Svar till Magnus Bolle

lt-debatt

Tack Magnus Bolle, du han före mig. Har man inga större problem än att gnälla över Växtrum borde man vara en glad och förnöjsam människa. Odlarglädje och dess vedermödor finns ju inbakat i våra gener sedan urminnes tider, ett behov av vår överlevnad rent av.
Så fina är dessa Växtrum i sina varierande former och utsmyckning, tillkomna på näst intill ideell basis. I heta solstrålar och blöta T-shirts gick de och bytte jord och bar tunga säckar hela dagen i Växtrum jämsides med Tingshuset, som ståtar där naket och utsatt, så intimt förknippat med den brutalt nedkapade 100-åriga kastanjen. Bedrövligt!
Växtrum, ja det finns nu life att beskåda på flera platser i Lerum och är till för dig och mig och alla som så vill ha en stund för sig själv eller gemenskap med andra.
Killen jag snackade med, som bar jord i Frödingslunden, framhöll just gemenskapen och samarbetet som motivation till Växtrums skapande – varför ondgöra sig häröver?
I våras var nu nämnda Frödingslunden ett enda stort gnistrande blått hav av scilla – stiligt, vackert och gratis.
Gå dit, njut och gläds. Själv sörjer jag att aldrig hinna se små nyplanterade, nu blommande fruktträden växa upp, så gläds åt det vackra medan du kan – gnällspikar.

  • ELISABETH RABORN