Mobbning på våra skolor måste upphöra!

Debatt

Kommer som vanligt hem en kväll i november, sätter mig i köket där min fru och barn sitter och pratar om hur dagen varit på skolan och ämnet är mobbning och kränkningar i skolan. Jag sitter och lyssnar och ju mer jag hör desto mer upprörd blir jag. Hur kan skola/elever utsätta andra barn för dessa kränkningar, hur kan vi som vuxna blunda för detta avskyvärda beteende?

Jag bestämmer mig för att hämta vår yngsta dotter efter skolan under några dagar för att själv se hur miljön är i skolan och runt skolan när det är dags för eleverna att gå hem för dagen.

Tisdag kl 14.40. Det duggregnar och är stökigt, en grupp elever står vid ingången och knuffas, rycker och blockerar för andra elever. Nere vid parkeringen står andra barn och väntar på skolbussarna, en del står längre ner i gatan för att bli upphämtade…. Nu förflyttar sig gruppen som tidigare var vid ingången och ner mot parkeringarna för mopeder. Det är en hel del skrikande, svordomar och påhopp mot andra elever som står i deras väg…

Onsdag kl 14.50. Idag bättre väder, mopederna startas och det väsnas, tutas och gasas. Några bussar står och väntar på elever andra börjar promenera för att ta sig hemåt. Jag går bort till ingången för att möta upp vår dotter när ett gäng killar kommer ut. Nu blir det stökigt och ordspråket är grovt, det skriks könsord till andra elever som ska bege sig hemåt… Jag bestämmer mig för att påtala detta och blir kallad för ”gubbjävel som inte ska bry mig”, jag svarar att jag inte kommer låta bli att bry mig och upprepar mitt budskap… Eleverna väljer då att gå vidare… En elev som kommer strax efter tittar på mig och tackar för att jag säger ifrån, hon avslutar med ett leende och säger ”vad bra, nu kan jag gå hem utan att vara orolig”…

Torsdag kl 14.40. Jag parkerar bilen och hör hur brandlarmet tjuter i skolan, det står en grupp killar vid mopederna, det tutas och gasas… En grupp med tjejer står längre bort och får på nytt utstå en hel del grova ord från killarna. Jag kliver ur bilen och på nytt tillrättavisar jag… På nytt får jag höra vilken idiot jag är, min dotter ringer och säger att då brandlarmet gått så måste hon gå till fotbollsplanen för samling och möter upp mig om tio minuter. Ingen utanför skolan vet varför larmet går och det är riktigt stökigt, var är skolpersonalen? Killarna vid mopederna är fortsatt stökiga, jag kör då fram min bil och ställer den mellan mopederna och tjejgänget samt kliver ur bilen och ställer mig vid sidan om. Min dotter dyker nu upp och jag frågar hur det gått, får svar att ”när vi kom ner till fotbollsplanen så behövdes det inte att vi var där utan fick gå hem”. Jag frågar om det var nån vuxen som kollade vilka som var där och svaret blir nej…

Senare på kvällen så sitter jag och lyssnar på våra döttrar som berättar om olika händelser i skolan, hur elever mobbar andra elever. Jag får höra historier om elever som mobbas/kränks, hur elever gråter dagligen, hur man tvingar ner andra elevers huvud i toalettstolen och spolar, hur killar skriker könsord till andra elever, hur elever tvingas byta skola för att man inte kommer tillrätta med mobbning/kränkningar. Jag läser ett mail från skolan, man har fått information om att det finns en app där killar skapat en sluten grupp där man uppmuntrar att under november så är det ok att ”tafsa tjejer på rumpan”?

Varje dag kommer elever hem med en ny upplevelse där kränkningar och mobbning är vardag, att varje dag komma hem och vara djupt ledsen, rädd, ständigt gråta och inte se nåt hopp över hur hen ska klara att gå till skolan nästa dag, utan hopp om att dom som kränker hen ska sluta, utan hopp om att lärarna ska ta sitt ansvar, utan hopp om att ansvarig rektor ska ta sitt ansvar och agera, vi föräldrar måste ha bättre koll om vad som sker på sociala-medier, vad skriver våra barn…

Föreställ er att ni varje dag vet att när ni kommer till skolan eller arbetet kommer bli utsatta för kränkningar och mobbning av era klasskompisar eller arbetskollegor, att varje dag ha en klump i magen och att varje dag komma hem och bara gråta, vara fullständigt uppgiven och rädd, utan hopp och utan mod att veta hur ni ska klara av nästa dag.

Att veta att jag på nytt blivit kallad för hora, du är så jäv-a ful, du är värdelös, att veta att det tas bilder på dig som skickas runt i klassen eller bland kollegor med djupt kränkande kommentarer om dig och din personlighet, att veta att dina lärare/rektor eller chefer på arbetsplatsen inte tar tag i mobbarna. Detta är vardagen för många elever.
Att som förälder veta att jag på nytt måste prata med lärare/rektor för att få hjälp utan gehör, att som förälder veta vad min dotter/son kommer utsättas för och inte få gehör eller hjälp från skola, att som förälder tvingas hålla din dotter/son hemma för att ansvariga på skolan ej agerar, att som förälder själv få ta beslut och agera för att byta skola, att andra föräldrar inte engagerar sig…

Till er alla som utsätts, till alla föräldrar, lärare och till alla elever som vågar säga ifrån… fortsätta kämpa, fortsätta skrika på hjälp, fortsätta visa mod och engagemang. För er som är utsatta och för det mod ni visar, för ert engagemang och för att ni i flera år kämpat för att få gehör från ansvariga så kan jag bara säga att ni är inte ensam, ni har gjort allt ni kan för att ansvariga ska lyssna, ni har inte fått den stöttning som ni borde få av ansvariga, fortsätt kämpa!

Till ansvariga lärare och rektorer på Rydsbergsskolan så måste ni nu ta tag i den mobbning som elever utsatts för, ni måste gå från fina ord om visioner, att fylla hjärna och hjärta med trygghet, självkänsla och framtidstro till handling. I många fall så har ni helt misslyckats. Ni måste nu gå från vision, från fina ord till handling och markera mot elever som mobbar och kränker att detta är inte ok, detta är inte acceptabelt, detta är inte ett beteende som vi vuxna och elever accepterar. Agera nu!
Till dom elever som mobbar och kränker, ni som kallar andra elever för hora, bögar, idioter, missfoster, ni som skriker könsord efter andra elever, ni som ställer er framför elever och skriker att ”du är så jä-la ful” ni som helt förstört andra elevers självkänsla och självförtroende som individer… SLUTA MED DETTA!!!! Ni har ingen rätt att kränka och mobba en klasskompis, ni har ingen rätt att förstöra en annan människas liv genom era kränkningar.

Det är nu elva år sedan Måns Jenninger tog sitt liv efter sex år mobbning/kränkningar, har vi redan glömt? Har vi inte lärt oss något?

Hendrik Palm

  • Hendrik Palm
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det