arl och Johan Klingberg kopplade av från ligaspelet i det somriga Göteborg. Foto: Peter Welling

Klingbergarna lever sin dröm

ISHOCKEY

De LBK- fostrade bröderna lever sin dröm, att få jobba som hockeyspelare. Men verkligheten ser olika ut för Calle, 25 i år, och John Klingberg, snart 24, som båda var hemma för sommarträning och avkoppling i Göteborg efter den avslutade säsongen. För forwarden Calle inleddes sommaren med att finna en ny klubb sedan han lämnat Torpedo i KHL, medan backen John trivdes i NHL-laget Dallas Stars, där han har sex år kvar på sitt nya kontrakt.

LT träffar de två bröderna på ett café i centrala Göteborg en mulen eftermiddag i juni. John kommer direkt från träningen och är lite sliten, medan Carl som hunnit med sin träning under förmiddagen har hunnit återhämta sig och är full av energi.
Calle Klingberg var tidigt ute och flyttade till Nordamerika i 19-årsåldern.
– Jag kände att jag hade kört fast lite i Frölunda. Det kändes rätt att åka över då. Och jag har blivit mycket starkare och bättre som spelare där, säger han.

Det har blivit tolv NHL-matcher i Winnipeg, och han gjorde också ett år för New York Rangers, men det blev mest spel i AHL, ligan under NHL under de fyra åren i Nordamerika, huvudsakligen i St Johns Icecaps, men också i Hartford Wolf Pack.

Många bra spelare
– AHL har varit kul att spela. Där finns unga gubbar som vill upp, och hockeyn håller hög kvalitet. Dom bästa spelarna där är bra som tusan. Men det är inte så mycket publik och lönerna är inte så bra. Och det blir mycket resande.
– Det är nog mer än i NHL, men AHL-spelarna flyger inte chartrade plan utan använder reguljärflyget.

Inför säsongen 2015-16 skrev Carl ett tvåårskontrakt med KHL-klubben Torpedo från Novgorod. Men i mars enades han och föreningen om att bryta kontraktet halvvägs.
– Det började bra för mig där, jag gjorde sex poäng på sex matcher, varav fyra mål. Jag spelade i första- och andrafemman, men när det började gå trögare med poängen hamnade jag snabbt i fjärdefemman, och där är det svårt att visa något, säger Carl.

Mycket är annorlunda
Han har lärt mycket i den ryska hockeyn, där åtskilligt är annorlunda jämfört med Sverige eller Nordamerika. Liksom i politiken är det stor skillnad i hockeytänkandet hos ryssarna. Klubbägarna har större frihet att göra som de vill, för det ryska spelarfacket är inte lika starkt som det amerikanska.
– Man får bra betalt, men det är inte säkert att man får lönen när man ska, och då är det bara att vänta. Det kan vara tufft när man har räkningar att betala. Jag grävde ner mig lite när det blev motigt i hockeyn, det var onödigt för då ska man bara köra på och visa vad man kan. Jag hittade mig själv och mitt spel igen, men då var det lite för sent.
– Jag ångrar inte att jag åkte dit. Det är ett tufft land men dom har en jäkla bra hockey. Jag har lite revanschlust och skulle gärna spela i KHL igen, fast då i ett annat lag. Torpedo är ingen klubb jag längtar tillbaka till. Serien var bra och lagkompisarna var okej men jag kom ihop mig med tränaren.

Väntade med debuten
John Klingberg, 24 i augusti, valde att vänta lite längre med sin debut i proffshockeyn. Dit kom han för två säsonger sedan, efter seniorspel i både Skellefteå och Frölunda.
– Jag började också i AHL den första säsongen. Där spelade jag femton matcher in-nan jag kom in i NHL, och det gick bra från början. I april 2015 fick jag skriva nytt kontrakt. Jag tycker att jag har utvecklats både som spelare och person under tiden i USA, jag har lärt väldigt mycket, berättar han.

