Med loppisen hjälper hon fattiga fiskare i Sri Lanka

Gråbo

Sri Lanka fångade Birgit Json Rytterhags hjärta redan på 1970-talet. När hon gick i pension ville hon göra skillnad i landet. Så har det också blivit, hennes loppis har byggt ett hem till en familj och är på god väg mot nästa insats.

Birgit Json Rytterhag är en kvinna som trivs när det händer saker. Ett halvår efter att hon gick i pension fick hon nog av att gå sysslolös och startade Gråbo second hand – för att hjälpa fattiga fiskare på Sri Lanka.

Efter att butikshyran är betald går alla pengar till välgörenhet. Sedan starten i november 2015 hon fått in 115 000 kronor genom att personer har skänkt saker som andra sedan har köpt. Det finns också sponsorer som stödjer projektet utan att handla.

Birgit har varit på Sri Lanka flera gånger. Första gången var 1974, ett par år efter att landet hade bytt namn från Ceylon. Hon beskriver det som ett andra hemland, med oerhört vänliga och fina invånare.

Under 1980-talet var hon där en längre period och gick en akupunkturutbildning. Under tiden hon var där började inbördeskriget sprida sig till hela landet från att tidigare ha varit koncentrerat till de norra delarna.

– Jag tog bussen till kursen varje dag, och när jag kom hem till Sverige såg jag på nyheterna att de hade sprängt just den terminalen som jag alltid stod och väntade på bussen vid. Väldigt obehagligt, säger hon med emfas.

Tragedi

Sedan drabbades landet av ytterligare en stor tragedi. Under tsunamin 2004 dog cirka 50 000 invånare. Det var flera av Birgits vänner som var bland dem.

Det följde en period när hon hade fullt upp här hemma och inte åkte till sitt andra hemland. Men för några år sedan, efter att hon hade beslutat sig för att starta loppisen, tog hon med sig maken Anders till önationen för att hitta ett projekt att satsa pengarna i.

– Det var första gången han var i Sri Lanka så det var roligt att få visa landet för honom, konstaterar hon.

Fiskarfamilj

En av Birgits vänner, Densil, visade dem olika potentiella ställen som kunde behöva hjälp.

– Vi var bland annat och tittade på befintliga äldreboenden och barnhem. Men med deras mått mätt fungerade de ändå väl, säger hon och fortsätter:

– Densil växte själv upp i en fiskarfamilj och han visade hur en del av fiskarna hade det. Det är många som har det väldigt svårt.

Birgit visar bilder på skjul som inte håller tätt, vare sig i tak eller väggar. En familj, som hade två små pojkar och en tredje på väg, var i särskilt stort behov av ett nytt hem. Det blev första projektet.

– Det var helt fantastiskt när vi kunde lämna över huset. Särskilt fint var det att se barnens lycka, säger hon med ett leende.

Hon var på plats under det sista av byggnationen. Det var bara en person som hade betalt för sitt arbete, i övrigt bestod arbetskraften av grannar som hjälpte till ideellt.

Teamet bakom Gråboprojektet bjöd alla som hade hjälp till med husbygget på en fest med mat och dryck när det var klart. Birgit berättar också om en lokal tradition som anordnades när huset var färdigt. De lade en plåt på golvet innanför dörren, och på den placerades ett lerkrus som hon skulle hälla mjölk i. Sedan tände de eld under kruset så att mjölken kokade upp och rann ut. Ju längre ut mjölken rann desto bättre lycka skulle familjen få.

Rann den ut långt?

– Ja, jättelångt. Men så är det ju med mjölk som kokar över, säger hon med ett skratt.

Birgit är född och uppvuxen i Gråbo. Efter att ha gått ut skolan började hon arbeta på Einar Samuelssons i grusgropen.

– Jag blev gravid när jag var 16 år. Och efter att min dotter föddes slutade jag arbeta, så var det på den tiden, konstaterar hon.

Gråbogrillen

Efter ett tag hemma ville hon dock ta körkort. För att få in pengar till lektioner jobbade hon extra på Gråbogrillen. Detta gav mersmak. Under 1970-talet arrenderade Birgit Lilla kiosken i Gråbo. I början jobbade hon själv, sju dagar i veckan. Efter ett tag sade dotterns pappa upp sig från sitt jobb och började också arbeta i kiosken. De delade på arbetsdagen. Ännu lite senare hade de även en anställd.

Det var roligt men tungt.

Birgit överlät verksamheten till några andra i slutet av 1970-talet. Därefter tog hon ett sommarjobb på Floda säteri, som då var ett annex till Lillhagen med svårt psykiskt sjuka patienter.

– Det var där jag först kom i kontakt med vården. Och trivdes väldigt väl med att arbeta i den.

När dottern var i tonåren utbildade hon sig först till undersköterska och sedan till sjuksköterska.

Hon separerade från sin man. Nuvarande maken Anders träffade hon på en tillställning i mitten av 1990-talet. Han var ensamstående pappa och i och med den nya relationen fick Birgit en till dotter.

I början av 2000 talet byggde paret ett hus tillsammans i Gråbo och flyttade ihop i det. Därefter har mycket av fritiden gått åt till att greja med huset och trädgården.

I sin vårdkarriär har hon jobbat en hel del som enhetschef, bland annat på Mogården i Gråbo när det var hjärt- och lungrehabilitering där. Senaste arbetsplatsen var ett äldreboende i Skepplanda, och även där var hon enhetschef. Det var ett stort boende med 65 anställda och 52 boende.

veckansluncher