• Fynd. Den här bägaren i äkta silver fyndande Peter på Floda second hand.
  • .
  • Stilleben. Askarna är fina men används inte. Ljusstaken från 1700-talet är dock fortfarande ett bruksföremål.
  • Klockor. Andra favoriter är de här Omegaklockorna.
  • Ett gesällprov. Ett gesällarbete från 1987 är ytterligare en klocka som ligger honom varmt om hjärtat.
  • Fascination. Peter tycker mycket om glas, som den här lilla munblåsta flaskan..
  • Arv. Klockan har Peter ärvt från mormor och morfar.
  • Kokbok En riktigt gammal bok med recept, den kommer Peter kanske vis upp när Antikrundan kommer till Nääs slott.
  • Prisvärt. Elefanten, som han köpte för ett par hundra på Floda second hand, är värd flera tusen kronor. Den är gjort av Allan Ebeling för Uppsala Ekeby. Ljusstakarna är från 1800-talet och spegeln från 1700-talet.
  • Omtyckt. Peter tycker om dockor, och den här köpte han på en utförsäljning vid Drottningholms slott.
  • Bästa köpet. Även denna lilla skål kan Peter komma att ta med sig till Antikrundans värderare. Han köpte den för 12 kronor men är idag ganska säker på att den är av äkta silver med brännförgylld insida.

En skattgömma i hemmet

Lerum

Så gott som varje ting och möbel i Peter Lindqvists hem är en skatt för honom.
Och skattjakten har skett på loppisar, auktioner och genom byteshandel.

Peter Lindqvist och hans sambo har ett hem som är olikt de flesta andra. Sakerna finns inte i masstillverkning. Och kan ha funnits i hem efter hem i generation efter generation. I vardagsrummet finns bland mycket annat flera vägg- och bordsur, en större mängd ljusstakar, ett slagbord från 1700-talet och ett egen- ihopplockat allmogeskåp.

– Jag hade överdelen av ett allmogeskåp men ingen underdel, så jag tog en gammal byrå som jag tyckte passade ihop med överdelen och målade så att det ser ut som att delarna hör ihop, förklarar han.

Bytt är bytt

Slagbordet, som är en favorit, fick han genom byteshandel.

– Jag hade en gammal vedlår till salu i min butik i Gråbo. Det kom in en kund som sa att han hade ett bord som han gärna ville byta mot låren. Jag hade sett ett helt fantastisk bord på en ort längre in i landet som jag hade blivit helt kär i tidigare. Men det var för dyrt så jag köpte det inte, han skulle ha 7 500 kronor för det. Det visade sig vara just det bordet som mannen nu ville byta bort. Så jag sa ja utan att se bordet på nytt.

Vilket var mest värt?

– Så här i efterhand är vedlåren värd mer ekonomiskt, men jag tycker oerhört mycket om bordet, svarar Peter.

Han har samlat på sig sina saker under decennier som antikvitetsintresserad, och har även under perioder handlat med begagnade saker. Peter drev sin första loppis i Garveriet i Floda.

– Jag hade all möjlig bröte men så köpte jag delar av ett dödsbo, ett grått 1700-talsskåp, ett slagbord från 1800-talet och en skomakarlampa.

Lärde sig

Han fick mersmak av de fina sakerna.

– Jag sålde dem visserligen med vinst men alldeles för billigt.

Läropengar?

– Ja, och det har blivit mycket mer läropengar sedan dess, svarar han med ett skratt.

I den här vevan fick Peter kontakt med David, som har antikhandel i Lerum.

– Han hade väldigt fina saker och han inspirerade mig. Sedan började jag åka på auktioner och lärde mig även genom att prata med och titta på hur andra handlarna köpte saker. Det är alltid ett bra råd att lära av dem som kan mer, konstaterar han.

Inspirerar andra

Nu är det han själv som inspirerar och sprider sin kunskap vidare till andra intresserade.

Idag har han gedigen kunskap av antikviteter. Efter butiken i Floda startade han en antikhandel i Gråbo, sedan en i Tollered och därefter en i Limmared. Inledningsvis gick försäljningen riktigt bra.

Vilken är din bästa ekonomiska affär?

– Det var en oförskämt bra affär jag gjorde för två år sedan. Jag hade köpt in ett oerhört fint franskt rokokoskåp för 5 000 kronor och en indisk skänk för 1 500 kronor. Senare sålde jag båda för 40 000 kronor.

Med nostalgi

Marknaden var dock hård och nu är han heltidsanställd på Lerums kommun. Idag är antikviteterna bara en hobby. Han tycker dock fortfarande om att gå på auktion och loppis.

Hur föddes intresset?

– Det är nedärvt i vår familj. Vi har alltid gillat loppisar. Sedan tror jag också att det påverkade mig när mormor och morfar dog, de hade fina gamla saker och vi skulle tömma hemmet. Det kändes inte så bra, jag har alltid haft lite separationsångest, svarar Peter och fortsätter:

– Vad det gäller min fascination för klockor så tror jag att urmakaren i Floda hade en roll. Jag tyckte väldigt mycket om att gå in där och höra klockarna ticka.

veckansluncher