Annorlunda spelschema
Det är ett annorlunda spelschema med oerhört många matcher i NHL, 81 stycken under en säsong. Spelarna har ledigt två-tre dagar kring jul, och så är det ett såkallat All Stars Break på fem dagar, då de kan passa på att återhämta sig. I Sverige får SHL-spelarna tre stycken uppehåll på en vecka då det är landslagssamlingar, och har totalt 55 matcher att spela.
– Under säsongen tränar man inte så mycket, det spelas matcher varannan eller var tredje dag, och dom som spelar mycket använder dagarna emellan för återhämtning och rehab för att vara så pigga som möjligt.

Men det är inte alltid som vilan räcker riktigt.
– I vissa matcher är man trött ändå, och då får man försöka spela på den nivå man kan.
– Den senaste säsongen fortsatte jag där jag börjat, men hade en liten dipp i mitten. Jag tycker att jag utvecklat mig från att mest vara en offensiv back till att bli mer allround, jag har jobbat mycket med att förbättra det defensiva arbetet dom senaste åren.

Blödning i höften
John fick ett skadeuppehåll på två veckor på grund av en blödning i höften, det var en gammal operation som gjorde sig påmind. Sedan hade han oturen att missa VM för Sverige i maj, efter att ha fått en puck på foten. Med ett nytt långt och lukrativt kontrakt på fickan har John och hans flickvän från Floda köpt ett hus i Dallas. Det är skönt att ha ett eget ställe när man ska bo länge i staden.

I unga år var det Calle som var förebilden för lillebror John.
– Han var alltid före mig, och jag var bara Calles lillebror för kompisarna. I landslaget började han som 15-åring, medan det dröjde för mig tills jag var 19 innan jag kom med där, berättar John.
– Nu är det ombytta roller, säger Calle, som gärna skulle vilja få en fast fot i NHL så småningom.
– Jag har fått känna på konkurrensen, medan John har tagit sin plats bland sex backar. Jag har fått kämpa. Det är alltid det man presterat senast som räknas. Vad man gjort förra säsongen har inget med saken att göra.

”Fantastiskt roligt”
– Men det är fantastiskt roligt att få ha hockeyn som sitt jobb. Det var det man drömde som liten.
Tiden hos Lerums BK i Vättlehallen gav många minnen.
– Man var där ganska många timmar. Hockeyskolan, Lerumspucken och GP-pucken, det finns mycket kul att tänka tillbaka på, säger John.

Bra kontakt med vänner
Killarna har fortfarande god kontakt med sina gamla kompisar från innebandyn och hockeyn, tack vare de sociala medierna.
– Dom är fortfarande våra bästa vänner, säger bröderna.
Det finns för övrigt en tredje hockeyspelande bror Klingberg som likt de äldre började i Lerums BK för att sedan fortsätta i Frölunda. Det är 18-årige Olle, som onekligen har två stora förebilder framför sig i syskonskaran.

Tränar mycket
Nu tillbringar Calle och John med flickvänner sin sommar hemma i Göteborg. De tränar fys på förmiddagarna tillsammans med bland andra Viktor Ståhlberg, den första Stanley Cup-vinnaren från LBK, under ledning av Kristian Skarphagen, deras tidigare juniortränare.
Det är inte så mycket mängdträning längre utan kvalitet och skadeförebyggande träning.
– På eftermiddagarna kan det bli golf, åka till havet eller bara ta det lugnt. Det gäller att hitta på saker man gillar att göra och samtidigt hålla ordning på fysiken, säger Carl.

John ser lugnt fram mot en ny säsong med Dallas. NHL drar igång serien i oktober.
Carl skrev strax efter intervjun kontrakt med det schweiziska laget Zug. Det hör hemma fyra mil från Zürich.
– Carl trivs bra där och har gjort några poäng i träningsmatcherna. Redan på fredag är det dags för den första tävlingsmatchen, i Champions League, berättar brödernas pappa Anders för LT.
– Och 10 september är det dags för premiär i den schweiziska ligan.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det