Kära medborgare, ni har mandadet

Debatt

Svensk migrationspolitik engagerar, det råder det inga tvivel om. Hastig samhällsförändring väcker känslor och engagemang, så också i vår kommun.

De senaste åren har vi kunnat följa hur migrationen till Sverige accelererat samtidigt som migrationspolitiska överenskommelsen och oförmågan att tillämpa utlänningslagen och Dublinförordningen, gjort att mottagandet kraftigt försvårat handläggningstiderna. Detta har medfört att assimilering av nyanlända och förmåga till arbete blivit ännu svårare. Samhället glider isär och det goda folkhemmet verkar mer avlägset än på mycket länge samtidigt som kostnaderna för integration och migration ökar i kommunerna.

Vilket är då vårt och våra knappa 42 000 invånares ansvar i en orolig tid? Frågan är inte hur kommunen ska klara sitt åtagande utan ­istället bör frågan ställas vilket åtagande vill vi, kan vi klara av att ta? Idag har vi en skyldighet enligt lag att erbjuda ensamkommande plats i kommunen, vilket i sig inte behöver vara fel i mindre skala, men mot bakgrund av att driva igenom den skyldigheten genom att gå förbi den kommunala självstyrelsen, skuggar den skyldighetens legitimitet. Nu ser vi konsekvenserna av skulder och en otrygg tillvaro och en sämre skola samt nedskärningar i välfärden

Vi har tidigare pratat om vikten av realistiska målsättningar och veterligen har vi aldrig levt upp till åtagandet om att ta emot så många nyanlända i kommunen. Med dagens mottagande måste vi köpa platser i andra kommuner för att ha någonstans att placera de nyanlända då vår egen mottagningsförmåga inte är anpassad efter avtalet. Det leder oss fram till följande slutsats:
– Det är hög tid att fråga oss om avtalet, vilket vi kan och bör se över, eftersom vi inte kan möta det med kraven som ställs på oss som kommun, framförallt gällande bostadsmöjligheter. Anpassar vi åtagandena efter möjligheterna, så ökar också måluppfyllelsen.

Vi måste tala om ett invandringsmottagande som är värdigt och kan bli en resurs för kommunen, och inte hur vi bäst förvarar dem. Man brukar tala om att svensk migrationspolitik är ett tecken på öppenhet och solidaritet, men att låta människor bo i anläggningar frikopplade från samhället är inte en solidarisk flykting­politik, snarare en ansvarslös migrations- och integrationspolitik. Lerum bör inte förutsättningslöst anamma en sådan utveckling utan snarare agera i den utsträckning vi har möjlighet att klara av långsiktigt och om möjligt bidra till återvandring.

Ralf Dahlgren (SD)
Ledamot kommunstyrelsen
Per Hassel (SD)
Styrelseledamot