Susanne Schemper Foto: Ian Schemper

Alla gör vi det

krönika

Ögon som glittrar. Pannor som rynkas. Ett plötsligt leende, kanske ett återhållet skratt. Alla gör vi det. Hela tiden. På bussen, i sängen, på jobbet…

Vi kommunicerar via våra skärmar. Och vi reagerar på det vi ser, på vad vi själva skriver, på det vi läser. Ofta omedvetet. Att studera ansiktena på de som studerar något på sin skärm skulle kunna bli en trevlig hobby. Att gissa vad de läser, kommenterar, tittar på – baserat på deras ansiktsuttryck!
Vi snapchattar, facebookar, instagrammar och twittrar högljutt ut våra tankar, åsikter och upplevelser. Vi kommenterar och delar med snabba fingrar.

Vågar jag skicka en emoji med hjärtögon till grannen? Till kollegan?

Barnen får gamnacke redan i förskoleåldern och tennisarmbåge har ersatts av sms-tumme. Vi mailar, följer upp barnens skolgång och kommande events. Vi redigerar bilder, messar mormor och uppdaterar appar i rasande fart.

Vi kikar in i andras liv via deras inlägg och bilder, kanske gör vi det i smyg? Alla är vi ”stalkers” när tillfälle ges, det är ju så roligt att se hur hon bor, vad de äter på helgen, hur de röstar…

Avlägsna bekanta har vi full koll på och när vi springer på dem passar vi på att gratulera – eller beklaga – deras nyligen uppdaterade status.
Födelsedagskort i handen är ett minne blott, men tusen hälsningar på Facebook värmer gott!

Något man inte kan svaret på? Google är alltid redo. Alltid. Twentyfour-seven.

Informationsflödet tar aldrig paus, nyheter når oss sekunden efter själva händelsen, det är ett heltidsjobb att hänga med.
Är det konstigt att det spänner lite i huvudet på kvällen? Att det ibland snurrar av alla intryck? Att barnen har fyrkantiga ögon?

När jag var liten så ringde jag kompisarna från en väggfast telefon med krullig sladd. Jag hade brevvänner. En fråga i ett brev kunde ta månader att få svar på. Vykort och julkort hämtades i en brevlåda utan lås. Nyheter fick man via en kanal på tv:n på kvällstid, eller genom att läsa en prasslig tidning.

Det var bra då. Och det är bra nu. Bara annorlunda.

  • Susanne Schemper
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det