• MÅNGA TIMMAR BLIR DET. Knut Östgårds stora hobby är att arbeta i trä och han lägger många timmar på det. Han hugger fram föremålen och skär sedan med verktygen, så att det blir liv i ytan.
  • TRÖTTNAR ALDRIG. Knut Östgård tröttnar aldrig på utsikten över Aspen.
  • STORT SOM SMÅTT. Utanför verkstaden samsas de tillverkade sakerna på hylla efter hylla.
  • MÅNGA SAKER ÄR DET. I Knuts källare finns många trätillverkade saker, som han säljer och ställer ut.

Knut kan inte låta bli att slöjda

Lerum

Redan som liten pojke började han slöjda i trä och i mogen ålder blev han hemslöjdskonsulent med många projekt bakom sig.
Knut Östgård är en idéspruta och den som bland annat såg till att Slöjdtåget drogs genom Sverige.

– Vi körde tre vagnar fulla med snickerier, men vi gav även allmänheten möjlighet att själva jobba i trä, berättar han.

– Lerums station var första anhalten och vi stod där en vecka. Slöjdtåget blev en omtyckt riksutställning, som kördes i mitten av 90-talet

Knut Östgård är född 1944 i en liten by 13 mil norr om Narvik. Han växte upp med sju syskon på en bondgård och redan som ung hjälpte han pappan att snickra på saker, bygga hus och fiska.

– I Norge är det brukligt att det är den äldsta sonen som ärver gården, så det gjorde min bror.

– Jag flyttade ut, och åkte till Lerum för att hälsa på min syster som bodde här. Jag blev kvar och började arbete på en fabrik i Lerum som bland annat tillverkade kapsyler och tuber.

Träffade kärleken

Knut blev kvar i fabriken i två år och under den här tiden hände något fantastiskt. Ann-Marie klev in genom dörren.

– Vi fick ögonkontakt direkt och efter några dagar hade vi den första dejten. Vi gick till Aspens badstrand och badade. Efter det var vi ett par och efter något år gifte vi oss.

Den första tiden bodde paret i en etta på 24 kvadratmeter på Lagman Eskils väg. De ägde inte mer än ett köksbord, stolar och en bäddsoffa.

– På den tiden lånade man inte pengar för att köpa saker, utan man tjänade ihop dem och köpte ingenting om inte pengarna fanns, konstaterar Knut.

Efter något år hade paret råd att köpa en lägenhet på Lindvägen, som de ansåg var väldigt stor. Hela 49 kvadratmeter.

– Jag har ju alltid varit förtjust i att snickra, så när vi bodde i lägenheten snickrade jag leksaker till vår son i en skrubb i källaren, men det blev helt annorlunda när vi flyttat till huset.

Det var 1968 och sonen hade hunnit bli två år. Ann-Marie var uppvuxen på samma gata och huset de hittat var perfekt. De funderade dock på hur de skulle möblera det, men med åren löste det sig av sig självt. Att flytta därifrån, nu på äldre dagar, har de ingen tanke på.

– Jag kan inte lämna utsikten vi har över Aspen och här är så väldigt vackert. När jag är borta längtar jag hela tiden hem.

Omskolade sig

Under de första åren med sin nyblivna fru arbetade Knut som rörläggare, men då han fick en lösningsmedelsskada startade han hem­slöjdssnickeri och byggde upp sin verkstad i det som tidigare var ett garage. Efter några år tog han steget och omskolade sig till hem- slöjdskonsulent och fick jobb i Älvborgs län.

Knut visade sig vara en riktig idéspruta och projekten avlöste varandra. Förutom Slöjdtåget var han idégivare till projekten Ur Björk och Från rot till bark.

Björken har alltid varit en central del i Knut Östgårds liv. Den fanns överallt i hans barndom, och alla köksredskap gjordes i björk, eftersom den inte luktar.

– Björken är det trädslag som jag gillar allra bäst, säger han.

– Projektet Ur Björk var något av en dröm för mig.

Ur Björk handlade om att fälla en björk, som visade sig vara 25 meter hög och 30 centimeter i grov i diameter. 22 slöjdare var med i projektet och de hade sex månader på sig att göra så många saker av sin träbit som möjligt. Totalt fick de ihop närmare 400 föremål. Utställningen visades under tre och ett halvt år.

Valde ut en gran

Knuts nästa projekt som hemslöjdskonsulent var Från rot till bark.

– Det slog mig att nu har vi arbetat med lövträd, så varför inte göra samma sak med barrträd? Den här gången var det granen det handlade, men syftet var inte hur många saker projektet kunde tillverka, utan vad man kan använda granen till.

– Vi valde ut en gran som vi arbetade utifrån och det var mycket inspirerande att gå ut i skogen och välja den gran vi skulle slöjda med.

Projektet startade 2016 i Ljungby och pågår fortfarande. Utställningen är för tillfället bokad till 2021.

Vid sidan om hemslöjdskonsultandet har Knut ägnat timmar i sin verkstad där han tillverkat en mängd träsaker, som han ställt ut i samtliga nordiska länderna. Han har också varit Sveriges representant på de Nordiska svarvträffarna, som ett år hölls i Skottland.

– Jag har aldrig lärt mig engelska, men Ann-Marie översatte en text jag skrivit och jag satt i min verkstad och läste högt för att lära mig hålla talet.

– När det var min tur att göra det i Skottland, satt de andra som fågelholkar och förstod ingenting. Det gjorde de först när jag tog fram en träbit och mina verktyg.

Haft många elever

Knut har under åren haft en mängd slöjdkurser och många är de elever som lärt sig slöjda med hans hjälp.

Idag är han pensionär, men slöjdar fortfarande gärna i färskt trä och då naturligtvis gärna i björk.

– Jag är väldigt förtjust i naturen över lag. Vi tar gärna med oss en kaffekorg och sätter oss i skogen och lyssnar på bäckarna och tystheten.

De norska fjällen lockar också, så familjen åker dit några gånger om året. Tidigare åkte Knut skidor, men idag njuter han bara av den storslagna naturen.

– Vi är också med i Aktiva seniorer, som är en suverän förening. För några år sedan börjde vi spela boule och bridge, som vi gör två gånger i veckan. Ett bra sätt att hålla huvudet igång.

För några veckor sedan fick Knut förfrågan om att visa upp några av sina träföremål i lokalen på Floda torg, som Decembergruppen för tillfället disponerar. Tidigare finns där målerier och foton, men inte träföremål.

– Det är naturligtvis jättekul att de frågade mig. Jag ser fram emot att visa upp mina saker.