Kulturskolans lokaler – Ingen rolig historia

Debatt

Rubriken är tagen från en jubileumsskrift från 1989 då Musikskolan firade 30-årsjubileum. Författare är ­Anna Lena Telander som var lärare i sång och blockflöjt och dessförinnan elev i musikskolan.

Skriftens källmaterial har, enligt Anna Lena framför allt varit de verksamhetsberättelser som musikledaren varje år lämnat in till sin huvudman. Först får man läsa historik om skolstyrelsens beslut och bildandet av Musikskolan Lerum hösten 1959. Antal elever, avgifter, instrument o.s.v. Vid nyåret 1968/69 bildades Lerums storkommun genom sammanslagning av de tre kommunerna Lerum, Skallsjö och Stora Lundby och då slogs också de tre musikskolorna ihop. Anna Lena har delat in skriften i olika kapitel såsom Musikskolan i vardagen, Pengar, Den utåtriktade verksamheten. Så har vi kapitlet Lokaler – ingen rolig historia.

1965 får musikskolan egen expedition i Frödingsgårdens övervåning. Undervisning i olika klassrum sker i kommunens skolor. 1969 får man tillgång till hela Frödingsgården. Expeditionen flyttar till fritidskontorets ”villa”. 1970 – 1972 får man lokaler i gamla apoteket. Därifrån flytt till Holland House. 1978 var ett bra år. Nyrenoverat Holland House, Frödingsgårdens övervåning och Västergården (gamla kapsylfabriken). I den sistnämnda rymdes expedition, sammanträdesrum, instrumentförråd, notbibliotek och en ordentlig orkestersal. Men efter två år övertog gymnasiet Västergården. Expeditionen flyttade då till den gamla polisstationen och ungdomssymfonin till Rydsbergskolan vilket betydde packa upp och packa ihop notställ, stolar m.m. Efter ytterligare ett år behövde gymnasiet också Holland House. 1989, när Anna Lena skrev detta hade Musikskolans expedition flyttat till Torpskolan, där det fanns tillgång till en mindre orkestersal och några undervisningsrum.

Nu, efter nära 30 år (60-årsjubileum nästa år) konstaterar jag att lokal­situationen är sämre! Kulturskolan tvingades lämna Torpskolan och flytta till Ekollonvägen vid Rydsbergskolan – en tillfällig lösning för c:a 15 år sedan. Stenkullens gamla skola, som inrymde både dans- och dramasal, brann ner. En tillfällig lösning blev en barack bakom gymnasiet. Ungdomssymfonin åter till Rydsbergskolan där man möblerar och packar upp och ner.

Hur ser det då ut i de övriga kommundelarna? I Gråbo hade man tills för ett par år sedan tillgång till Bygdegården. Inte längre. I Floda lada bedrivs fortfarande undervisning på övervåningen. En tid när nya skolor byggdes, fick musikskolan egna små rum att disponera. Men dessa är i stort sett borta. När vi gästades av lärare från andra Kulturskolor under gemensamma studie­dagar kände jag stolthet över vår verksamhet, men skämdes över våra långvariga tillfälliga lösningar. Personalrummet alldeles för trångt, inget sammanträdesrum, långt till lunchställen. Fast inte är väl det jag som ska skämmas?

Iréne Johansson
Pedagog emeritas