

Och även om syftet är att kombinera umgänge med motion, så finns där en gnista av vinnarskalle hos de forna elitspelarna.

– Det blir ju alltid lite diskussioner om det är en träff eller inte. Men det är ju en del i det hela.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det