Foto: Ann-Charlotte Edgar
Susanne Schemper är strålande glad att hennes debutroman Osynlig närvaro nu ligger i handeln.
Foto: Ann-Charlotte Edgar
Susanne Schemper är strålande glad att hennes debutroman Osynlig närvaro nu ligger i handeln.

Susanne släpper debutroman

Lerum

För två år sedan var Susanne Schemper överlycklig då hon debuterade i Älskanoveller. Även förra året och i år blir hon publicerad i novellsamlingen.
Idag strålar hon ännu mer då hennes debutbok Osynlig närvaro inom några dagar finns i handeln.

– Det är svårt att ta in att boken ligger klar, men det är nära nu, säger den strålande Susanne.

– Även om jag håller den i min hand finns den inte på riktigt förrän boksläppet på fredag.

Susanne berättar att hon inte jobbat direkt målmedvetet med Osynlig närvaro, utan att det mer har varit en dröm om att den skulle publiceras. Att hon under några år levt med boken på egen hand, men nu är redo att dela den med andra.

– Jag har ju alltid skrivit noveller och tycker om det eftersom det uppstår snabba lösningar och belöningen till mig själv kommer snabbt.

– Att skriva en hel bok har varit en utmaning och för mig har det varit lite svårare att skriva långt.

Men uppslagen och idéerna verkar aldrig sina i Susannes huvud. Hon har alltid med sig ett block där hon antecknar tankar som kommer till henne var hon än befinner sig.

– Jag får inspiration från allting. Från händelser som sker och från människor jag möter. Att skriva är för mig kreativ gymnastik för hjärnan. Det kliar i huvudet och i fingrarna om jag inte får skriva.

Petrus föddes i tanken

Redan under skoltiden var favoritsysselsättningen att skriva uppsatser och Susanne fick mycket beröm, men det var först för några år sedan som hon tog tag i det på allvar och började en skrivkurs. Plötsligt hade Petrus, en av huvudkaraktärerna i debutromanen dykt upp i hennes tankar och snart visste hon vad boken i stora drag skulle handla om.

– När jag hade skrivit en tredjedel kände jag att någon borde läsa det så att jag skulle ta ställning till om jag skulle fortsätta att skriva.

– Det var jätteläskigt, men jag lät min syster läsa den och när hon konstaterade att ”det är som en riktig bok”, visste jag att jag var på rätt väg.

Susanne skrev klart det första utkastet, men kände att hon inte var riktigt nöjd. Hon tog hjälp av en lektör och fick ordning på det som hon kände kunde bli bättre. Samtidigt fick hon ett skriv- stipendium på 10 000 kronor från Jonsereds trädgårdar och en månads skrivartid i Villa Martinsson.

– I februari månad satt jag varje eftermiddag i Villa Martinsson och gjorde slutarbetet på boken. Två månader senare hade jag skrivit kontrakt med mitt bokförlag.

Psykisk thriller

Susanne beskriver sin debutbok Osynlig närvaro som lite obehaglig även om det inte sker några mord. Den utspelas på en vanlig arbetsplats och handlar främst om två personer. Petrus och Martina.

– Petrus var den första karaktären som kom till mig och han är en udda enstöring som lever ett ensamt liv, men som förändras i takt med att han blir mer och mer fascinerad av Martina, som är snygg, säker och framgångsrik.

Martina ser främst till sina egna behov och bryr sig inte om arbetskamraterna om hon inte kan ha någon nytta av dem. När Petrus väl kommer till insikt om att han är osynlig för Martina sätts hans känslor i spinn på ett sätt han aldrig tidigare upplevt. I förödmjukelsen och besvikelsen växer tankar på hämnd och han närmar sig Martina på ett sätt som påverkar henne mer än han inser. Hon börjar misstänka att någon bevakar henne och känslan blir mer och mer verklig. Hon har ingen aning om vem det är och när hon låter rädslan ta över förändras hennes tillvaro snabbt.

