• Ett hem. Det är vad familjen önskar sig. Foto: Privat
  • Hoppas. Barnen Mansour och Mourad trivs i Stenkullen och önskar att de skulle kunna bo här igen. Foto: Privat

Barnen mår allt sämre utan egen bostad

Kommunen

Sedan i somras bor Hanna Alattasi och hennes familj på vandrarhem. Men det är otryggt och barnen mår sämre och sämre, nu hoppas hon att någon kan tipsa om en ledig lägenhet någon stans i kommunen.

Kriget i Syrien innebar att Abdul Rzzak och hustru Hanna Alattasi och deras barn Mansour och Mourad bestämde sig för att fly. Abdul tog sig till Sverige medan Hanna stannade kvar i väntan på att han skulle ordna tillvaron i det nya landet.

– Vi kunde inte bo kvar i Syrien, kriget var fruktansvärt. Min pappa dog framför ögonen på mig och min son, säger Hanna och fortsätter:

– Men hela min familj kunde inte fly med en gång, dels hade vi inte pengar så att alla kunde ta sig ur landet på samma gång och dels ville vi att Abdul skulle ha ordnat jobb och bostad in-nan vi kom hit.

Abdul studerade, fick praktik på skatteverket och arbetar idag på Autoadapt. Han ordnade också en andrahandslägenhet till sig själv och sin familj på Ölslanda gärde i Stenkullen.

Började bra

Därefter kom Hanna och barnen till Sverige. Mansour, som är sju år, går i Stenkulans skola och Mourad, som är tre år, går på Stenkulans förskola. Hanna utbildar sig till undersköterska på Medlearn i Lerum.

I början var allt bra. Det var dock så att andrahands- kontraktet löpte ut och paret lyckades inte hitta någon ny lägenhet. Istället fick de ett rum i vandrarhem. Sedan i somras har de bott på vandrarhem på fyra olika platser i Göteborg och nu bor de på ett i Partille.

– När vi bodde i Göteborg hade vi inbrott två gånger och en gång kom en berusad man in i rummet när vi låg och sov, barnen blev livrädda och började skrika, säger Hanna.

Vid det första inbrottet blev de av med en del kläder, till exempel barnens overaller, och en ipad. Vid det andra tillfället tog tjuvarna samtliga tillhörigheter.

– Vi hade ingenting kvar, inte ens kläder. Vi hade på oss våra pyjamasar när vi gick och handlade nya kläder, säger hon uppgivet.

De har ett rum med två smala sängar. Hanna och de två barnen sover i sängarna medan Abdul sover på en madrass på golvet.

Söker hjälp

Familjen har sökt hjälp från Lerums kommun men upplever inte att de blir tagna på riktigt allvar och lyssnade på.

– Jag berättade för dem att vi är i fara och vill ha hjälp. Men tyvärr verkar det som att de inte bryr sig. Vi blir skickade mellan olika enheter utan att någon tar ansvar, säger Hanna.

Bostadssituationen har inneburit att barnen mår dåligt.

– Min son vill inte prata med andra barn, han är bara med vuxna. Och treåringen är ofta ledsen. Jag tror att det beror på att barnen är otrygga, säger hon och fortsätter:

– Häromdagen sa min son ”mamma, jag är sämre än mina kamrater”. Jag frågade vad han menade och han sa att de har egna rum och leksaker. Det kändes fruktansvärt. Och det enda jag kunde säga var att vi ska ordna så att han också får ett rum med leksaker.

Vad vill du ska hända?

– Jag vill att vi ska få en lägenhet, jag vill att mina barn ska må bra igen.

Söker bostad

Hon är noga med att poängtera att hon vill att familjen ska klara ekonomin själva.

– Om vi har en lägenhet är det lättare för mig att ta extrajobb, för då behöver jag inte oroa mig för att barnen är på vandrarhemmet.

Hon och maken har letat lägenheter utan att lyckas.

– Det är till och med svårt för svenskarna att hitta bostad så det är väl inte konstigt att det är ännu svårare för oss.

veckansluncher