Foto Johan Linhart.
ELIT. Richard Larsén på väg uppför Kinnekulle i en vårtävling.

Richard blev landslagsman

Cykel

Richard Larsén, uppvuxen i Floda, debuterade i seniorlandslaget under våren. Det är nio år sedan LT intervjuade den då 16-årige cykeltalangen efter en första säsong med flera framgångar. Han har både hunnit prova på som proffs och lagt av efter en besvärlig sjukdomsperiod.

Det var i Alingsås cykelklubb som Richard trampade igång sin karriär som 16–åring, då som elev på naturprogrammet i Lerums gymnasieskola. Men året därpå tävlade han för Uddevalla CK, och som 18-åring nådde han juniorlandslaget.

– Man är junior mellan 17 och 18 år, och blir senior det år man fyller 19. Men det finns en särskild klass, U23, på vissa tävlingar. I Sverige är det inte så vanligt, det är ju ändå så få tävlingscyklister här, säger Richard.

Som 20–åring sökte Richard sig till Vallentuna CK, som hör hemma norr om Stockholm.

– Dom gjorde en stark satsning på sin elittrupp 2009.

Flyttade till Wales

Och så kom då proffskontraktet i slutet av 2009. Richard skrev på för Sprocket Pro Cycling som hade det tidigare svenska proffset Magnus Bäckstedt som direktör.

– Jag flyttade till Wales vid årsskiftet och körde tills jag började känna att jag inte mådde riktigt bra. Då åkte jag hem.

Han hade fått sjukdomen twar.

– Det är en bakterie som sätter sig i luftvägar och lungor. Jag kände mig konstant trött, hade svårt med andningen och sedan fick jag hjärtklappning.

Richard svimmade efter ett träningspass och fick föras med ambulans till Östra sjukhuset. I början visste läkarna inte vad det var som drabbat honom.

– Det tog flera turer innan det konstaterades att jag hade fått twar. Jag tog det så hårt att jag inte orkade fortsätta med cyklingen, utan tog beslutet att det fick räcka under sommaren.

Det var en tung period för Richard.

– Jag hade identifierat mig så länge som cyklist och fått proffskontrakt, men kunde inte cykla. Nyss fyllda 20 år hade jag inte fått distans till vad som hände och förstod inte att det inte var hela världen att vara sjuk ett tag.

”Kroppen tillbaka”

Han gjorde några kortvariga försök att komma tillbaka de närmaste åren. Det var svårt att bara kunna cykla lite halvdant, när han varit van vid att köra om segern i loppen. Så sent som i fjol bestämde han sig för att satsa riktigt ordentligt igen.

– Det tog några år innan jag kände att kroppen var tillbaka och det släppte riktigt först 2014. Då kände jag att jag var tillbaka på samma nivå och till och med var bättre än 2009–10.

Numer bor han i Göteborg tillsammans med flickvännen Sofie Düring och är med i Team Argon 18 scandinavia, vars namn är taget efter den viktigaste sponsorn. Laget består av en grupp på sex cyklister, som egentligen tävlar för den skånska klubben Åhus CK. De trivs ihop, har det kul och får den rätta uppbackningen med material.

Pluggar samtidigt

Richard läser hälsopromotion med idrottslig inriktning på Göteborgs universitet, och jobbar samtidigt redan på ett företag som sysslar med träning och prestationsutveckling.

– Jag känner att jag nog vill fortsätta där när jag är klar med studierna. Det är ett år kvar att läsa. Min chef är också väldigt bra att bolla tankar om träningen med, han betyder jättemycket för mig.

2014 var året när studierna och livet i övrigt gjorde möjligt att göra en ordentlig elitsatsning igen.

– Jag hade tiden, orken och stöttningen hemifrån för att kunna göra det. Då första var det roligt att kunna träna och lägga all den energi på sporten som krävs.

Vilan avgörande

Det blir träning sex, sju dagar per vecka, och tiden varierar mellan 10 till 35 timmar.

– Cyklingen kanske bara tar en timma, men man blir mycket trött både fysiskt och mentalt. Det kräver tillräcklig återhämtning, jag kanske inte orkar så mycket innan det hunnit bli kväll. Vilan är mycket avgörande för hur man tillgodogör sig träningen.

Richard menar att det kanske är största skillnaden mellan eliten och de mest engagerade motionscyklisterna.

– Dom kanske tränar lika ofta och mycket men har jobb och familjer och mindre tid för återhämtningen. Om man inte vilat så att man är fokuserad och orkar pusha sig över sina gränser under dom viktiga passen så utvecklas man inte. Tävling är den bästa träningen, där kan man pressa sig ännu lite längre, på ett sätt som inte går att göra vid ett träningspass.

Utbrytarkungen

Genom fina prestationer och placeringar under den tidiga våren blev Richard för första gången uttagen till seniorlandslaget. Han hade varit utbrytarkungen i sitt team, och hängt med på nästan alla avgörande utbrytningar i loppen.

– Det blev två femdagars etapplopp som ingår i Europatouren. Ett i Luxemburg, med mycket backar, och ett i Polen, som gick från norr till söder, och där det bara var backigt på sista etappen.

Richard fick agera hjälpryttare i sammanhanget och fick inga egna placeringar att vara stolt över. Men det är laget före jaget i cykel, framhåller han.

– Det är en individuell sport med lagarbete, och vi körde bra som lag. Vi hade åkare som verkligen kunde göra något och vi fick några andraplatser på några etapper i båda loppen.

Jagar form till SM

Han är mycket nöjd med att ha fått vara med om de här tuffa tävlingarna.

– Jag är jättenöjd med med vad det kommer att ge av form och kapacitet framöver, de här tuffa veckorna är bra att ha med mig för den kommande månadens tävlingar.

Nu följer två tävlingar i internationella cykelförbundets regi i Danmark, samt en deltävling i danska cupen. Juni avslutas med en riktig höjdare, de svenska mästerskapen.

– Jag försöker så klart att vara i riktigt bra form till SM.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det