– Jag känner mig nöjd med slutresultatet, konstaterar debut­romanens författare.

– Nu hoppas jag förstås att den blir läst.

Världen lockade

Susanne är uppvuxen i Halmstad, men direkt efter gymnasiet kände hon att något annat lockade. Hon började i Israel där hon arbetade på en kibbutz och sedan reste hon runt med organisationen Up with people under ett år.

– Efter det kände jag att det var dags att skaffa mig en utbildning, så jag utbildade mig till reseledare i Spanien.

– Den utbildningen har jag haft nytta av i många sammanhang. När jag blev erbjuden ett jobb på ett kryssningsfartyg tackade jag ja och blev bland annat personal­ansvarig.

– Båten var i världsklass och vi var runt i USA och Karibien. Under en grå dag i Lerum kan jag längta tillbaka.

Träffade sin man

Susanne blev kvar på båten i fem år och det var också här hon träffade Ian, som skulle bli hennes man.

– Ian kommer från Zimbabwe, så när vi fick möjligheten att driva ett golfhotell i bergen i hans hemland, bestämde vi oss att flytta dit.

– Hotellet hade gott rykte och vi hade många internationella gäster, men vi jobbade dygnet runt, så det var slitsamt.

Susanne minns tiden som fantastisk, men när det efter ett år blivit oroliga tider bestämde sig paret för att flytta till Sverige. De bosatte sig i Göteborg, men efter några år blev det Lerum istället.

– Vi upptäckte Lerum när vi en dag för många år sedan var och badade i Aspen.

– Det passade oss utmärkt eftersom vi bildat familj.

Utvecklade skrivandet

För några år sedan tog Susanne Schemper tjänstledigt för att utveckla sitt skrivande. Under den tiden hamnade hennes text i novellsamlingen 30 nyanser av saknad.

– Sedan jag gick skrivkursen för några år sedan har jag skrivit varje dag och är nog lite beroende av det. Jag har alltid skrivit små saker för mig själv, men aldrig delat med mig av dem, sa hon inför novelldebuten.

Som utvecklingsledare i Göteborgs stads idrotts- och föreningsförvaltning blir det en hel del skrivande i arbetet, men det riktiga startskottet kom med skrivarkursen.

– I början var det jobbigt att läsa upp min text högt för de andra deltagarna. Det kändes som att hoppa från ett stup.

Den ena kursen ledde till den andra, som också blev väldigt givande för Susanne. Hon studerade också kreativt skrivande på distans och fick blodad tand.

– Jag har alltid små historier i huvudet och jag kände att jag måste få ordning och struktur på det. Visst var jag lite orolig eftersom jag inte fick någon inkomst, men det var verkligen rätt beslut att ta.

– Det var även under den tiden som tankarna om boken föddes.

Svårare att skriva långt

Susanne säger att just novellskrivandet passar henne eftersom det inte tar så lång tid. Det blir en kort inledning, komma igång med historien, hitta höjdpunkten och knyta ihop säcken.
Hon började skicka in sina noveller till alla skrivartävlingar hon hittade, men det tog ett tag innan det hände någonting. Sedan ringde veckotidningen Allers och ville köpa en novell av henne.

– Det var naturligtvis jättekul och jag fick lite betalt. Men det roligaste var när jag för tredje gången skickade in mitt bidrag till Älskanoveller och blev uttagen att vara med i det årets novellsamling.

Håller inte tal

Men på fredag blir det alltså ett annat släpp. Osynlig närvaro släpps i bokform och inom kort finns den även som e-bok och som ljudbok. Boksläppet firar Susanne med öppet hus på Göteborgs litteraturhus dit hon bjudit in släkt och vänner.

– Den som förväntar sig ett tal ska inte göra det, säger hon och fortsätter:

– Jag klarar nog inte av det för antingen börjar jag gråta eller så börjar jag fnissa hysteriskt.

ANN-CHARLOTTE EDGAR

veckansluncher