• Foto: Daniel Elfvelin
    Sandra Hawerman och Amanda Svanström.

Nummer två och tre i Superligan

Innebandy

Förr om åren spelade Amanda Svanström och Sandra Hawerman derbyn mot varandra när Floda IBK mötte FBC Lerum. I våras firade de tillsammans när deras IBK Göteborg gick upp i Svenska Superligan och i höst ställs de mot varandra igen när Sandra går till Warberg IC.

Den förra Pixbospelaren Julia Larsson är den enda kvinnliga innebandyspelaren från kommunen som spelat i den högsta divisionen. Men när säsongen börjar i höst finns både den tidigare Flodaspelaren Amanda Svanström och den tidigare Lerumspelaren Sandra Hawerman i var sitt Superligalag. Efter kvalsegern mot Kalmarsund i våras gick deras Göteborg upp från Allsvenskan och nu har Sandra Hawerman skrivit på för seriekonkurrenten Warberg.

Amanda blir historisk som den första kvinnliga spelaren från Floda som lyckas med bedriften.

– Det är sjukt faktiskt, häftigt så klart. Jag visste inte om det förrän pappa som har koll på allt sa det.

Varför blir just du först?

– Jag har funderat lite på varför det är just jag som tagit mig dit. Det är svårt att säga, men jag är alltid den som går hem sist från träningarna för att jag inte kan låta bli bollarna, jag dribblar alltid med bollen mellan övningarna, ger alltid hundra procent och så älskar jag lagsport. Jag tror att det är såna små detaljer som avgör, säger hon.

Pappa ett stort stöd

Stödet hemifrån, inte minst från nämnda pappan Claes Svanström, har också varit viktigt. Hon minns åtskilliga gånger då de rykt ihop när han var hennes tränare i Floda, men han har alltid betytt mycket.

– Jag är verkligen jätte- tacksam och han är som min bästa kompis. Han är alltid med och kollar och är bra på att få mig motiverad. Efter matcherna pratar jag alltid av mig med honom och vi hittar många lösningar i mitt individuella spel.

De tre åren på Lerums innebandygymnasium har hjälpt till mycket med utvecklingen för både Amanda och Sandra och de resonerar även kring faktorn att de inte representerat svenska toppklubbar i ungdomsåren. Något som de tror kan ha inneburit både för- och nackdelar. Till skillnad från många lagkompisar har de inte erfarenheten av JSM-finaler och liknande, å andra sidan fick de tidigt lära sig att ta stort ansvar i klubbar på seniornivå.

– Du var kapten i Floda och jag var inte mer än 13, 14 år när jag började spela med damerna i Lerum och fick snabbt en stor roll när många av de äldre försvann, säger Sandra.

Amanda fick även ta över kaptensbindeln i Partille och under sitt andra år i Göteborg blev hon den gångna säsongen utsedd till assisterande lagkapten.

– Jag tror att jag är bra på att få med alla. Jag hörs mycket och försöker få upp stämningen, säger Amanda.

– Och du pratar med alla. Sitter någon ensam på sargen går du alltid fram, fyller Sandra i.

En kort innebandypaus

Vi träffas i familjen Hawermans trädgård möblerad med en hammock, en grupp med bord och några stolar, samt ett innebandymål som användes till en prickskyttelek när Sandra tog studenten för några veckor sedan. För en gångs skull var innebandyn annars något som hamnade i skymundan för en kort period inför den stora dagen.

– Jag hade hört att det skulle vara mycket kul som hände de sista veckorna i skolan så då fick faktiskt innebandyn stå tillbaka.

På studentuppvaktningen ville hon dock ha ett färdigt svar när släkt och vänner kom med den obligatoriska frågan: ”Vad ska du göra i höst?”. Sandra var därför noga med att signera kontrakt innan dess och snart väntar en flytt från Lerum till Varberg, där hon alltså ska spela med stadens klubb som gör en nysatsning i höst.

– De har rensat ut många äldre spelare och tagit in många unga i samma ålder som jag. Målet är att ta SM-guld inom några år och det är vi unga som är tänkta att bli stommen i det laget. Det känns fräckt att åka med tåget från början på den resan.

Bäddat för kamp

Därmed kommer Sandra och Amanda återigen att vara motståndare, precis som de var när de spelade i Floda och Lerum. På den tiden spelade Amanda center men har nu skolat om sig till back vilket kan öppna upp för intressanta dueller med forwarden Sandra. Deras lag möts redan i den andra omgången.

– Vi ses nere i hörnet, säger Sandra med ett leende.

– Vi hade koll på varandra när vi spelade i Floda och Lerum och nu har vi lärt känna varandra när vi har spelat i samma lag. Det är alltid roligt att möta spelare som man känner, säger Amanda.

– Och på ett sätt är det en större utmaning. Man vet hur personen spelar men sen ska man koppla det på planen också när allt går snabbt, säger Sandra.

De känner sig förberedda för spel i den högsta divisionen. Sandra var uppvaktad av Warberg redan förra året men valde då mellanstationen Allsvenskan och även Amanda har tagit ett steg i taget upp i Svenska Superligan.

– När jag tittade på SM-finalen i våras tänkte jag att ”ska jag möta de här”, men det känns som att jag är redo och kan anpassa mig ganska snabbt till ett högre tempo, säger Amanda.

– Det gäller att skydda bollen annars tar de den bara, man måste veta vad man ska göra med bollen innan man får den, tillägger Sandra.

De är också beredda på ett mer fysiskt spel, något som passar Amanda väl.

– Det ser jag fram emot, jag tycker om att knö lite, säger hon.

Sandra har inte samma kvaliteter i närkamperna, men hoppas att hon även fortsättningsvis ska kunna utnyttja sin snabbhet.

– Annars kommer jag fastna i hörnet och bli överkörd, säger hon med ett skratt.

– Man måste lita till sina styrkor och köra på dem. Det gäller att gå in med lite självförtroende, annars kommer man ingen vart.