• Foto: Carina Svensson
  • Kuriosa 1: samlar på tomtar, har ett drygt femhundratal varav många är gamla. Intresset ärvdes av en betydelsefull morbor, Willgott Johansson.
  • Kuriosa 2: åkte till Fernando de Noronha i Brasilien första gången 1996. Bent-Olof fick mängder av vänner och sedan dess yillsammans med hustrun återkommit mängder av gånger och byggt allt starkare relationer med lokalbefolkningen.
  • Kuriosa 3: Bengt-Olof växte upp på Elinsborg, namngett efter hans mormor Elin. Huset ligger på Laggarns väg. Det var Bengt-Olofs morfar Holger Johansson som flyttade husets timrade stomme från Espelund vid Högsboholmsvägen i Floda och byggde sedan huset åt honom själv och Elin 1918.

Övermästaren gillar vänskap och utveckling

Lerum

Stagnation är inget för Odd Fellows nya övermästare Bengt-Olof Fagerström.
Han trivs när han lär sig nya saker och tycker också om att känna sig själv och nya och gamla vänner bättre.

Bengt-Olof Fagerström är ny övermästare i Odd Fellow.

Hur känns det?

– Mycket trevligt och stimulerande. Jag känner tacksamhet över det förtroende jag fått.

– Men det är även en utmaning. Jag kommer göra allt för att dessa år ska bli så bra som möjligt för logen, dess utveckling och att vi ska vara mer synliga även utanför Odd Fellowsgårdens väggar.

Som övermästaren är han vald att leda Odd Fellowlogen Brynte Birgersson Lillie i Lerum och dess verksamhet under de kommande två åren. Rollen kan liknas med att vara föreningsordförande.

Bengt-Olofs engagemang började med ett möte med en vän en kväll 2008. Han och hans hustru Susanne var på Aludden för att äta och där träffade de Qlaez Wennberg, som var på restaurangen med några vänner. Lerum Aspen Rotaryklubb skulle precis starta och efter restaurangkvällen ringde Qlaez till Bengt-Olof och frågade om inte Rotary kunde vara något för honom. Det var det. Och Bengt-Olof blev invald.

– Jag är typen som engagerar mig när jag går med i något, och jag har varit med i styrelsen, olika kommittéer och har även varit president. I Rotary träffar man vänner, nätverkar och arbetar med välgörenhet, det passar mig väldigt bra. Under tiden jag var president drog till exempel Christina Lundin igång sitt menskoppsprojekt Ruby Cup, och jag är med i gruppen som arbetar vidare med det projektet.

Även Odd Fellow

Det dröjde inte länge förrän samma Qlaez frågade Bengt-Olof om inte Odd Fellow kunde vara något för honom.

– Jag fick lära mig vad Odd Fellow står för, och tyckte direkt väldigt mycket om det. Här finns sann kärlek och vänskap, det är en trygghet att veta att man finns här för varandra om något skulle hända. Sedan arbetar vi dessutom också med välgörenhet.

Bengt-Olof blev invald även i Odd Fellow.

Livet på landet

Han trivs mycket bra i Lerum och med att vara en del av samhället och har sina rötter här. När Bengt-Olof berättar om sin barndom är det en idyll han beskriver. Hans morfars far Albin Johansson styckade av tomter från sin fastighet Hallegårdshage vid nuvarande Laggarns väg och gav varsin tomt till sina fyra barn, som byggde var sitt hus på dem. Bengt-Olofs familj bodde i ett av husen, Elinsborg, tillsammans med mormor, eftersom morfadern hade dött.

– Det var härligt, det var landet, det var fritt och det var många kompisar. Mycket lek, glam och stoj. En positiv barndom, summerar han.

På somrarna hjälpte barnen bönderna med att härsa hö.

De första skolåren gick Bengt-Olof i Dergården, sedan i Lilla Dergården, före detta Kyrkskolan, och därefter i Torpskolan.

