• Daniel Eliasson Foto: Carina Svensson
  • Daniel Eliasson Foto: Carina Svensson
  • Daniel Eliasson Foto: Carina Svensson
  • Foto: Daniel Eliasson
  • Foto: Daniel Eliasson
  • Foto: Daniel Eliasson
  • Foto: Daniel Eliasson
  • Foto: Daniel Eliasson
  • Foto: Daniel Eliasson
  • Foto: Daniel Eliasson
  • Foto: Daniel Eliasson
  • Foto: Daniel Eliasson

Fångar känslostarka ögonblick

Floda

Med vänlighet, genuint intresse och charm får han nästan alla att vilja bli avbildade av honom.
När Daniel Eliasson äntligen tog steget och vågade visa upp sina gatufotografier tyckte andra att han var bra, och nu har han nått stora framgångar.

– Foto, foto och foto, det är det som upptar min fritid, säger Daniel Eliasson med ett leende.

Och övning ger färdighet. Han blir mer och mer uppskattad. Just nu ställer Daniel ut sina gatufotografier i utställningsrummet på Scandinavian photo i Mölndal, utställningen sitter uppe till 29 november. De 30-tal fotografierna är upphängda efter temana, ögonblick, ensamhet, kärlek, dans och gatuporträtt.

För ett och ett halvt år sedan startade han en gatufotogrupp, som idag har 1 090 medlemmar. Den senaste träffen, i ösregn, kom 200 fotografer för att vara med och fotografera, gången innan kom 300 för att vara med.

Twitterkontot hade stadigt cirka 200 följare, men för några veckor sedan hände något. Nu har antalet följare ökat till nära 1 500.

– Jag har faktiskt ingen aning om varför, säger fotografen.

En orsak kan vara att han fick ett fotografi publicerat i en internationell gatufototidning för ett tag sedan.

För sin egen skull

Även om fotograferandet upptar stor del av hans fritid är det inte hans yrke, och heller inget han har ambition att livnära sig på.

– Jag vill inte tvingas fotografera för att överleva, jag vill fortsätta att ta foton för min egen skull, förklarar han.

Sedan 2005 bor Daniel i en villa i Uddared i Floda med sina två söner Oliver och Felix. Han arbetar som fartygsplanerare i Göteborgs hamn, vilket innebär att han planerar hur containrar ska lossas och lastsas. Även om inte fotograferandet är den huvudsakliga inkomsten föreläser han för fotoklubbar, undervisar på en folkhögskola och har en fotostudio.

– Men jag tar inte vilka fotojobb som helst, jag tar uppdragen som intresserar mig.

Han får dessutom fler och fler uppdrag av företag, som till exempel Telia.

– Jag fotograferar på evenemang eller när personalen arbetar, inte när de står uppställda för att bli fotograferade.

Hur hinner du?

– Det handlar om att pussla. Jag ser knappt någonting på tv, att fotografera är mitt sätt att koppla av.

Han brukar gå ut och fota själv, allra helst i Göteborg.

– Många platser i Göteborg är tidlösa. Till exempel kan ett fotografi som är taget i Haga idag lika gärna ha varit taget på 70-talet.

Går på känslan

Objekten är människor han tycker är intressanta.

– Jag söker efter saker som avviker. Ser du bilden har du en halv sekund på dig att fota, det kan till exempel vara ett par som är på väg mot varandra för att kyssas, då gäller det att trycka av i rätt ögonblick.

– Jag tänker inte när jag fotar, jag går på känslan.

Även om det inte var förrän 2001 Daniel köpte sin första riktigt bra kamera, en digital systemkamera, så har han fotograferat sedan tonåren.

– Jag hade alltid kameran med, men kunde inget om foto.

Han fotograferar gärna vardagslivet, som till exempel när sönerna borstar tänderna eller när han följer dem till skolan.

För cirka åtta år sedan tog han sitt första gatufoto, något han hade velat göra länge.

– Men jag vågade inte riktigt, tänkte att folk säkert inte vill bli fotograferade av någon de inte känner.

Men så en dag stod han inför fototillfället som inte kunde missas.

– Det var i Italien, två alldeles fantastiska damer promenerade på en gata. Jag tvekade länge, men till slut tog jag mod till mig och fotograferade dem.

De blev inte ilskna som han hade trott – tvärtom. Och så har det fortsatt.

Först tar han ett foto på håll, när personen som blir fotograferad inte ser det.

– Sedan går jag riktigt nära och tar en närbild, och därefter pratar jag med personen.

Intressanta diskussioner

Det har blivit många intressanta diskussioner, som till exempel den med tjejen som var lite deppig och gick ut och blåste såpbubblor för att bli på bättre humör. Eller den med mannen som stod ute i kylan med trasiga skor och som ville le på fotografierna, eftersom han inte hade känt sig glad på länge.

Det är endast fyra personer som inte har velat att han ska använda fotona av dem.

När började du nå framgång?

– Jag fotade länge utan att visa någon utanför familjen resultatet. Jag tyckte inte tat jag var tillräckligt bra. För några år sedan gick jag med i Lerums fotoklubb, och alla som var med där var jätte-duktiga så jag vågade knappt visa mina fotografier. Men när jag gjorde det var det plötsligt andra som tyckte att de var bra.

Sedan gick han också med i Fotografiska föreningen i Göteborg, och även där rönte bilderma framgång. Han vann till och med några av föreningens fototävlingar.

– Jag började tänka att jag kanske inte är jättedålig. Och sedan dess har det rullat på.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det