– Jag kommer så väl ihåg när de byggde motorvägen. Det var oerhört spännande att stanna och titta på vägen hem från skolan. Mamma måste ha undrat vart vi hade tagit vägen många gånger. Vi kunde stå och se på arbetet tills det mörknade, säger han med ett leende.

Han sommarjobbade på Järnbolaget, järnaffären i Lerum. Där upptäckte han att han tyckte väldigt bra om att arbeta med människor. Och han fortsatte att arbeta med människor under hela sitt yrkesliv.

Efter Torpskolan gick Bengt-Olof tvåårig fackskola i Göteborg. Därefter blev han den första manliga kontoristen på Televerkets distriktskontor i Göteborg. Det tog dock bara ett år innan han istället började arbeta som telemontör, på den tiden satte inte folk upp sina egna telefoner utan det gjorde en speciell montör.

Arbete med unga

När det var dags för militärtjänstgöring gjorde han vapenfri tjänst, eftersom han inte vill döda. Han var fritidsledare i Järfälla, och fick mersmak.

Efter lumpen valde Bengt-Olof att studera till fritidsledare och arbetade sedan under många år på fritidsgården i Gråbo.

– Vi hade fin kontakt med både ungdomarna och deras föräldrar. Föräldrarna ställde upp och hade lördagsöppet, säger han och fortsätter:

– Jag tror inte att nedmonteringen av fritidsgårdarna är bra, dessutom tycker jag att det var ett dåligt beslut att flytta gårdarna till skolorna. Ungdomarna har varit på skolan hela dagen då kan det vara bra att fritidsgården är någon annan stans.

Det händer att han stöter på ungdomarna.

– Det är väldigt roligt när de kommer fram och snackar minnen. En del har det inte gått så bra för, och det är tragiskt, men det är väldigt positivt att få höra att verksamheten betydde något.

Efter några år slutade han för att först arbeta som fritidsintendent och sedan vara med och bygga upp kommunens IT-sektor. När han tog sig an den tjänsten kunde han inte särskilt mycket om datorer. Men han var beredd att lära sig.

– Det var spännande. Lerum var tidigt ute med datoriseringen. Vi var först med att ta hem ekonomisystem. Och vi var också väldigt tidiga med att ta hem personalsystemet med mejl.

Trivs som pensionär

Sedan fick han frågan om han ville börja jobba som säljare på ett företag som sålde datorprogram, och det ville han. Han arbetade som säljare inom IT-världen fram till pensionen.

– Det var jättehärligt att gå i pension. Att jag känner så beror säkert på att jag har fullt upp med familj och engagemang.

Sin stora kärlek, Susanne, träffade Bengt-Olof 1977. Han var engagerad i SMU-scouterna och letade ledare till ett evenemang när han fick tag på Susanne från Alingsås. De träffades i augusti, förlovade sig i december och gifte sig i maj året därpå.

– Man kan säga att det bara sa klick, som kungen sa. Det tog bara någon vecka från det att vi träffades tills vi var ihop. Det bara funkade, personkemin stämde. Och i år firar vi 40-årig bröllopsdag.

Efter två år kom första barnet, en son och därefter två döttrar. Nu har de även barnbarn.

– Jag är oerhört tacksam för att Susanne gjorde ett så fantastiskt jobb hemma när barnen var små. Jag var kanske lite väl engagerad i föreningsverksamhet och jobb, säger han och fortsätter:

– Nu har vi barnbarn och det är helt otroligt, livets efterrätt. Det är jättekul att vara farfar och morfar.

Som nygifta bodde paret i Alingsås men efter några år gick flyttlasset till Lerum, först till en lägenhet på Lerum Andersvägen sedan ett radhus på Nyebrostigen och därefter till villan på Södra Häcksjöbäcksvägen, och där har de blivit kvar.

– Vi har trivts. Trots att det är på fel sida motorvägen, säger han med ett skratt.